Jag har en ständigt återkommande tanke i mitt liv, nu för tiden...

Varför är folk så oerhört intresserade av att säga hur man ska leva sitt liv? Är andra människors liv så fruktanslöst tråkiga och händelselösa att de bara måste ge sig in i ens eget liv och kommentera hur man gör sina val etc.?

Nej, håll er undan och kyss mig i arslet.

De som bara MÅSTE hålla sig krampaktigt i andras liv, för allt vad de förmår, borde nog se sig själva i spegeln och fråga sig "vad fan håller jag på med?". För nånting är väldigt fel om de är så desperata att få någon sorts action i sitt liv genom att leva genom andra.

Så. Jävla. Less. Punkt.

Var bra längesen man hängde i bloggen. Men kände att det var dags att skriva någonting. Jag kan helt ärligt säga att nu efter flytten har jag börjat hitta rätt i mitt liv också. Jag mår bättre än jag någonsin gjort i nya lyan. 

Just därför jag också återfår den tanken jag började inlägget med. Får de ut nånting jag inte kan begripa av att vara dryga, jobbiga och dumma i huvudet mot andra? 

Varför vill ni så desperat förstöra för andra och vara allmänna kioskmongon? Förklara gärna...

Lev ditt egna jävla liv, och skit i andras. Dags att ta tag i livet ni själva lever. 

Vill bara sända ut till mina vänner, hur mycket jag älskar er alla. Ta åt er, le litegrann och hör av er oftare.

Stay true. Stay awesome. Captain's orders!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...