Bara för att man har en åsikt och säger den öppet så har det bildats som en gruppering bland personer, som jag trodde var bättre än vad dom var, som gör att allt efterliknar den uppdelning som skedde många gånger i högstadiet.

Man tar någons parti istället för att kunna vara diplomatisk. 

Nästan som en pakt.

Och det är ju fan så man blir mörkrädd. Så, om jag alltså har en åsikt, så bildas det pakter vartefter det sker? Är jag verkligen så inflytelsefull bland de som finns runt mig? 

"Nu ska vi vara elaka mot honom så fort han säger nåt."-stilen har det blivit av det hela. Jag vet inte varför denna mentalitet har infunnit sig dock.

Jag vill absolut inte snacka skit om någon, men nånstans måste jag också få ventilera mina tankar och mina frustrationspunkter som ändå finns runt om mig.

Allt blir så fruktanslöst töntigt och det hela blir sandlådenivå. Jag tänker absolut inte byta åsikt då jag tycker direkt illa om den personen som har manipulerat sin omgivning på ett riktigt sjukt sätt. Att folket runt denna person inte ser detta är ännu mer skrämmande, då det lyser igenom för flera andra jag pratat med.

Men, vill dom vara på det sättet dom är nu, är inte jag den som tänker hindra dom. Jag undviker bara att umgås med dom. Och, så enkelt var det med det. 

Samtidigt, kan man ju tycka att folk borde "stå på min sida", då de varit vänner under många, långa, krävande år. 

Men man har ju haft fel förr. 

Tänk så mycket EN person kan åstakomma och framför allt - förstöra. 

Stay true. Stay awesome.

Ett nytt kapitel startas idag i bloggen, och tre dagar i veckan kommer jag skriva och tipsa mer om musik. Ja, både om band, händelser, album och specifika låtar. Min blogg fyller i sommar 4(!!) år! Herrejävlar så tiden går. Det är så man knappt hinner med.

Nåja... Hoppas ni hänger med även på detta äventyr. Nu kör vi!

---

Göteborgsbaserade Benevolent bildades 2008 av de båda gitarristerna Joel Nilsson och Christoffer "Chrisse" Norén. Kort efter Joel och "Chrisse" bildat orginalstommen i bandet, mötte de upp Niklas Sandell, trummor, och tillsammans började de jamma och skriva låtar.

Från dag ett var målet, enligt Joel, att "Alltid sträva efter att nå uppåt". Han stryker under att självklart så är alla i bandet, drivande faktorer bakom alla framgångar. 
"- Vi har olika områden vi är duktiga på och musiken skrivs mestadels av gitarristerna (Joel och 'Chrisse'). 
Dock skrivs alltid låtarna klart i replokalen men idéerna kommer från oss." fortsätter Joel.

Han poängterar att också sångaren, Johan Samuelsson, står för texter. Dock mestadels melodier och all artwork.

Benevolent släppte sin debut-EP "Evolve" som innehöll tre låtar ("Evolve", "Shreds" och "Personae"), redan 2010. Och den 21:a Januari 2013 släppte de alltså fullängds-albumet "The Wave".

I mina öron spelar Benevolent en experimentell sludge, där det känns som de har klippt och klistrat in en progressiv tyngd, 80-talets thrashiga era och samtidigt provar på flertalet alternativa nittiotalsmetal-influenser. Jag hör influenser ifrån tidiga ISIS-låtar, Ghost Brigade och där inne finns även Paradise Lost-mörkret och smyger omkring.

Men mitt sinne sätter också sprätt på tankarna när man lyssnar på Benevolents vilda karaktäristiska sound. Där inne nånstans hör jag Slayers ösiga, avskalade och råa riffande, men också System of a Downs alternativa metal.

Jag får svårt att hänga med många gånger... För det finns så mycket att lyssna på.

Ta till exempel spår nummer 6, "Croaks, croaks, croaks". Där bjuder killarna i Benevolent på influenser som påminner om det krävande och tekniska från prog-metallegenderna Meshuggah's "New millenium cyanide christ" för att sedan kasta sig över i "Limbo", där de blandar och ger av ett grunge-aktigt sound som påminner om Soundgardens lite mer melankoliska och djupa "Black hole sun" och "Blow up the outside world", som blandas i en mixer och förvandlas till en tung, krävande och extrem mashup av allting. Och med bravur, ska tilläggas.

Men ibland blir det rörigt mellan varven, och det är det detta album faller på litegrann, i mina ögon.

Så nära, men ändå inte riktigt där. En godkänd debut med guldstjärnor i kanten. Men det finns saker att jobba på, men det är jag säker på att de allihopa kommer göra till nästa album, som jag med stor spänning kommer att vänta på. Men från Evolve till The Wave, har de kommit långt... Och de kommer att nå längre. Och jag tror till 100% på att dessa killar kommer göra bra ifrån sig in the years to come. Progress makes perfect.

Gå in på Spotify själva och avgör. Har jag gjort rätt i min bedömning?

"The Wave" får betyget: 7 / 10

---

Kommentarer är välkomna

---

Stay true. Stay awesome.

Jag är ytterst orolig att mina inre demoner/djävlar/röster har dött. Faktiskt...

Jag är nästan aldrig riktigt upprörd över nåt längre. Allt verkar rinna av mig som vatten på en gås. Jag som brukade vara arg över det mesta, skrev underhållande blogginlägg och var allmänt pissed på allt och alla.

Vad har hänt med mig? Det kan väl inte vara så att jag släpper allt för lätt? Detta faktum oroar mig. Visst, jag blir upprörd fortfarande. Men inte i samma utsträckning.

Förr var folk idioter, nu är dom bara irriterande. Förr var händelser upprörande. Nu är dom bara argumenterbara.

Vad har hänt med mig?

Jag vill bli upprörd över att jag inte längre blir upprörd. Men det bara... Går inte. Kan vara att jag flyttade ifrån en skithåla utan dess like, till ett hus där bara vissa saker har gått snett och inte allt...? Måste nästan vara så.

Ibland behöver kroppen ett miljöombyte. Men detta är ju löjligt. Jag vill kunna bli upprörd, eller i alla fall smått irriterad. Men nästan så att det inte går längre. 

Såna där saker som fick hela kroppen att skaka av ilska. Men nu är det bara "Jävlar så frustrerad jag är..." för att någon minut senare bytas till "Äh, det är lugnt...". Jag är orolig för mina små djävlar i mitt huvud.

Dom måste vara utsvultna. Stackars djävlar...

Stay true. Stay awesome.

Att ta vårt pick och pack och lämna Gimo är det bästa som hänt mig, tror jag bestämt.

Komma bort från lögnaktiga kräk, falska leenden, skitsnack, uppblåsta idioter och alla jävla högljudda, vidriga jävla Forsmarkare!

Så jävla skönt, så jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Det var som om en stor börda, en stor sten eller ett ok lättade från mina/våra axlar. Allt man kunde känna i Gimo var ångest, förtvivlan och sorg.

Men sedan vi flyttade till huset har allt vänt (nästan) och vi mår båda mycket bättre i jämförelse med hur vi mådde i Gimo. Nu kan vi le, skratta och bara rå om varandra utan en massa störande moment omkring oss.

Visst, man kommer aldrig ifrån idioter helt. Och det har vi ju märkt. Men, det är fan så mycket enklare nu att bara ignorera det som stör och bara bry sig om sig själv istället. Och det är så oerhört befriande.

Vi hade en så grym avslutning på sommaren när vi flyttade hit. Vi hade riktigt roliga fester på altanen och vi stormtrivs med att kunna vara i centrum för våra vänner istället för att bo så långt ifrån alla.

Visst, man umgås inte med så många från Gimo längre, men det finns ett fåtal väldigt noggrant utvalda som jag fortfarande anser vara mina vänner och som jag kan anse ha en god relation till. Men jag är samtidigt sjukt glad att slippa en hel uppsjö av dårar där borta i Gimo.

2013 kommer bli ett så mycket lättare år än vad de 4 åren som ligger bakom mig har varit.

Stay true. Stay awesome.

Det finns så mycket gnällkärringar som bara gnäller och aldrig någonsin gör något åt det de ständigt klagar på.

Varför är det så?

Är det den svenska mentaliteten?

Är det rädslan att stå ut från mängden?

Är det bara ren och skär feghet som sätter stopp för det?

Nånting är det i alla fall som gör att de bara sitter och klagar, pratar skit bakom ryggen på varandra och tycker allmänt illa om personer och saker utan att våga göra något åt saken.

Hur svårt är det att knalla upp till nån och säga: "Hördu du... Jag tycker fan inte om dig. Du har enormt många dåliga kvaliteter och brister och du borde arbeta på dom istället för att bete dig som en jävla sopa!"?

Eller hur svårt är det att ta saken i egna händer och tycka till högljutt till just den/det som är fel? Är det så jävla svårt? Va?

Jag vet flera stycken i min närhet som gärna snackar väldigt mycket skit om personer - men när de är i det sällskapet så är de fromma som lamm och har en falsk fasad jämtemot den de tycker illa emot och verkar godtycklig och godhjärtad, för att sekunder senare när denne inte hör snackar skit åter igen.

Ska det verkligen vara så?

Och varför umgås dom med varann när den ene tycker så fruktansvärt illa om den andra? Det kan man ju också fråga sig. Feghet återigen att just ha en rädsla inom sig att inte vilja bli ogillad? Att de har för mycket stolthet i sig istället för att göra sig av med "idioten"?

Och ni som röstar på min omröstning och har tryckt i "Jag umgås inte med idioter", jag kan nästan sätta en tusenlapp på att varenda jävel av er umgås med idioter för att ni är för rädda för att be dom dra åt helvete och vara ärlig. Eller hur? Skenheliga jävla personer finns det tamefan överallt.

Stay true. Stay awesome. Stay HONEST!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER DÄR UTE I ETERN!!

Vi ses igen i Januari 2013!

...och kom ihåg...

STAY TRUE! STAY AWESOME!

(Captain's orders...)

Det var väl sagt att det kommer bli en riktig mjukstart att testa på att bo i detta huset vi bor i.

Men än så länge kan vi ju säga att det varit allt annat än en dans på rosor. Avlopp som strejkat, fallna träd som ligger i vägen, fallna träd som rasat över gästhuset, många många kubikmeter snö som skottats bort, dåliga lister runt om varenda fönster, verandadörren och ytterdörren...

Sen har vi för liten, smal och snäv hall... Så inga möbler kan komma igen där (ja, förutom stolar och sånt smått).

Så alla stora möbler måste man bära RUNT huset, för att trycka in via ett av fönstren på verandan. 

Krångligt är det minsta man kan säga...

...och nu också en uppfart som varit allt annat än vänlig mot oss sedan vintern kom. Det är första biten när man kommer upp för den som är den trixiga. Den lutar så förbannat, så vid minsta lilla is eller modd, så kommer man inte upp, för det blir för halt. När det är is och snö (vid minusgrader) är det ju bara att sanda/grusa (minst 20 kg).
Men nu när det blev plusgrader, modd och blask fastnade jag direkt och kom INGENVART. 

Då hade jag tur idag, då jag efter en timmes kämpande, kom bonden förbi med sin traktor och såg mig sitta fast.

Så jag backade bara ner så tog han uppfarten GRUNDLIGT (han höll till och med på att dra med sig en stor jävla sten (ni vet en sån på 50-60 kilo) i bara farten. 

Så, genomsvettig och förbannad tog jag mig då ÄNTLIGEN upp. Fy fan, mjukstart var det, ja... Eller?

Längtar lite halvt till våren........

Stay true. Stay awesome.

Året börjar närma sig sitt slut, snön faller och vintern är som den borde.

Julgranen är klädd, julölen slinker ner i min strupe och Jussi är spelad på radion. Skinkmackan var för övrigt suverän även detta året. För er som undrar, menar jag... :)

Nåja, det har varit ett år där jag fått mer läsare än nånsin! Och ett stort tack ska ni ha som fortsätter följa mig, även ni som avskyr mig men ändå sitter och klickar in er i min blogg. Kudos till er, fan. Kudos som fan!

Sitter i morsan och farsans lägenhet. Vi har gottat oss riktigt rejält ikväll. Julstämningen börjar infinna sig och allt är riktigt jävla bra. Nej, jag tar en klunk julöl till. 

Aaaaah... Gott!

Nåja... Vart var jag? Jo, just ja... Tack till alla som fortsätter följa mig, skriva kommentarer och ger mig feedback på Facebook. Ni är awesome allihopa. Även ni som ger mig negativ kritik, utan att ens ha en tillstymmelse till grund för era argument och era åsikter. Men det gläder mig... För då kan jag stå lite rakare och lite stoltare när jag vet att jag har rätt - och många har fel. 

Nåväl... God jul till er alla och vi ses säkert i mellandagarna. Har lite mer att skriva om kommande dagarna. Det blir absolut fler utfall, infall och anfall! Från höger, vänster, nerifrån och airstrikes deluxe!

Så ha en riktigt bra julafton allihop, så säger vi skål på det. SKÅL!

Stay true. Stay awesome.