Bara för att man har en åsikt och säger den öppet så har det bildats som en gruppering bland personer, som jag trodde var bättre än vad dom var, som gör att allt efterliknar den uppdelning som skedde många gånger i högstadiet.

Man tar någons parti istället för att kunna vara diplomatisk. 

Nästan som en pakt.

Och det är ju fan så man blir mörkrädd. Så, om jag alltså har en åsikt, så bildas det pakter vartefter det sker? Är jag verkligen så inflytelsefull bland de som finns runt mig? 

"Nu ska vi vara elaka mot honom så fort han säger nåt."-stilen har det blivit av det hela. Jag vet inte varför denna mentalitet har infunnit sig dock.

Jag vill absolut inte snacka skit om någon, men nånstans måste jag också få ventilera mina tankar och mina frustrationspunkter som ändå finns runt om mig.

Allt blir så fruktanslöst töntigt och det hela blir sandlådenivå. Jag tänker absolut inte byta åsikt då jag tycker direkt illa om den personen som har manipulerat sin omgivning på ett riktigt sjukt sätt. Att folket runt denna person inte ser detta är ännu mer skrämmande, då det lyser igenom för flera andra jag pratat med.

Men, vill dom vara på det sättet dom är nu, är inte jag den som tänker hindra dom. Jag undviker bara att umgås med dom. Och, så enkelt var det med det. 

Samtidigt, kan man ju tycka att folk borde "stå på min sida", då de varit vänner under många, långa, krävande år. 

Men man har ju haft fel förr. 

Tänk så mycket EN person kan åstakomma och framför allt - förstöra. 

Stay true. Stay awesome.