Nu har man börjat landa efter gårdagens helvete.

Det är så overkligt. Så orättvist. Men det känns ändå skönt att din kamp nu äntligen är över och att vår älskade lilla farmor äntligen fått frid och slipper ha ont. Det är faktiskt något som tröstar i allt det jobbiga.

Såklart blir det ett stort öppet sår som inte väl läka framöver. Men det är väl naturligt, I guess... Man är ju bara så van att ha henne nära inpå, att alltid kunna ringa till henne och komma över på en kaffe, som förr i tiden.

Men ta då i åtanke att, ett nästan 92 år långt liv är ändå till ända. Hon blev mamma till 10 barn, dom i sin tur har fått 20 barnbarn och dom i sin tur har fått nästan lika många barnbarnsbarn.

Det talar om vilket rikt liv hon har levt, trots enorma motgångar och förluster. En starkare kvinna kan jag inte tänka mig gått på denna jord.

Farmor, du kommer bli så enormt saknad. Det finns ingen på denna jord som ens kan börja vara i närheten av att fylla din plats. Men jag vet att vi ses igen en vacker dag.

Jag hoppas det är en lika vacker dag som det faktiskt var igår, när du lämnade jordelivet. Strålande sol, inte ett moln på himlen, 10 plusgrader, fågelkvitter och en total harmoni.

Många tårar kommer fortsätta att falla framöver. Mitt livs bästa kapitel har avslutats. Det kapitlet hade dig i huvudrollen. En roll, som jag vet du tog på fullaste allvar, med den där humoristiska glimten i ögat du alltid hade.

Så, tack för alla år vi fick spendera vid din sida, tack för alla fina minnen och tack för alla fina stunder.

Jag älskar dig, nu och för alltid.

---

Farväl. Tills vi ses igen.

Sov gott, älskade lilla farmor.

1921-04-20 - 2013-04-04