Jag är ytterst orolig att mina inre demoner/djävlar/röster har dött. Faktiskt...

Jag är nästan aldrig riktigt upprörd över nåt längre. Allt verkar rinna av mig som vatten på en gås. Jag som brukade vara arg över det mesta, skrev underhållande blogginlägg och var allmänt pissed på allt och alla.

Vad har hänt med mig? Det kan väl inte vara så att jag släpper allt för lätt? Detta faktum oroar mig. Visst, jag blir upprörd fortfarande. Men inte i samma utsträckning.

Förr var folk idioter, nu är dom bara irriterande. Förr var händelser upprörande. Nu är dom bara argumenterbara.

Vad har hänt med mig?

Jag vill bli upprörd över att jag inte längre blir upprörd. Men det bara... Går inte. Kan vara att jag flyttade ifrån en skithåla utan dess like, till ett hus där bara vissa saker har gått snett och inte allt...? Måste nästan vara så.

Ibland behöver kroppen ett miljöombyte. Men detta är ju löjligt. Jag vill kunna bli upprörd, eller i alla fall smått irriterad. Men nästan så att det inte går längre. 

Såna där saker som fick hela kroppen att skaka av ilska. Men nu är det bara "Jävlar så frustrerad jag är..." för att någon minut senare bytas till "Äh, det är lugnt...". Jag är orolig för mina små djävlar i mitt huvud.

Dom måste vara utsvultna. Stackars djävlar...

Stay true. Stay awesome.