...ibland får man telefonsamtal man aldrig vill att någon ska få, någonsin. Ett samtal som bara stannar all tid och man känner hur verkligheten kommer ikapp en och ger en, en spark i magen, modell hårdare.

Ett samtal som gör att magen vänder sig ut och in, och man tappar all luft, och det känns som att man ska tappa all balans. Man vill kunna säga något, men allt som kommer ur en är bara... En stor, djup suck...

Jag vill inte tro att det är sant. Jag vill verkligen inte det. Snälla säg att jag drömmer.

Väck mig ur denna dåligt uppsatta mardrömmen.

....men samtidigt någonstans inom sig vet man att det var väntat. Det skulle komma förr eller senare.

Men, man är liksom aldrig beredd på att det ska hända. Jag kommer försöka vara stark för alla, även fast det är fruktansvärt hårt och jobbigt.

Stay strong.