I fortsättningen kommer jag att använda mig av en varningsskylt i min blogg för att varna känsliga läsare, som tar åt sig av precis ALLTING jag skriver och har åsikter om.

Den kommer se ut SÅHÄR:

Om du ser denna så, kanske inlägget inte är något för dig att läsa. Tänk efter innan, helt enkelt. 
Sen om du ändå kommer känna dig träffad entrade du området fastän du blev varnad. Se det som de skyltar man ser i serier eller filmer (speciellt från staterna): "Trespass - and you will get SHOT!"

Consider youselves warned.

Stay true. Stay awesome. 

Jag visste absolut inte, förrän idag, att citering var förbjuden och tabuförlagd.

Jag skrev ju två citat ifrån en person igår och idag hade denna person skrivit på facebook, att "hen" minsann skulle hänga ut mig om "hen" också hade en blogg. Det roliga är ju - jag hängde inte ut nån. "Hen" tog åt sig av det jag skrev.

Provocering? Inte i mina ögon.

Jag måste få vädra åsikter om saker jag läser, ser eller upplever. Därför har jag min blogg, right?

Sen vad folk tycker om mina åsikter, rör mig egentligen inte ryggen, eftersom det just är MINA ÅSIKTER!!

Idag så hänger "hen" ut sig SJÄLV på facebook så att ALLA kan se vem det är jag citerat. Jag blir inte riktigt klok på människor ibland. Man MÅSTE få uttrycka sig fritt, men det är sånt tabu över att citera vissa människor tydligen.

Att man hatar nånting får väl stå för var och en, men samtidigt måste man inte utsätta sig för just det man avskyr/hatar/ogillar. 

Sen överdriver samma människa och skriver att jag minsann pekat ut denne och att jag skriver just om "hen". Jag CITERADE "hen", och sen efter det så pratade jag om människor i allmänhet i resten av mitt förra blogginlägg (LÄNK).
Men männskan envisas att det är "hen" som är personligen utpekad och att jag hänger ut denna person som blöt tvätt på en torklina. Vilket såklart inte är sant.

Jag blir fan upprörd på riktigt nu. Jag hänger aldrig ut människor på min blogg. Skulle aldrig falla mig i tanken att göra något sådant. Jag vädrar mina synpunkter om åsikter folk har, upplevelser jag har i vardagen eller om det så är en känsla jag har inom mig som måste få komma ut.

Men vill du hänga ut dig själv inför alla på facebook, så är det inte MITT problem. Jag tänker absolut inte be om ursäkt för den delen heller. Du har lyckats sätta dig SJÄLV i denna situationen. INTE jag.

Och är det något folk stör sig på, har jag aldrig tvingat dom att läsa min blogg. Alla har ett val, precis som om det jag skrev om i förra inlägget. Du skjuter dig själv i foten. Jag kommer aldrig att censurera mina åsikter, för då skulle det likna en jävla diktatur, som att mina läsare bestämmer över vad jag ska skriva och inte. 

Och det kommer aldrig hända... (Förresten känns det jätteskumt att skriva "hen", för det blir ju neutralt på ett konstigt sätt... Hm... Jaja...)

Stay true. Stay awesome, friendos! 

Detta är ett citat som får mig att bli smått upprörd. 

Det är precis vad många kvinnor också gör, eller hur? Det finns många kvinnoligor inom hockeyn också. Men att vara en förskolelärare är väl också att leka på arbetstid? Eller?

Det finns så många sätt att se "lek" på. Det kan vara barn som leker på sina villkor, det kan vara ungdomar som leker lite mer vuxenbaserade lekar, det kan vara fullt vuxna människor som leker kurragömma med dunk, bara för att ta ett exempel.

Samma person (inga namn nämnda) tillade också: "Sätter man hockey i perspektiv med annat viktigt, känns det ju onekligen väldigt mycket som just lek mellan män."

Ja, det finns som sagt många sätt att sätta sport ur många olika perspektiv, man kan också ta svamlande kvinnor som sitter och skriker, skrattar och skräner som en enda lång lek med ord. En vinkväll kan ses som en lek.
Relationer kan också bli en lek, om man ser det ur ett perspektiv, då man kan ha lösa relationer som en lek.
Säg, en KK-relation. En lek. Krograggandet, en lek. 

Jag anser att den som vill satsa på en sport, för att man är riktigt bra på den, eller en musiker som viger sitt liv i att bli bra inom en gren, eller på ett instrument. Det är i MINA ögon, en hobby, en livsstil och en PASSION som man tjänar bra med pengar på om man är bra på det. 

Kolla bara på alla skådespelare, för att ta ett annat exempel. Ett helt liv av bara leka olika personer. Eller ska man klaga på det OCKSÅ?

Man väljer bara olika lekar här i livet. Och olika lekar leder till olika korsningar i var och ens liv där man får välja, vilken lek är jag bra på? Vilket val ska jag göra...?

Själv, så kommer jag alltid ha barnsligheten nära mitt hjärta och kommer ALDRIG sluta leka. Om det så är en drickarlek, om nån erbjuder att leka just kurragömma eller nåt liknande, så skulle jag aldrig tveka för en sekund att hänga på.

Den dagen jag slutar leka, är personerna i min omgivning tillåtna att ge mig en spark i röven!

Så håll barnet inom dig vid liv. Om det så är att du "leker" på en hockeyrink, på en fotbollsplan, i ett klassrum eller bara om det är ett parti fiskedamm. Sluta vara så bittra och bete er som vuxna och släpp loss ditt inre barn.

Stay true. Stay awesome. Stay childish.

Detta ämne har jag funderat på bra länge. Så fort jag skriver något som upprör mig eller något jag funderar på här på bloggen, så kommer det folk som ska säga till mig att "så får du inte tycka" och "det där är fel"... Inte enligt mig.

Vad jag ANSER, känner, tycker eller liknande, är för mig en självklarhet. Sen att andra har andra åsikter ang. det ämnet jag tar upp kan jag visst lyssna på. Men jag tänker inte hålla med.
Tar ett exempel, första gången jag skrev "Veckans funderare", så fick jag en lång kommentar från en tjej vid aliaset "fislisa" som skrev såhär:

"Du har inte tänkt på att nästan varenda punkt går att göra om för att passa en del killar?
Tonvis av parfym, check! Tighta kläder och ofit kropp, check! Hårig och blek stjärtskåra är väl aningen mer nasty än en stringtrosa som syns?, check! En del killar klär sig också väldigt gärna i Tighta t-shirts för att visa upp sig själv och sina muskler. Sminkning är väl olika vad man tycker är snyggt, men kanske sminkar de sig så mycket för att de är osäkra på sig själva och blivit det för att såna som du och din sambo granskar och dömer de hela tiden." 

Jag blev direkt på hugget att svara rätt fränt på det hon skrev. Men samtidigt tycker jag att "Hon har rätt att tycka så..." tills jag kom till det sista hon skrev.... Att hon anser att jag och sambon är bara granskande och dömande människor som inte gör annat än att leta fel hos människor.

Vad gjorde inte hon där då? Jo, dubbelmoraltanten slår till genom att döma ut oss och komma med ett personligt påhopp på mig och sambon. Och där blev jag rätt irriterad. 

Vad fa-an...? Jag måste ju få uttrycka mina åsikter i ett öppet forum (min blogg) där jag har friheten att skriva vad jag vill så länge jag inte HÄNGER UT nån personligen. Jag skrev allmänt att dagens samhälle är snett och att tjejer tar efter trender som inte ens borde få existera.

Ja, men visst... Killar gör ju mycket fel dom också, modemässigt, stilmässigt och kan vara allmänna DOUCHEBAGS!
Igen - Det var inte det jag skrev om. Om mina läsare inte håller med mig ang. att tjejerna gör på ett sätt eller annat av det jag skrev om, så får dom ju SJÄLVKLART tycka annorlunda. Det är deras rätt i vårt så kallade "fria samhälle".

Men dom kan göra det utan att hoppa på mig och sambon personligen. Eller som min sambo sa "jag skulle vilja träffa den personen, det skulle bli ett mycket trevligt samtal." och jag förstår henne.

Min sambo skulle KROSSA henne i argumenterandets ädla konst.

Nåväl, men som jag sa tidigare... Jag måste få vädra åsikter och mitt tycke angående vissa saker utan att bli påhoppad av de som läser min blogg. Nånstans måste man dra en linje för vad som är okej och inte...

Har ni konstruktiv kritik och kan vara objektiva vad gäller åsikter och inte gå till överdrift, lyssnar jag mer än gärna på vad ni har att komma med. Men när ni gör övertramp, så brinner det till för mig och kan inte längre hålla min mun stängd (eller ja, låta bli att skriva om saken). 

Summan av kardemumman - Håller du/ni en god ton, håller jag en god ton. Ömsesidig respekt. Right?

Stay true. Stay awesome. 

...och nej, ni behöver inte oroa er. Jag ska inte sluta blogga här. Jag har bara startat en annan blogg med inriktning på sport. Så nu kommer alla ni som inte gillar sport att slippa mina sportinlägg här på denna bloggen. Bra va?! ;)

Så nu blir det ett lite mer fokus på musiken, funderingar, klagomål och arga blogginlägg som ni kan njuta av!

Ni hittar nya bloggen här: http://azums-sporthorna.blogspot.se/ !!

Så alla ni som faktiskt GILLAR sport, kan ju dela med er till era sportintresserade vänner. Så, klicka er vidare till nya bloggen och hjälp mig göra den minst lika stor som denna bloggen. 

Stay true. Stay awesome.

Är du 18+?

Gillar du stoner/metal, hardcore och öl?

Vill du hänga med sluskar och annat dräggigt folk i sann hårdrocksanda i en irländsk pubkänsla?

Då tar du och pallrar din röv till O'Leary's imorrn, Långfredagen den femte April vid klockan 21-snåret för att hinka bärs, lyssna på bra musik och andas lite svett och manliga myskiga dofter.

För imorrn så lirar LifeR, Always War och Agent Attitude så det kommer stå härliga till. Det är en fundraiser för Always War som blev av med hela sin kassa för kommande turné. Så spendera pengar, köp merch och stötta grabbarna så de får åka ut på sin efterlängtade turné!

80 spänn kostar det att komma in och det är dörren som gäller, inget förköp. Ni kan också köpa riktigt feta tischor som LifeR tryckt upp i gammal god whiskeystil. Och inte nog med det, ni får då även med er en EP för blott 100 spänn exet. Låter väl som en grym deal, right?!

Ses vi där? Jag hoppas det. För det kommer bli ett ordentligt jävla ös, kan jag lova.

Gla' påsk på er, era jävlar!

STAY TRUE. STAY AWESOME.

Svenskar är rätt duktiga på att klaga... Är det inte att bilen är åt helvete, så är det att bussen är sen. Är det inte att bussen är sen, så är någon dum i huvudet. Är det inte att vi stör oss på personer i vår närhet (men som vi ändå umgås med av någon outgrundlig anledning), så är det vädret. Och SOM vi klagar på vädret!!

Är det inte för mycket snö ute, så är det ändå för kallt och blåsigt. Det går inte att vara ute, för man fryser ju röven av sig. Är det inte kylan, så är det våren och all pollen. Ja, du är allergisk, det finns mediciner. Men jag kan fortfarande förstå pollenklagan. Kan ju inte vara kul att inte kunna uppleva våren som man vill kunna uppleva den.

Är det inte att pollen förstör våren, så är det ALLDELES för varmt för att vara ute, så man sitter inne och häckar när temperaturen stiger upp emot 27-30 grader och solen gassar på.

Är det inte att det är för varmt, så klagas det på den svenska sommaren (alltså, regnet). Det är ju förjävligt att det regnar (faktiskt, näe... Vill ni ha gröna gräsmattor, blommor, mindre skogsbränder, så låt det regna).
Och är det inte att det är för varmt, så är det att det är för mycket folk på stan, bebisar som skriker och "fjortisar som klär sig förjävligt" (och ändå kollar ni, killar...). 

Är det inte att sommaren är för varm/för regnig, så är ju hösten ett helvete. Det blir mörkt, regnigt, blåsigt, kallt och trist. Jag ser själv hösten som gemytlig, en anledning att stanna inne och se nån bra film eller sitta vid XBOX:et och spela några timmar. 

Sen kommer ju den där "förbannade vintern" tillbaka och cirkeln är sluten. Ett år utav klagan. 

Se det positiva med varenda årstid, varenda sorts väderomslag och varenda minut av era dagar. Kan ni inte se små ljusglimtar i er vardag (vad det nu än må vara för väder) så lär ni gå under en vacker dag.
Sverige, i mitt tycke, har världens bästa årstider, perfekt längd på varenda årstid och temperaturen är just så "lagom" som vi i Sverige tycker är bäst. Det blir medelhavsvärme på "extrema" dagar. Minus 30 grader på en vacker, gnistrande, vinternatt/dag.

Alla färger i träden på höstkanten, rött, orange, gult, grönt... Och känslan man får när våren slår till med full kraft, lättnaden och den underbart värmande solen mot husväggen. Fjärilar, insekter, fåglar och blommor kommer till liv. 

Enjoy it, while it lasts...

Stay true. Stay awesome.

Facebook har ju växt på bara några år med en enorm fart och blev fort världens största sociala nätverk. 
Men samtidigt funderar jag på om det också kan vara förödande för det sociala på ett sätt, då man oftare sitter online och snackar med folk, än drar ut och träffar de man pratar med. Och det där sociala nätverket är också lite falskt, för man "umgås" ju inte med många människor på ett sätt, utan man har bara "koll" på vad människor gör.

Och till 90% så innehåller ju statusuppdateringar inte något viktigt, utan är bara rappakalja eller bara rent strunt.

Visst, många gånger kan man läsa rätt roliga uppdateringar som man får skratta lite åt och underhållas av.
Sen finns det många som allvarligt BRÅKAR över facebook, helt öppet och kanske inte tänker på hur jävla missplacerat deras tjafs och bråk är.
Man vill bara dra fram popcorn/chips/snacksskålen, luta sig tillbaka och bara garva och underhållas av att folk verkligen är idioter och helt bakom flötet.

Tycka vad man vill om Facebook, men det har förstört lika många förhållanden än vad.... Eller nej, det har förstört FAN så mycket mer förhållanden än vad det skapat - även om folk faktiskt träffat sina själsfränder där. Tro't eller ej.

Sen har vi ju det folk som bara är så tappade bakom vagnen att man blir helt ställd och frågar sig själv hur de ser sig själva och varför de faktiskt skriver som de gör. Eller de som lägger upp sjuttielva bilder på sig själv där de kör duckface (ni som gör det ser helt efterblivna eller bara otroligt fula ut), eller ner i urringningen ur 17 olika vinklar, fast ansiktsuttrycket är detsamma på alla. 

Och what's the deal med alla dessa "ta-kort-på-sig-själv-i-spegeln-i-en-konstig-pose-där-kamerablixten-förstör-bilden-eller-att-man-fortfarande-ser-mobilen/kameran-på-bilden"? Typiskt fjortispojkar eller fjortistjejer som tror sig vara trendiga eller vara nån sorts hipster. 

Och på tal om hipsters... Vad är det med alla dessa "glasögon-utan-styrka-i-hipster-stil-i-svart-och-vitt-eller-varför-inte-sepia-bilder" på tjejer/killar som tror sig vara moderna, "äkta" och "konstnärliga" som sköljer som en våg över facebookanvändare över hela jävla stället?

NI ÄR INTE HIPSTERS. Ni är bara posers.

Och how about... Dessa både kvinnor och män som närmar sig medelålders-stadiet som försöker se yngre ut än vad dom är?! Kris, anyone?! Ta en titt på er själva, rannsaka er och kom tillbaka när ni vuxit in i vuxenkostymen, vad fan!! Ni är 40-50 bast och inte 25 längre... Ni är ju riktigt riktigt skrämmande. 

Nåväl... Tillbaka till huvudämnet. Är det socialt förödande att hänga på facebook? På ett sätt, ja... För man blir fast i det på många sätt och man sitter med sin smartphone och ska hela tiden uppdatera sig om vad som hänt och man ringer knappt längre till folk och frågar vad dom gör och om dom vill umgås, vid mer än hälften av dessa händelser, så hör man av sig via chatten eller väggen på facebook och undrar om dom ska med ut. I know, I'm one. Jag skäms nästa över det när jag tänker efter.

Jag är dock rätt duktig på att smsa eller ringa när det händer saker. Som på gamla goda tiden när man var liten (eller ja, fortfarande tonåring på 90-talet) när det var hemtelefon eller en kontantkortstelefon man använde för att få tag på folk. Nu är det bara de sociala medierna man hör av sig via (nästan).

Facebook - ett enkelt sätt att hålla kontakt med nära, kära och alla andra bekanta man har (även om man inte träffat vissa av dom, men som man gärna har kontakt med ändå, utifall att...) där.
Men fortfarande på ett sätt förödande för den sociala biten i det vardagliga livet. Istället för att ses öga mot öga eller ett gäng, så sitter man och diskuterar saker öppet via facebook istället.

För- och nackdelar. Så är det väl med det mesta, I guess...

Stay true. Stay awesome.