Det var säkert ett flertal av er som läste idag som kanske tyckte att "nu är du väl lite väl hård" eller "fan vad du är töntig som skriver det på din blogg"... Och jag tänker inte bry mig där.

Men ni har heller ingen rätt att klaga på vad jag skriver. Jag vill bara sätta ner min fot eller slå näven i bordet, kanske t.o.m höja rösten (mer än vanligt).

Jag vill bara framföra att ni visar lite hänsyn för mig, även om ni bara "skämtar".

Att be mig hålla käften, är ungefär som att ta bort potatissalladen när man käkar grillat. Det funkar inte, det kommer vara något viktigt som fattas!

Eller som att ta bort jänkaren för raggarn. Det funkar liksom inte. Jag är aldrig tyst när jag är i ett sällskap. Jo, när man sitter på bion, inte så ofta annars. Jag gillar kanske att vara rätt mycket i centrum av festen, synas mycket.

I grund och botten tror (eller nästan så att jag vet) jag att det hela grundar sig från all mobbing jag genomgick. Och det är först NU som jag får utlopp över allting och först NU som jag har STYRKAN att visa mig från den bättre sidan. Att jag faktiskt är nöjd över vem jag har blivit...

Men det finns ju alltid folk som inte vill att man ska vara på ett speciellt sätt, eller göra saker på vissa sätt osv osv osv... Utan, man är högljudd, man har ett irriterande skratt, man sjunger för ofta, man gör dittan och dattan och inget är bra! 

Det blir ett ramaskri så fort jag försöker säga att "så eller så tycker JAG!"... Jag förstår inte varför alla ska försöka få mig att tycka annorlunda. Ja, jag tyckte det var dålig stil att alla lämnade mig igår, JA, jag är tacksam att Jocke och Svensken hittade mig i Brillinge där jag tydligen har legat och sovit en stund... 

Nej, jag kunde haft MYCKET roligare igår. Ja, jag planerade för mycket i år. Tyckte jag att sällskapet på förkröket var bra? HELT KLART! Men, som sagt, jag tänkte för mycket igår, och jag försökte ha allting planerat. Jag ska jobba bort det lagom till midsommar. Då blir det bara full like a kastrull och rajj rajj!!

Nåja.... Nu ska jag fortsätta ligga i soffan och tänka alldeles för mycket. Får fan inte alla dessa tankar ur mitt huvud. Usch....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...