Ibland är det nog nyttigt att göra sig ovänner med människor. Då vet man vem som står på ens sida och verkligen MENAR att de är ens vänner.

Sen finns det dom som säger att dom lyssnar på en, umgås med en, men sen går bakom ryggen på en eller bara är allmänt dumma. Varit med om allt för många såna personer. Nu ska ni inte hålla på och tro att det är alla jag pekar på, utan detta är allmänt om folk...

Men jag skulle samtidigt vilja peka ut människor... Men, det får man ju bara skit för. Så fort man öppnar käften och faktiskt VÅGAR säga nåt, ja då är man dum i huvudet och inte värd luften man andas. Tydligen.

Ibland vill man bara skrika som Gupta i Outsourced: "SHUT UP FOREVER!!" och vifta vilt omkring sig.

Och som jag nämnt tidigare. Det ska bli så inåtHELVETE skönt att komma ifrån denna jävla håla. Alla nötter som bor här och slippa hur folk beter sig här ute. Det är ju så man blir mörkrädd tamefan. Jag pekar inte ut alla, som sagt... Men samtidigt lika många som jag inte pekar på, är de jag menar och pratar om...

Nej, så imorrn börjar flytten. Så fare-thee-well Gimo and good riddance to ya'! Jag är glad att jag lämnar dig, du byhåla av byhålor! Och, HEJ, Alunda. How I missed you!

Stay true. Stay awesome.

På Torsdag är det "Bye bye, Gimo!" när vi flyttar ifrån denna gudsförgätna håla! 

"Allt annat är bättre än Gimo" har många sagt, och jo tack... Jag VET att så är fallet! Till och med de små små små byarna uppe i de norrländska skogarna är fan trevligare än Gimo.

Kommer bli så skönt att lägga allt dåligt bakom oss och få en nystart på ett nytt ställe. Där vi får mer privatliv (fast ändå inte) och där vi får en större frihet att göra lite som vi vill. Vara igång hur länge vi vill utan att tänka speciellt på grannar som störs av musik och så, utan kunna bröla bäst fan man vill vilken tid man än spelar TV-spel bara för att ta ett exempel.

Jag snackar sjävklart om ett hus. Hyra förvisso, men ändå ett HUS (snarare en stuga med stor altan). Ändå fan så mycket mer nice än en lägenhet. 

Aldrig mer lägenhet efter detta! Aldrig mer!

Nu kommer man bo något så när på "rätt" sida av allting. Nära alla andra... Underbart!

Bara några dagar kvar. Sen är det farväl till detta skitställe.

Så less! Och ja, jag VET att ni är massor av människor i denna hålan som vill bli av med mig. Och gladeligen, tänker jag lämna er i ro. Nu slipper ni mig! Och by the way... Skaffa er liv, dom finns i fyndprislådorna på Willy's och City Gross nu för tiden, har jag hört. Så leta er dit så kanske ni hittar er ett liv ni kan ha nytta av, istället för att lägga er i andras. 

Så jävla skönt det kommer bli! SÅ JÄVLA SKÖNT!!

Stay true. Stay awesome.

Nu har det blivit si som så, att våran trummis hoppat av och vi behöver en ny trumslagare i vårat band "Dead End Ride"!

Vet ni någon runt Uppsala, Rasbo, Alunda, Gimo eller Östhammar som är duktig på att banka skinn - tveka inte att höra av er!! Vi repar i Hargshamn och behöver det snarast, så att vi kan gå in i studio för pre-production-inspelningar.

Vi spelar mörk, bluesig och ösig stoner/doomig metal och behöver någon som gillar när det är lite Sabbath-influerad metal med mycket pukor och downtempo.

Musiken är ändå melodisk och inte alls "skränig" på något vis. Utan vi försöker hålla det snyggt men ändå simpelt och rakt.

Hoppas vi kan få in någon snarast!

Stay true. Stay awesome. 

"Trololol-guy" eller Eduard Anatolyevitch Gil (Eduard Khil för övriga världen) har gått ur tiden.

Eduard Khil avled efter en stroke och hamnade som följd i koma, på grund av en irreversibel hjärnskada. 

Han avled imorse på St. Petersburgshostpitalet. 

Eduard Khil hade en tuff uppväxt, då han växte upp mitt under brinnande världskrig. Efter andra världskriget flyttade Eduard och hans mamma till Leningrad där han också värvades till Leningrads Konservatoruim där han tog flera roller i operetter och andra musikaler. 

Khil fick ta emot flertalet utnämningar och ordrar under sin livstid (såsom "Orden av Röda Flaggan" m fl). Han turnerade runt i 80 länder under sin aktiva sångkarriär och har även hunnit med att undervisa på St. Petersburgs statliga konstakademi, där han undervisade i solosång mellan åren -77 och -79.

Under senare delen av sitt liv bleknade minnet om honom bort, till 2009, då hans version på "I'm very glad, because I'm finally going home" kom upp till ytan och han blev "The trololol-guy" med en hel internetgeneration och sajten "Trolololololololololo.com" uppfördes. I och med detta fenomen fick Eduard Khil ta emot "Förtjänstorden för faderslandet". 

Eduard Khil blev 77 år gammal...

Stay true. Stay awesome. 

Den legendariske racingföraren och biltillverkaren Carroll Shelby gick bort den tionde Maj i år vid 91 års ålder.

Men han hann med att lansera sitt sista mästerverk, medan han var i livet. Och det är ingen dålig modell han tog fram, utan en utav de absolut brutalaste bilarna Mustang någonsin har lanserat.

Nya Mustang Shelby 1000 som levererar 950 hk på vanlig bensin och 1.100 hk om man matar den med racingsoppa.

Inget DÅLIGT vrålåk, vill säga. Inget för dussinföraren. 

Denna modell kommer att släppas i 1000 exemplar och vill du ha köpa en, får du snällt öppna upp sparkontot och spotta ut 200'000 dollar (eller ungefärliga 1,5 miljoner svenska kronor). Ni kan läsa mer om bilen och Carroll Shelby HÄR.

Helt sinnessjuk bil... Rest in peace Shelby. 

Stay true. Stay awesome.

...i alla fall enligt alla "rykten" som går.

Fick en kommentar igår på mitt inlägg "Ja jävlar...." där aliaset "!!!!!!!!!" skriver följande:

"Fredag 1 juni 23:50

Vet att ni ska ha barn, går rykten över allt.. Alla vet"

What the fucking FUCK?!

Det var mer än vad jag visste i alla fall. Tjejen går på piller, dricker alkohol och är verkligen inte med barn!

Bra att folk verkligen lyssnar på rykten som går bakom våra ryggar istället för att fråga oss face to face. Alla ni som sprider såna rykten kan dra åt helvete. Allvarligt! ALLIHOPA!!

Visst, det skulle vara skitkul att skaffa ungar. Men vi kommer inte göra det på 2-4 år eller så. Vi är inte redo för ungar ännu. Sambon har precis fått nytt jobb och har verkligen inte råd att förlora det, då det ger jävulskt bra betalt och att hon trivs där hon jobbar nu.

Ni är ju helt klart idioter, ni som springer omkring och inte har några liv, utan måste sprida falska rykten.

Allvarligt - jag upprepar: ALLA ni som springer omkring och sprider rykten om oss, skaffa er egna liv och väx upp!

Era jävla idioter! Fy fan så jävla dåligt jag mår över såna människor. Jag skäms å era vägnar.

(...Och du som gömmer dig bakom aliaset och inte vågar visa vem du är... Du är så äckligt, jävla feg som gömmer dig och inte vågar avslöja vem du är! Men håll du dig bakom aliaset - det är nog bäst så.)

Stay TRUE. Stay awesome. Fuckheads! 

LifeR har haft en magisk vår och gjort en resa utan dess like till toppen bland osignade band (i mitt tycke) och kommer säkerligen fortsätta rätt mycket uppåt kommande månaderna för att sedan stanna där uppe.

Det blev en finalplats i Emergenza efter att ha övertygat i semifinalen och utklassat motståndet, men i finalen fick man ge sig och där tog Emergenzaresan slut.

Man gav allt man kunde, men man var långt ifrån nöjda och det sades att man "spelat den sämsta spelningen hittills och att de vill be om ursäkt". De har INGET att skämmas över. Finalen är stort, nervositeten och orutinen bland de stora grabbarna tog ut sin rätt och man föll nog därför. Men utöver det, så tycker jag de gjorde sig förtjänta av sin finalplats genom att köra ett högt tempo och öka!

När bandet kliver ut på scenen stiger jublet och taktfasta applåder hörs i hela lokalen. Det är ett efterlängtat återseende av grabbarna från publikens håll. Alla vet vad som kommer och Jocke plockar upp mikrofonen och med pondus tar han över scenen. Hans närvaro växer och växer för varje framträdande de gör. Hans självförtroende är stabilt och det skickar ut signaler till de övriga i bandet som mer och mer bjuder på sig själv efter en lite stel inledning.

Publiken har längtat efter de, numer välkända, låtarna så som "Low", "Downfall", "Dead in my eyes" m fl. Publiken headbangar hårt till den taktfasta musiken som LifeR bjuder på och på kommando kan de få publiken att bröla i eufori.

På Emergenzafinalen så lyckas bandet till och med få till en moshpit framför scenen. Första i deras historia? Skulle tro det... Även yours truely hamnade mitt i den och åkte i golvet, men man reser sig fort och fortsätter ösa i piten!

Detta band är långt ifrån färdiga med sin resa. Det kommer inte ens sluta när man är på toppen, signade och spelar på de stora scenerna. Detta band kommer absolut bli ett populärt festivalband. Det är absolut inte ens i närheten av "trallvänlig musik", utan det är ett enormt publikfrieri på väldigt hög nivå. Och när sångaren (Jocke) i bandet stagedivar och crowdsurfar så är lyckan total! Publiken blir än mer taggad och jublar högt.

"Professorn" och Kim drar av solon, riffar och öser som aldrig för, Tim dundrar på basen och Danne bakom trummorna är svettigare än han nånsin tidigare varit (i alla fall ser det så ut) och lyckas till och med slå ner delar av trumsetet på golvet.

Killarna vill verkligen visa att dom är här för att stanna och att de inte är något dussinband som kommer försvinna bland mångfalden av band som aldrig klarar det där sista steget mot kontraktet som hägrar i horisonten.

Vi fans är mer än nöjda över att få vara del av deras resa, att få påverka så mycket och att stötta dem genom ett oändligt äventyr. Och det kommer bli så mycket mer framöver...

Så ett stort tack till att vi fått vara med på Emergenzaresan och att ni i bandet uppmärksammat oss fans så mycket.

Respekten är ömsesidig från båda sidor. Det vill jag lova.

Emergenza är slut för denna gången för oss alla runt LifeR, men nu börjar nästa resa. De små spelningarna som till slut kommer resultera i att vara förband åt de stora grabbarna och därigenom gå vidare som headline act och ha egna förband på de lite större scenerna. 

Vad framtiden har att ge detta band, är helt i deras egna händer. Men det bådar gott........

Stay true. Stay awesome.

I min åsikt är "ölhävar-grill-och-sommarkvällshäng-med-polarna-musik" INTE schlager där alla låter som fjollor och hoppar omkring i paljetter.

Nej, i min åsikt är det skönt gungande blues, hårdrock, metal, kanske någon annorlunda låt mitt emellan som är lite oväntad, men som är en riktigt skön nostalgisk (eller bara bra på sitt sätt) låt på nåt vis och såklart så finns det oldies n' goldies med.

Något jag inte tål så är det schlagerfacket... När någonsin har det kommit något bra ur den moderna schlagern (typ -95 och framåt)? Jag kan inte minnas något bra hur som haver av det lilla jag hört. Några låtar han man ju inte kunnat undgå då mix megapol, RIX och annat skräp går på högvarv på vissa arbetsplatser, hemma hos folk eller bara på P4's spellistor...

Typ Lordi, Wig Wam och H.E.A.T Men där går nog gränsen för vad jag tål!

Näe, ni som tycker att hoppande fjollor i paljetter och andra "kreationer" som sjunger refränger som är byggda på 2 meningar eller 4 ord som upprepas om och om och om igen behöver INTE göra sig besväret att lägga in sådana låtar i min playlist. 

Jag drar strecket HÄR!

Have I made myself clear? Swell... Good... Purrfect!

Stay true. Stay awesome.