I alla fall om man får lita till en av mina vänners ord... Hon kan inte ha det lätt. 
Att vara en sån "stadsbo" som henne har tagit sina små törnar på hennes vildmarksliv... Eller ja, försök till vildmarksliv i alla fall...

Hon tycker ödlor är äckliga, hon tycker råttor är äckliga, hon är rädd för älgar och andra skogslevande djur.

Hon började med att skriva:
"- ...jag trotsade min rädlsa och begav mig ut i skogen... jag kom en bit. Men efter tag tvärvände jag, och nu vet ja. Jag går aldrig mer ut i skogen ensam!" 

Jag var ju bara tvungen att fråga vad det var som gjorde henne så rädd, och sa först att det inte finns nåt så läskigt i skogen... Men fick då svaret:
"- ...i vår skog är de det. Jag såg en STOR hög me älg skit... Det fick mig att vända fort..."

Här började jag skratta för mig själv, rätt högt också för den delen...

Hon är rädd för älgar helt enkelt... Stadsbo var det!

Hon fortsatte:
"- Älgar är de värsta jag vet, med eller utan kalv så skulle jag dö på fläcken om jag skulle möta en när jag är ensam i skogen... Jag såg en förra året, den var 3 m ifrån mig, och jag höll på att dö! ..och då satt ja inlåst i en bil..." 

Hahahaha!! Och sen påstår hon att där hon bor där finns det minsann bara råttor och rådjur. Bevisligen inte! ;)

Sen var jag bara tvungen att säga att det var rätt vanligt att varg, lodjur och björnar kan förekomma långt söderut... Och hon svarar tvärt:
"- Skogen i sig är mysig och fin, men inte djuren. Tack och lov att vi inte har björnar i skogen bakom oss."

Vad hon vet ja....

Hon avslutar med:
"- Jag är nog den enda i hela **** som är rädd för skogen. Eller djuren i skogen. "Vanliga" folk är rädda för mördare och våldtäkts män.. Men inte jag!" Näe, hon är rädd för älgar... Hahahaha!!

Kan inte vara lätt att vara en sån stadsbo... En annan är van vid såna djur efter att bott på landet (I still do) i 22 år... Jag sitter fortfarande och garvar för mig själv! :D

Stay true. Stay awesome.