LifeR har haft en magisk vår och gjort en resa utan dess like till toppen bland osignade band (i mitt tycke) och kommer säkerligen fortsätta rätt mycket uppåt kommande månaderna för att sedan stanna där uppe.

Det blev en finalplats i Emergenza efter att ha övertygat i semifinalen och utklassat motståndet, men i finalen fick man ge sig och där tog Emergenzaresan slut.

Man gav allt man kunde, men man var långt ifrån nöjda och det sades att man "spelat den sämsta spelningen hittills och att de vill be om ursäkt". De har INGET att skämmas över. Finalen är stort, nervositeten och orutinen bland de stora grabbarna tog ut sin rätt och man föll nog därför. Men utöver det, så tycker jag de gjorde sig förtjänta av sin finalplats genom att köra ett högt tempo och öka!

När bandet kliver ut på scenen stiger jublet och taktfasta applåder hörs i hela lokalen. Det är ett efterlängtat återseende av grabbarna från publikens håll. Alla vet vad som kommer och Jocke plockar upp mikrofonen och med pondus tar han över scenen. Hans närvaro växer och växer för varje framträdande de gör. Hans självförtroende är stabilt och det skickar ut signaler till de övriga i bandet som mer och mer bjuder på sig själv efter en lite stel inledning.

Publiken har längtat efter de, numer välkända, låtarna så som "Low", "Downfall", "Dead in my eyes" m fl. Publiken headbangar hårt till den taktfasta musiken som LifeR bjuder på och på kommando kan de få publiken att bröla i eufori.

På Emergenzafinalen så lyckas bandet till och med få till en moshpit framför scenen. Första i deras historia? Skulle tro det... Även yours truely hamnade mitt i den och åkte i golvet, men man reser sig fort och fortsätter ösa i piten!

Detta band är långt ifrån färdiga med sin resa. Det kommer inte ens sluta när man är på toppen, signade och spelar på de stora scenerna. Detta band kommer absolut bli ett populärt festivalband. Det är absolut inte ens i närheten av "trallvänlig musik", utan det är ett enormt publikfrieri på väldigt hög nivå. Och när sångaren (Jocke) i bandet stagedivar och crowdsurfar så är lyckan total! Publiken blir än mer taggad och jublar högt.

"Professorn" och Kim drar av solon, riffar och öser som aldrig för, Tim dundrar på basen och Danne bakom trummorna är svettigare än han nånsin tidigare varit (i alla fall ser det så ut) och lyckas till och med slå ner delar av trumsetet på golvet.

Killarna vill verkligen visa att dom är här för att stanna och att de inte är något dussinband som kommer försvinna bland mångfalden av band som aldrig klarar det där sista steget mot kontraktet som hägrar i horisonten.

Vi fans är mer än nöjda över att få vara del av deras resa, att få påverka så mycket och att stötta dem genom ett oändligt äventyr. Och det kommer bli så mycket mer framöver...

Så ett stort tack till att vi fått vara med på Emergenzaresan och att ni i bandet uppmärksammat oss fans så mycket.

Respekten är ömsesidig från båda sidor. Det vill jag lova.

Emergenza är slut för denna gången för oss alla runt LifeR, men nu börjar nästa resa. De små spelningarna som till slut kommer resultera i att vara förband åt de stora grabbarna och därigenom gå vidare som headline act och ha egna förband på de lite större scenerna. 

Vad framtiden har att ge detta band, är helt i deras egna händer. Men det bådar gott........

Stay true. Stay awesome.

 

Mary

28 maj 2012 11:35

Trevlig läsning och snygga bilder! Är det du som tagit bilderna? Grymt i så fall!

http://franticamber.rocknytt.net

Herr Dunderskägg

28 maj 2012 11:37

Man tackar, man tackar! :)

Och ja, det är jag som tagit bilderna! :)

Orkade dock inte redigera denna gången, utan ville få till det rått och avskalat såsom detta band är!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...