Ett nytt kapitel startas idag i bloggen, och tre dagar i veckan kommer jag skriva och tipsa mer om musik. Ja, både om band, händelser, album och specifika låtar. Min blogg fyller i sommar 4(!!) år! Herrejävlar så tiden går. Det är så man knappt hinner med.

Nåja... Hoppas ni hänger med även på detta äventyr. Nu kör vi!

---

Göteborgsbaserade Benevolent bildades 2008 av de båda gitarristerna Joel Nilsson och Christoffer "Chrisse" Norén. Kort efter Joel och "Chrisse" bildat orginalstommen i bandet, mötte de upp Niklas Sandell, trummor, och tillsammans började de jamma och skriva låtar.

Från dag ett var målet, enligt Joel, att "Alltid sträva efter att nå uppåt". Han stryker under att självklart så är alla i bandet, drivande faktorer bakom alla framgångar. 
"- Vi har olika områden vi är duktiga på och musiken skrivs mestadels av gitarristerna (Joel och 'Chrisse'). 
Dock skrivs alltid låtarna klart i replokalen men idéerna kommer från oss." fortsätter Joel.

Han poängterar att också sångaren, Johan Samuelsson, står för texter. Dock mestadels melodier och all artwork.

Benevolent släppte sin debut-EP "Evolve" som innehöll tre låtar ("Evolve", "Shreds" och "Personae"), redan 2010. Och den 21:a Januari 2013 släppte de alltså fullängds-albumet "The Wave".

I mina öron spelar Benevolent en experimentell sludge, där det känns som de har klippt och klistrat in en progressiv tyngd, 80-talets thrashiga era och samtidigt provar på flertalet alternativa nittiotalsmetal-influenser. Jag hör influenser ifrån tidiga ISIS-låtar, Ghost Brigade och där inne finns även Paradise Lost-mörkret och smyger omkring.

Men mitt sinne sätter också sprätt på tankarna när man lyssnar på Benevolents vilda karaktäristiska sound. Där inne nånstans hör jag Slayers ösiga, avskalade och råa riffande, men också System of a Downs alternativa metal.

Jag får svårt att hänga med många gånger... För det finns så mycket att lyssna på.

Ta till exempel spår nummer 6, "Croaks, croaks, croaks". Där bjuder killarna i Benevolent på influenser som påminner om det krävande och tekniska från prog-metallegenderna Meshuggah's "New millenium cyanide christ" för att sedan kasta sig över i "Limbo", där de blandar och ger av ett grunge-aktigt sound som påminner om Soundgardens lite mer melankoliska och djupa "Black hole sun" och "Blow up the outside world", som blandas i en mixer och förvandlas till en tung, krävande och extrem mashup av allting. Och med bravur, ska tilläggas.

Men ibland blir det rörigt mellan varven, och det är det detta album faller på litegrann, i mina ögon.

Så nära, men ändå inte riktigt där. En godkänd debut med guldstjärnor i kanten. Men det finns saker att jobba på, men det är jag säker på att de allihopa kommer göra till nästa album, som jag med stor spänning kommer att vänta på. Men från Evolve till The Wave, har de kommit långt... Och de kommer att nå längre. Och jag tror till 100% på att dessa killar kommer göra bra ifrån sig in the years to come. Progress makes perfect.

Gå in på Spotify själva och avgör. Har jag gjort rätt i min bedömning?

"The Wave" får betyget: 7 / 10

---

Kommentarer är välkomna

---

Stay true. Stay awesome.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...