Skitarg, bandet med mer barnsliga texter än Stefan Demert, med mer snusk och smink än Yucky the Clown, himself. Som larvar sig mer än kultikonen Eddie Meduza... Och det vill inte säga lite.

Med dunder och brak slog dom igenom på hårdrockens undergroundscen (då de vägrades speltid i radio) 2010 med låten "Jag bryter nacken av din häst", på den självbetitlade debutplattan "Skitarg".

Sedan dess har det bara gått uppåt för den obscena sextetten från Stockholm. Man har spelat på otaliga metalfester, rockbåtar och till och med fått speltid i radion (hör och häpna). Med låtar som handlar om hat mot mainstream-personer, kepsarpojkar, samhället i sig och folk som helt enkelt beter sig illa mot sin omgivning.

Självdistansen är stor i denna grupp, som litegrann ser sig som en parodi på sig själva.

2011 släppte man äntligen den efterlängtade andra plattan "Den hårdaste jäveln", där man faktiskt rakt ut kritiserade (med glimten i ögat) radiostationen Bandit Rock i balladen(!) "Upprörd".

Man filar just nu på album nummer tre som släpps under 2013, och som man faktiskt kommit väldigt, väldigt långt med. Såpass långt att det bara är månader kvar till release.

Jag fick en Facebookintervju med Barnet Skitarg, den ena utav två jättelarviga leadsångare i bandet.

---

Hur, när och var startades Skitarg? Och av vem/vilka?

- Skitarg startade 2005 på sommaren när jag och Necrofilip satt på hans balkong och läste porr. Vi ville starta ett inspelningsprojekt bara han och jag där vi kunde skrika av oss frustration.
Efter en första demo ville dock folk se oss live så efter att vi bokat ett gig drog vi ihop lite musikerpolare
och repade in oss. Sen dess har de flesta bytts ut utom KamoufLars, Necrofilip, Don Foster och jag, Barnet.

Hur blev reaktionen från er i bandet ni när fanbasen bara växte och växte till vad den är idag?
Är ni överraskade över den totala framgången ni faktiskt haft på sån kort tid?

- Vi är helt förbluffade över fanbasen. Det måste vara något seriöst fel med Sverige om det finns ett behov för ett band som Skitarg, men vi tackar och tar emot. Fast å andra sidan så har vi jobbat hårt och länge och skrivit väldigt bra musik så det vore ju surt om det inte skulle ge utdelning.

Har radiostationer (såsom Bandit etc) kritiserat er och varit motarbetande pga er image med mycket svordomar, fula ord och så vidare, eller har det bara varit positiva reaktioner?

- Vi vet faktiskt inte. Så vitt vi har förstått så har vi spelats några få gånger på radio, men gör inte det längre. Om det är för att de tycker vi är dåliga eller obscena eller om det helt enkelt inte finns något intresse från de radiostationernas publik är svårt att säga... Men vi verkar klara oss ok utan radio.
Vi är ett undergroundband och de sprids bäst av fansen.

"Skitarg" är ju ett namn som vuxit sig såpass starkt att ni fått spela på t ex Metaltown,

Rock Bitch Boat m.m

Var kom själva idén ifrån till namnet, imagen och textval etc? Var det genomtänkt, eller var det bara en naturlig grej som bara hände och avgjordes av en ren slump?

- Vi ville komma på något slagkraftigt som lät argt så in i helvete. Vi ville också att det skulle vara bara ett
ord så att folk slapp säga "Deception of the tormentet soul from hell and back" eller typ förkorta det som t.ex SOAD (sådd blir det i folkmun). Ingenting är ju argare än Skitarg så vi valde det. Det såg också bra ut när man skrev det.

Imagen är en parodi på corpsepaint. Vi tyckte det såg så larvigt ut med alla blackmetalband (vi började med att försöka skriva döds/black, men har alltid egentligen varit mest bekväma med melodisk metal) så vi gjorde egna corpsepaints med clowntema.

På ett sätt var konceptet naturligt. Vi skulle ju börja som ett seriöst projekt där ilska var ledordet men vi är ganska glada snubbar egentligen och gillar bättre att skratta än att vara arga. Så det har dragit mer och mer åt det larviga hållet för då har vi som mest roligt.

Hatet/kritiserandet bakom era texter är rätt tydligt, är ni så kritiserande personer också privat, eller är det bara en gimmick utåt för att göra fansen nöjda?

- All kritik kommer från oss innerst inne, men privat är vi konflikträdda som fan så vi håller hellre tyst än skapar bråk. Det är delvis därför vi starta bandet, för att få gå in i karaktärer som är helt absurda och skrika vad vi än ville utan att det skulle reflekteras tillbaka på oss som privatpersoner.

Nu för tiden är vi dock mer intresserade av vardagsirritation än stora frågor, och framförallt av att ha roligt med musiken.

Bästa spelningen/starkaste minnet, hittills?

- Metaltown.

Vi spelade i Close-uptältet och innan var det folktomt. Det är ett jävligt stort tält så jag blev nervös som fan att det skulle stå tio pers framför scenen och ett stort tomrum bakom dem. När vi sen gick på så var det fyratusen pers. Tältet var helt fullt. Det var en stark upplevelse.

Om du/ni fick bestämma en drömscen att stå på, vad/var skulle det vara?

- För mig skulle det vara Debaser Slussen i Stockholm. Det är en bra scen, bra bar med bartenders som vet hur man gör en bra whiskey sour och proffsig personal.
Jag har själv jobbat som diskplock där så det vore roligt att visa gamla kollegor hur mitt band är. Annars är det väl någon dunderstor på någon dunderstor festival. Typ Close-uptältet på Metaltown.

När är nästa skivsläpp planerat, och har ni någon albumtitel att avslöja?

- Vi har sagt 1 maj, men pga lokalbokningar för releasefest så passar mitten av juni bättre.
Vi kan avslöja en titel: "Ojojojojoj."
Plattan heter "TARMAGEDDON"  och är en konceptplatta som handlar om hur Skitarg flyr från en kepskille-zombieapokalyps.

---

Tack till Barnet Skitarg, för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Skitarg kan ni följa på Twitter, Facebook och på Rocknytt där deras blogg finns. Vill ni se Skitarg live, ja då får ni bege er till Slakthuset i Stockholm den första Mars eller i Arvika den trettionde Mars.

"Bruna skatter" / ["Den hårdaste jäveln", 2011]

Stay true. Stay awesome.

Ett nytt kapitel startas idag i bloggen, och tre dagar i veckan kommer jag skriva och tipsa mer om musik. Ja, både om band, händelser, album och specifika låtar. Min blogg fyller i sommar 4(!!) år! Herrejävlar så tiden går. Det är så man knappt hinner med.

Nåja... Hoppas ni hänger med även på detta äventyr. Nu kör vi!

---

Göteborgsbaserade Benevolent bildades 2008 av de båda gitarristerna Joel Nilsson och Christoffer "Chrisse" Norén. Kort efter Joel och "Chrisse" bildat orginalstommen i bandet, mötte de upp Niklas Sandell, trummor, och tillsammans började de jamma och skriva låtar.

Från dag ett var målet, enligt Joel, att "Alltid sträva efter att nå uppåt". Han stryker under att självklart så är alla i bandet, drivande faktorer bakom alla framgångar. 
"- Vi har olika områden vi är duktiga på och musiken skrivs mestadels av gitarristerna (Joel och 'Chrisse'). 
Dock skrivs alltid låtarna klart i replokalen men idéerna kommer från oss." fortsätter Joel.

Han poängterar att också sångaren, Johan Samuelsson, står för texter. Dock mestadels melodier och all artwork.

Benevolent släppte sin debut-EP "Evolve" som innehöll tre låtar ("Evolve", "Shreds" och "Personae"), redan 2010. Och den 21:a Januari 2013 släppte de alltså fullängds-albumet "The Wave".

I mina öron spelar Benevolent en experimentell sludge, där det känns som de har klippt och klistrat in en progressiv tyngd, 80-talets thrashiga era och samtidigt provar på flertalet alternativa nittiotalsmetal-influenser. Jag hör influenser ifrån tidiga ISIS-låtar, Ghost Brigade och där inne finns även Paradise Lost-mörkret och smyger omkring.

Men mitt sinne sätter också sprätt på tankarna när man lyssnar på Benevolents vilda karaktäristiska sound. Där inne nånstans hör jag Slayers ösiga, avskalade och råa riffande, men också System of a Downs alternativa metal.

Jag får svårt att hänga med många gånger... För det finns så mycket att lyssna på.

Ta till exempel spår nummer 6, "Croaks, croaks, croaks". Där bjuder killarna i Benevolent på influenser som påminner om det krävande och tekniska från prog-metallegenderna Meshuggah's "New millenium cyanide christ" för att sedan kasta sig över i "Limbo", där de blandar och ger av ett grunge-aktigt sound som påminner om Soundgardens lite mer melankoliska och djupa "Black hole sun" och "Blow up the outside world", som blandas i en mixer och förvandlas till en tung, krävande och extrem mashup av allting. Och med bravur, ska tilläggas.

Men ibland blir det rörigt mellan varven, och det är det detta album faller på litegrann, i mina ögon.

Så nära, men ändå inte riktigt där. En godkänd debut med guldstjärnor i kanten. Men det finns saker att jobba på, men det är jag säker på att de allihopa kommer göra till nästa album, som jag med stor spänning kommer att vänta på. Men från Evolve till The Wave, har de kommit långt... Och de kommer att nå längre. Och jag tror till 100% på att dessa killar kommer göra bra ifrån sig in the years to come. Progress makes perfect.

Gå in på Spotify själva och avgör. Har jag gjort rätt i min bedömning?

"The Wave" får betyget: 7 / 10

---

Kommentarer är välkomna

---

Stay true. Stay awesome.