Varför inser man för sent att man gjort så många fel?

Varför gör man så många fel innan man inser att det är för sent?

Hade det med mina många dåliga minnen genom högstadiet att göra? Hade det med hur svag jag var i sinnet, att jag utsatte mig för psykisk mobbing inom relationer? Var jag såpass nedbruten, att jag utan minsta tvekan, kastade mig in i relation efter relation utan en tanke på att jag kunde bli skadad än mer?

Var jag i ett såpass dåligt skick, att jag tillät mig själv bli såpass nedbruten att jag inte längre brydde mig?

Jag ville bara att allt skulle vara bra, anpassade mig efter alla andras önskan och bland vänner höll skenet uppe och drog på ett leende, fast jag i grund och botten var så tom att jag inte hade något att leva för.

Jag tillät folk kliva över mig som om jag vore död och begraven. Hur kan en människa sjunka så lågt att man utnyttjar en så psykiskt nedbruten människa? Vad driver den sortens människor? Är det makt? Är det tanken på att man är överlägsen?

Njuter dessa människor av att slå, utan fysisk beröring? Sjukt är det, hur som helst.

Och dessa människor är så förblindade av sin makt/överlägsenhet, att de gör det (ibland hela sina liv) på ren rutin.

De vet inte något annat sätt, eftersom de alltid gjort så. Sjukt att behöva inse det efter så många år av neglekt.

Det är förstås svartsjuka jag pratar om. Den sortens svartsjuka som drivits till den punkt att man inte längre har något kontroll över den. Det kanske började lite lätt en gång i tiden, till den punkt där man går igenom sin partners telefon i misstanke om otrohet, där man inte längre får skriva till en person av det motsatta könet utan att det tar hus i helvete i relationen.

Där det blir korsförhör för varenda minut man inte varit med varann. Där det blir till bråk, om man tittar på någon annan än sin partner. Det kan till och med gå så långt att man inte längre har facebook i rädsla över att ens partner ska bli arg och vilja göra slut.

Där ett oskyldigt sms kan sluta med att svartsjukan utmynnar i att det utväxlas könsord, skälsord eller till och med slag. Det har tamejfan gått för långt redan första gången ens partner kollar igenom ens sms, facebook eller liknande utan tillåtelse, bara för att ha en ursäkt att kunna bråka, och få bryta ned sin partner än mer.

Med gråten i halsen har jag flera gånger fått be om ursäkt, då jag blivit anklagad för otrohet för att jag smsat med en annan tjej. En tjej jag känt sedan 6 år tillbaka innan... Så fruktansvärt sjukt.

Ska det behöva vara så?

Jag blir bara ledsen och arg när jag inser att jag själv var den som var såpass utsatt och inte vågade göra annat än att be om ursäkt och hävda att det var mitt fel och vilja att relationen jag då hade skulle gå tillbaka till normalt och sen gör allt i sin makt för att inte höja misstanke om nånting som kunde sluta i ett bråk.

Nu för tiden när jag ser det, vill jag ta tag i personen som utsätter sin partner för misstanke, hot och bråk och dra till med några väl valda ord och avsluta med några välriktade, syrliga ord där jag markerar att det är sista gången det händer. 

Don't fuck with me.

 

Gud

21 augusti 2013 15:09

Detta är en mycket komplex fråga, och ditt förakt mot dessa personer som har svartsjuka skulle vara helt befogad och oklanderlig om det inte vore så att det krävs två personer i ett förhållande för att skapa Dynamik.

En sak som bör tas i åtanke är att OM du kollar i din partners telefon så grundas det allt som oftast (inte alltid) av någon sorts misstanke. Misstankar är helt normalt....
Låt säga att du kollar i din partners telefon pga av befogad misstanke och verkligen HITTAR det där messet som INTE ska finnas där.. Den där konversationen som verkligen är det stora steget in mot otroheten ... Va det då FEL att kolla?! Va det då mer fel av den som tittade än den som skickade sex pratet till ragget på krogen?

Mmmmm....sug på den! Det är ingen lätt fråga att svara på.

Samma sak gäller FaceBook. Allt som hände på Facebook är inte oskyldigt, och inte heller skyldigt. Men med tanke på hur missvisande konversationer i alla dess slag är, har man inte då som individ i ett förhållade ett ansvar för hur saker och ting i andras ögon kan tolkas? Dvs att " Det den ena tycker är så självklart och oskyldig inte uppfattas likadant av betraktaren utifrån"...

Är det då betraktarens fel att han/hon reagerade? Eller är det upp till användaren att ta hänsyn till den man påstår älskar?
Som sagt, det är komplext!

Det som är viktigt att förstå är att Världen är inte Könlös. Oavsett hur mycket feminister, politiker och självrättfärdigande människor vill tro ... Man och kvinna är motpoler sexuellt och som människor. Det betyder att en vänskap över de två könsliga gränserna inte är så självklar för alla människor. Och ¨ter igen hamnar vi på punktom hänsyn och samförstånd.

Jag tror att om man har en öppen dialog i ett förhållade rörande allt, men i synnerhet SMS och sociala medier rent generellt så kommer det inte vara ett problem. Men man ska komma ihåg att det är inte Tolkarens uppgift att tolka rätt.. Det är uppgiftslämnarens ansvar att se till at det den gör, skriver eller förmedlar tas emot på det sättet som det är tänkt.....

Så.. nu fick du din kommentar! :)

ROCK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...