Once and for all, vill jag sätta upp lite grunder i och med min blogg och hur jag tänker angående mina inlägg/poster.

Känner du dig upprörd ang. någon av dessa "punkter" och känner att "det där är inte rätt", kommer du med all sannolikhet inte få något som helst medhåll från min sida, eller från mina mest trogna läsare.

Det jag dock är mest förvånad över, är att jag faktiskt måste gå så långt att skriva dessa punkter.

Varför, frågar ni... För att folk inte är kapabla att fatta efter 4 år, vart jag står nånstans vad gäller min blogg.

Jag skriver vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och mår bra av det. 

---

1. Denna blogg är för mig, och mig endast. Läser du den, bör du använda sunt förnuft och en nypa salt.

2. Det som skrivs i denna blogg är högst personliga åsikter och tankar.

3. Ogillar du det som skrivs i bloggen, bryr jag mig inte. Nej, inte ens lite.

4. Har du kritik, bör du kunna använda denna på ett konstruktivt sätt. Annars kan du hålla tyst.

5. Kommenterar du i stil med "Det blir nog bra lilla gubbilubben. Puss på dig." är du värd en käftsmäll.

6. Läser Du denna blogg BÖR du ha någon sorts humor, självdistans och kan hantera sarkasm och ironi.

7. Nämner jag i ett inlägg hur någon beter sig, är det möjligt att jag känner denna person.

8. Känner du dig träffad av ett inlägg, så är det förmodligen dig jag skriver om (inga namn nämns dock).

9. Jag skulle aldrig hänga ut någon eller peka ut en ensam individ (om du inte gjort något riktigt hemskt).

10. Kan du inte acceptera dessa punkter, bör du hålla dig ifrån denna blogg helt och hållet.

---

Jag kommer gnälla, jag kommer leva om och vara allmänt jobbig på min blogg.

Men det är för mitt eget bästa. Det är min blogg som håller mig stabil och mentalt tillräknelig.

Ja, och min sambo såklart (insert smiley here).

Det jag dock aldrig förstått, är att... Vad som än kommer skrivas i denna bloggen, eller vad jag än kommer ha för åsikt, det spelar knappt någon roll vilket ämne det handlar om - så kommer det ju finnas haters.

Folk som har så otroligt tråkiga liv (or so it seems) att de bara måste få hävda sig i någons (min, bland annat) blogg eller få hata på något forum nånstans.

Troll eller ej, så blir man förbryllad över dessa människors sätt att vara. Hur de kan ha sådana uppenbara sociopatiska drag och helt utan samvetskval såra, eller i alla fall försöka såra, folk på de mest sjuka sätt.

Nåja, kan Du/Ni inte acceptera de punkter som jag nyss skrivit upp - bör ni hålla er så långt borta denna blogg as possible. Jag är inte perfekt, jag kommer aldrig bli perfekt, du kommer aldrig få mig att rätta mig i ledet eller få mig att sluta skriva.

This, is who I am.

Fuck you. Very much.

-----

Ja, justja... Jag glömde nästan.

Ni får absolut kommentera vad ni vill och när ni vill på bloggen. Men, det betyder inte att jag kommer godkänna dom om dom inte håller standarden jag är ute efter.

Fritt land, ja. Dock långt ifrån en fri kommentarfunktion. Gillar jag inte en kommentar, blir ni inte godkända.

It's THAT simple.

Kan ni inte skriva kommentarer som är konstruktiva och välformulerade, skriv inte alls. Kommentarer är bonus på vissa inlägg jag skriver. Men jag släpper igenom max 25% av alla kommentarer som kommer in.

Moderator, härskare och diktator på denna blogg är JAG, och ingen annan!

Ni gillar inte det? Åh, såg du... Intressesmurfen sprang förbi...

-----

Stay true. Stay awesome.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...