Jag har länge gått omkring i ett vakuum. Jag har länge tyckt att allt är svårt, att allt har varit ett jobbigt hinder på min väg mot någonting bättre. Jag kommer nog för en lång tid framöver tycka att saker och ting är svårare än vad de faktiskt är... Men sanningen är den att jag är på god väg att hitta mig själv.

Att det ska ta närmare 30 år... Men för vissa är det så. Vi "latebloomers" har väl bara haft en lite tuffare väg att gå. Jag har fortfarande mycket att uträtta i mitt liv och ser varje dag nu som en utmaning, snarare än ett hinder.

Visst, resan kommer inte bli lätt... Livet är inte alls en dans på rosor. Man behöver bara en guide som visar en enklare väg att vandra.

Jag har hittat min guide. Maria. Min själsfrände och bästa vän. Min älskade sambo och fästmö. Jag har dig att tacka för mycket älskling. Varje dag är så mycket bättre med dig i mitt liv. Vi firar i Januari, 3 år som par. Tiden går så inåt helvetes fort. Man hinner knappt med att reagera. Jag menar, det var ju nyss sommar... Och nu är det tamefan nästan vinter. Dagarna springer förbi.

Jag kommer för första gången någonsin denna julen, att fira julafton utan min familj, vilket känns lite bitterljuvt.

Men traditioner är till för att brytas, right? Det ska bli kul och lite nervigt är det allt. Det känns inte helt okej ännu. Jag antar att det blir en vanesak. Man gör det bästa av det, helt enkelt.

Kommer kännas enormt underligt att inte vara med morsan och farsan i år. 

Nu undrar ni säkert: "När ska du börja klaga?". Jag har inget gnäll idag, alls. Otroligt nog. Jag fick faktiskt lite skäll i somras på en fest av en kär gammal vän, att jag var så enormt nedstämd och nästan hatisk i min blogg.

Jag är inte sådär bitter egentligen. Jag är en väldigt sympatisk, glad och trevlig person, när man väl lär känna mig.

Men vem bryr sig?! Hehe. Nej, detta kan inte fortgå. Mer gnäll kommer framöver. Men kanske med en mer sarkastisk och ironisk ton, än nedstämd, gnällig och allmänt svart karaktär.

Gäller att skriva på rätt sätt, bara. Men hur jag än skriver kommer folk att tycka, klaga eller vara allmänt dryga.

Förväntar mig inget annat, alls, kan jag säga. 

Nej, far åt helvete, så hörs vi.

Stay true. Stay awesome. Captain's orders.

 

Miira

25 november 2013 22:55

My hairy, hairy man :) <3

Herr Dunderskägg

25 november 2013 22:56

My smelly, smelly woman!

 

Numbnutz

25 november 2013 23:01

Nu börjar Danne komma fram. Gillart! =)

Herr Dunderskägg

25 november 2013 23:04

Me too, vännen. Me too! :)

Rock on för fan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...