Så var Valborg då äntligen här. Nu återstår frågan, hur och när är det tänkt att trupperna skall ha uppställning och uppsittning?

Jag är förd bakom ljuset tror jag... Nejdå! Haha! Det löser sig. Vet att vi ska samlas hos Jonas klockan 16 (typ...) i alla fall. Så vi får se hur resten av gänget tänkt sig. 

Håller på gör lite kaffe nu, och ska komma igång ordentligt, och sen får det nog bli att öppna en kall jäkel! Det kommer finnas så sjukt mycket att dricka idag... Haha! Så får någon slut, så finns det alltid någon som har en platta bärs där man säkerligen kan "låna" ifrån.

Var tänkt att jag skulle på sillfrukost idag med. Men vid närmare eftertanke, att slänga ut 100 spänn på två bussresor inom loppet av ett par-tre timmar, känns INTE värt det. Så jag tar hellre buss SEN när vi väl ska in till Jonas, än åker mer än vad jag egentligen behöver! Lite ansträngd och nedskuren ekonomi, med tanke att 350 spänn av de pengarna jag väl har ska gå till klassåterträffen också.

Men, jag antar att livet är som en brustablett: Det löser sig!

Nej, nu ska jag peta i mig frukost, hinka kaffe och sen köra igång! Hörs och sånt!

- Take care, and stay awesome!

____________________________________________

I filmen "Pulp Fiction" används ordet "fuck" i 271 olika sammanhang.

Så nu är det kvalborg, är det godkänt att knäcka en bira redan nu?! Jag skulle fan köpt mer! Haha... Nej, men är ruggigt taggad inför festande och krogsväng imorrn.

Apoteket röda näsan har fått påhälsning, och där träffade man Grandin som precis sålde bilen, stackars sate! Han var alldeles kluven fan... Sälja sin bebis kan inte vara lätt, även om det "bara" är en bil.

Nu vrålar det hårdrock ur högtalarna och man känner hur allt bara kryper närmare och närmare. Om 24 timmar sitter jag och gänget i Uppsala och svingar bärs och äter gott! Ska bli så jävla nice, ska jag säga er.

Idag har även kanske fixat trummor till nya repan vi kommer inviga någon gång i sommar. Känns rätt! Känns awesome! Känner hur man taggar allt mer inför sommaren angående spelningar och sånt också. Ska bli så sjuuuuukt roligt!

Fatta sicket röj det kommer bli, med de låtarna som kommer nu. Det blir lagom svängigt, tungt och sen en extra krydda med lite ösiga låtar också. Influenser från Lou Siffer till Black Sabbath. Kan inte bli mycket bättre än så, right?!

Fasen så taggad jag är över allt just nu! Det kommer bli heeeeelt awesome!

Hoppas verkligen folket är i form i övermorgon så vi kan repa jääärnet!

Så satans gött!

Sitter även och väntar på ett mail som aldrig verkar vilja dimpa ner i inboxen, känns lite surt. Men sånt är livet. Vissa kanske bara är lite sega på att svara, medans jag själv är en snabb jävel. Jag vet vem denna "Jennifer" är, som jag bloggade om förut. Eller ja, vet och vet... Hon vet mycket om mig, jag vet typ lite grundmässiga grejer om henne. Jag vet inte ens hur tjejen ser ut, fan.

Nåja, det löser sig! Imorrn ska alla bekymmer åt sidan, och jag ska bara ha en guldkväll med grabbarna och tjejerna som kommer och förgyller våran kväll.

Se upp, Uppsala! The Boys Are Back In Town!

Ta hand om er, och som ni alla vet: STAY AWESOME!

_____________________________________________

Peter Stormare svär på svenska i filmen "Fargo".

Jag måste göra er besvikna...

...det blev svart hårfärg och inte rosa, som omröstningen säger att jag skulle färga. Känner att rosa inte riktigt var min grej. Och till grejen hör att denna omröstningen var mest på skoj, men jag lovar er att framtida omröstningar kommer vara mer seriösa. Jag har allvarligt blivit lite mörkrädd för er som röstat på rosa. Jag vet inte om jag vill umgås med er längre... Ni är allt lite läskiga!

Nåja, jag joinade the darkside. För dom har kakor... Och jag och grabbarna har ju våran egen dark cookiemaster. Lite utav våran Lord Vader, minsann...

Han kan vara riktigt ondskefull, må jag säga. Men oftast är han glad och snäll, som den norrlänning han är! Tack i alla fall till Sarah som fixade till håret!

This is me now...

Skulle jag verkligen ha passat i rosa? Hah... Näe, skulle inte tro det va!

Jag skulle sett förjääävlig ut! Nu är bara frågan ifall jag ska fortsätta spara håret i sommar, eller ifall jag ska klippa till det?! Dilemma dilemma...

Är ju jäkligt sugen på lite coola frisyrer, men samtidigt vill ju vissa se mig i riktigt långt "hårdrockarhår". Grejen är, att jag faktiskt inte tror på mig själv i en sådan frisyr. Eller snarare jag vet att jag inte skulle passa i det... Or would I?

Nåja, det är ett framtida bekymmer. Har två månader på mig att bestämma mig liksom. Imorgon är det exakt ett år sen jag klippte mig senast. Lite coolt, har fan inte sparat så länge förr. Och mitt hår växer fanimej som ogräs, dock inte luggen. Vetefan vad som är fel med den... Kanske måste ha i tillväxthormoner i håret i luggen...? Nåja... Det är orelevant!

Gosh, har världens dilemma inför valborg också. Mer om det imorrn tror jag... 

Sköt om er nu, och kom ihåg:

STAY AWESOME!!

____________________________________

Huden hos en vuxen människa väger 2,7 kg,

nästan dubbelt så mycket som hjärnan. 

Alltså, det finns inte många personer här i världen som är så tråkiga så man blir alldeles nipprig och alldeles rastlös och bara vill klappa till dom, men jag har nu mött en sådan...

Våran "lärare" i Arbetsmiljö & Säkerhet. Alltså, när han talar står tiden inte bara stilla. Tiden rör sig bakåt, känns det som i alla fall...! Man blir nästan förbannad, så illa är det. Och han kan inte säga "Jag ska visa en sista grej" en gång... Utan han säger det tio gånger och är fortfarande inte klar efter det.

Utan han har alltid ännu ett tråkigt ess i rockärmen som han bara MÅSTE visa oss, ointresserade elever. Hör han liksom inte suckningarna som går igenom klassrummet, eller ignorerar han dom bara?

Nej, jag blir mer och mer irriterad på han. Ännu en grej är att pratar fruktansvärt otydligt, och bryter på grekiska. Han pratar fort och helt ohörbart vissa gånger, så man bara vill öppna käften själv och skrika åt han. Men man låter bli, som den tråkiga och försiktiga svensken man är.

Måste även säga att jag är grymt stolt över en viss tjej, du vet vem du är. Det må vara hårt det du går igenom, men jag vet att du kommer klara detta hur galant som helst. Du är starkare än vad du själv tror du är. Du är en helgo' tjej som förtjänar allt gott här i världen... Jag och många andra finns här för dig, all the way, all the time. Ett sms eller samtal bort om det skulle vara för hårt någon stund. Jag tänker stötta dig, bäst det går.

Nej, nu jävlar ska här lagas lunch! Så sköt om er, och kom ihåg:

STAY AWESOME!!

____________________________________

Ställer man en pepperonipizza på Venus så är den klar efter runt 9 sekunder.

När man ser folk omkring sig som mår dåligt över att man gått skilda vägar så får man nog inte någon direkt insikt själv om hur hårt det faktiskt kan vara.

Man säger liksom att "tiden läker alla sår" och "kärleken kommer när man minst anar" etc etc etc... Men, man inser faktiskt inte hur hårt ANDRA tar det.

När man själv blir dumpad, eller dumpar någon så kan det vara så fruktansvärt hårt och allt känns skit och pest och helvete! Man gräver ner sig i ett hål och vill aldrig mer ur det. Medan alla försöker och försöker att finnas för en, men man är så insnöad och så självömkande att man inte accepterar hjälpen man får. 

Och när ens vänner är såna, så blir man nästan arg för att dom inte accepterar den hjälpen man själv slog ifrån sig när man mådde skit pga ett kraschat förhållande.

Vissa reagerar ju annorlunda dock, och släpper allt och går vidare på ett par dagar. Och för andra kan det ta flera år innan man är "reparerad" och har kommit över exet man var tillsammans med. Vissa går till och med och skaffar pojk-/flickvän efter bara ett par månader, och vissa så extrema (som ett av MINA ex) att dom har ny kille två dagar efter förhållandet kraschat. 

Där, kan jag bli fruktansvärt arg. För, då ser man verkligen vad man betydde för den man var tillsammans med. Och har man i ett sånt förhållande fått höra "jag älskar dig", så var ju det bara lögn och man slutar tro på allt vad dom orden betyder. Dom tre "magiska" orden blir gråa, tråkiga och alldagliga. Tyvärr...

Förr hade dom så stor betydelse... Nu för tiden kastas orden hit och dit av fjortisar som förlovar sig efter ett par-tre veckor och tror att det ska hålla livet ut. Pyttsan! Jävla skitungar, ni vet inte hur mycket ni förstör för oss andra.

Allt blir bara en enda stor gråzon!

Det finns nog inget sätt att laga ett brustet hjärta riktigt. För ens ex kommer alltid finnas med en, hur lite man än vill, för resten av livet. Man får helt enkelt, gå vidare på bästa sätt. Det är så himla individuellt det här... Det finns liksom inget absolut svar, för allt är relativt när det kommer till känslor och förhållanden och allt sånt. Så, om ni trodde jag skulle ha ett bra svar till er, så trodde ni fel!

Stay awesome! 

______________________________________

Hästar står upp ca 92% av dess liv. Till skillnad från människans 23%.

Jag kan liksom inte hjälpa att jag har varit ute på äventyr och blivit onykter 7 helger i rad... Det bara blir så! Jag gillar att vara ute och flänga, för skulle jag sitta hemma på helgerna skulle jag gå under. Hade ju varit en annan sak om jag hade haft flickvän eller ett jobb. Då hade man ju spenderat helgerna på ett helt annat sätt. Visst, tjejen man är tillsammans med SKA följa med mig på minst lika mycket äventyr. Men någon helg kan man ju spendera med henne hemma, och bara softa framför lite sjyssta rullar och sånt. Romantikern stiger fram ur skuggan, återigen!

Jag vet samtidigt inte om jag VILL bli tämjd ännu. Men å andra sidan, så vore det grymt skönt att ha en trygghet och kärleken jag trånar efter. Men singellivet är ju fruktansvärt skönt, just för att man slipper vissa "förpliktelser" jämt emot sin flickvän. Visst, jag är inte den där som leker runt heller, utan jag bara softar och hänger med polarna. Hur nice som helst!

Men, jag har ju, som jag har sagt till er tidigare, ögonen på en tjej. Men ja... Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Många säger till mig att släppa garden och släppa in tjejer i mitt liv igen, och att man inte alltid kan misstänka alla runt om sig. Fick en väldigt bra kommentar från en tjej, som sa att jag ska "låta dom skriva på ett tomt papper, istället för ett nerkluddat papper, fullt med misstankar". Är väl rätt logiskt... Right?

Och snart är det valborg, och vad händer då? Jo, öl. Saatana perekele! Då blir man onykter igen. Man kanske skulle ta en nykter helg EFTER valborgshelgen? 

För att ladda upp batterierna lite? Eller, man kanske bara ska leva livet medans man har hälsan och ungdomen intakt? Träffade min gamla innebandyledare igår, och han frågade ifall jag var singel och grejer, och då utbrister han i ett garv: "Ja men vafan... 30 är en bra gräns! Det höll jag... Så kan jag, kan du!" Haha... Jadu "Mille"! Kanske är rätt det!

Näe, jag låter framtiden utvisa åt vilket håll man går... Men intresset är högt!

Stay awesome! Och ta hand om varandra!

_____________________________________

Var 60:e timma dör någon av rattfylleri

Vad är det med alla dessa människor som har så HOPPLÖST svårt att ta sig ur destruktiva förhållanden? Både killar och tjejer. Där det förkommer sjuklig svartsjuka, hot, psykiskt OCH fysisk misshandel.... 

Vad är det med alla dessa som har så sjukt svårt att INSE hur dåligt det är för dom? De talar om det, men har själva inte insett hur illa dom mår av det... Jag blir sjuuukt arg på såna människor och även deras destruktiva pojk- och flickvänner.

Visst, människan är byggd för att ha nån vid sin sida, men att vara tillsammans med en gris/subba är ju bara så sjukt onödigt. Visst, vissa har inte psyket att kunna ta den perioden som kommer EFTER förhållandet. Den ensamma perioden där de får tid att finna sig själva litegrann. Vissa har tendenser att bli tillbakadragna och andra bara kastar sig hejdlöst ut i nästa förhållande utan att veta vad som väntar, för att som oftast hamna i samma skit igen. 

Vi andra killar/tjejer då? Vi som faktiskt VET att vi är bra och har så mycket att ge? Vi får gå singlar och får agera "vänner" hela tiden. En axel att gråta ut på, en som lyssnar och förstår och som kommer med tips och råd. Men vi vet alla att det är en vägg vi talar till, för dom kommer ändå aldrig lyssna fullt ut på det vi säger.

Utan fortsätter vara "korkad" och "dum"... Nej jag blir så ledsen över att se folk må dåligt. Mina instinktiva sidor sätter in och jag vill ta hand om dom, men där gör jag ju egentligen fel på sätt och vis. Visst, det är jättebra att man finns där för folk i nöd. Men ibland är man så blind för sina EGNA känslor och hur man själv reagerar på all skit som kastas emot en. Svår sits måste jag säga att det blir.

Fan...

Nåja, jag tänker i alla fall inte ändra mig, utan tänker vara samma omtänksamma och omhändertagande person. Men jag har lärt mig var gränsen går nu för tiden i alla fall! Alltid något!

Nåja, ska bli skönt att vara med polarna ikväll, grilla en bit kött och dricka ett par kalla öl. Mycket mycket trevligt. Och sen film på det. Kommer bli en helnajs kväll måste jag säga. 

Vi hörs allihopa! Stay metal and stay awesome! Ta hand om er!

__________________________________________

Världens längsta observerade blixt var 149 km lång.

Jag fick en ytterst intressant kommentar nu när jag kom hem, om hur jag borde se ut, och det är kul. Att jag "borde se ut som jag gjorde förr". Ytterst kuriöst.

Först och främst, vem är denna mystiska Jennifer som lade det inlägget. Jag är sjukt nyfiken nu. Finns ju liksom inga ledtrådar. Det roliga var dock att hon tyckte jag "var så snygg" förr i tiden, när jag hade kortare hår och inte gick som en lodare i vinterkläder. Nej, jag klädde mig ganska bekvämt idag. Struntade i det snygga... Sen har jag ju inte heller orkat raka av mig skägget... Men får kanske satsa på det nu då, när man får höra att jag är "snyggare" utan. Alltså... Rent effektivt, så är jag snygg! DET är kul och höra. Det värmer må jag säga.

Men jag längtar aningen till midsommar nu. Nu har jag faktiskt bevisat att jag har orken och tålamodet att spara ut håret, men om jag trivs i detta? Nej, långt ifrån. Jag passar så sjukt mycket bättre i lite kortare hår, när jag kan göra lite mer "frisyrer" av det. Så, jag kommer nog klippa mig och fixa till håret lite. Jag gillar INTE att se "lodig" ut i mitt halvlånga, slitna hår.

Nej, jag är mera fåfäng än såhär, och det blir stora förändringar till sommaren. Det vill jag lova. Men jag har två månader till att spara, sen så... Det blir INTE att raka av håret, mer att fixa till något "riktigt" där jag kan leka lite.

Nu blir säkert flera av er glada när jag säger att jag ska fixa håret inom kort.

Det har många väntat på.

Men jag efterlyser nu dig, Jennifer. Kliv fram ur skuggan. Vem är du?! Vore sjukt kul att veta vem du är, och vart jag känner dig ifrån? Snälla, jag ber dig.

Tack på förhand.

______________________________________

På Al Capones visitkort stod det att han sålde begagnade möbler.