Ja.... Vad säger man om valborg anno 2010? Jag vill påstå att det är ett av de tristaste firanden jag någonsin varit med om på en Valborg. Visst, det dracks, man gjorde sig rolig på min bekostnad som vanligt, man grillade, man snackade skit.

Men hade jag kul? Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Nästa år ska jag fanimej vara mer spontan och inte så beroende av planer. Jag försöker hela tiden jobba bort den där planerande biten i mig, som förstör så mycket.

Och att alla gör sig rolig på min bekostnad? När kommer det sluta vara roligt? För jag börjar ledsna så sjukt mycket. Ja, jag vet att ni kommer säga att det är på skämt, och att ni inte vill mig nåt ont. Men, det är BARA mig ni hackar på. Jag ser aldrig att ni hackar på någon annan...?! Vad har jag gjort för fel?! Va?!

Det vore kul att få vara på EN fest, eller EN social kväll när man INTE får höra massa skit om hur mycket jag pratar, eller sjunger eller skrattar.

Gillar ni inte mitt skratt? Gillar ni inte att jag pratar? Gillar ni inte att jag sjunger? Too bad for you. Jag har aldrig någonsin TVINGAT er att umgås med mig. Kan ni inte ta mig för den jag är, så kan ni rent ut sagt fara åt helvete!!!

Jag tänker inte ta mera skit! Aldrig i HELVETE! Jag har fått NOG av att ni gör er roliga på min bekostnad! Jag kanske ler utåt sett och försöker hänga med i era lekar, men inombords brinner jag varje jävla gång!!

Allt slutade i kaos igår. Alla lämnade mig på trottoaren, full som jag var. Ingen brydde sig inte ens om vart jag var. Så jag, ilsket som ett bi, vet nu mer hur viktig man är... Jag blir så sjukt less! Det sista jag kommer ihåg ifrån igår, är att Mörta säger "Vi ses imorrn Danne" sen är alla försvunna. Sen helt plötsligt vaknar jag på en bänk uppe i Brillinge... Jag kommer bara ihåg små små små fragment däremellan. Så om jag gjorde eller sa nåt dumt, ber jag om ursäkt. 

Jo, jag måste se till och tacka Jocke och Svensken som är så grymt snälla själar som såg till att jag kom hem. Det var absolut inte meningen att lämna den delen ute, Jocke! Ni ska ha ett stort jävla tack! Jag är er evigt tacksam!

Jag har aldrig påstått att jag har skitkompisar. Jag säger bara att nu är det nog med att göra narr av mig. That's it. Jag var full igår, och jag försöker be om ursäkt över att jag var otrevlig igår.

 

Sara

1 maj 2010 12:39

Trist att det blev som det blev för dig och kan inte fatta att de lämnade dig bara =/ Hoppas det är bra med dig idag ialla fall.

http://milktonium.blogg.se

 

Tea

1 maj 2010 12:43

Fy fan vilka skitkompisar rent ut sagt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...