Facebook har ju växt på bara några år med en enorm fart och blev fort världens största sociala nätverk. 
Men samtidigt funderar jag på om det också kan vara förödande för det sociala på ett sätt, då man oftare sitter online och snackar med folk, än drar ut och träffar de man pratar med. Och det där sociala nätverket är också lite falskt, för man "umgås" ju inte med många människor på ett sätt, utan man har bara "koll" på vad människor gör.

Och till 90% så innehåller ju statusuppdateringar inte något viktigt, utan är bara rappakalja eller bara rent strunt.

Visst, många gånger kan man läsa rätt roliga uppdateringar som man får skratta lite åt och underhållas av.
Sen finns det många som allvarligt BRÅKAR över facebook, helt öppet och kanske inte tänker på hur jävla missplacerat deras tjafs och bråk är.
Man vill bara dra fram popcorn/chips/snacksskålen, luta sig tillbaka och bara garva och underhållas av att folk verkligen är idioter och helt bakom flötet.

Tycka vad man vill om Facebook, men det har förstört lika många förhållanden än vad.... Eller nej, det har förstört FAN så mycket mer förhållanden än vad det skapat - även om folk faktiskt träffat sina själsfränder där. Tro't eller ej.

Sen har vi ju det folk som bara är så tappade bakom vagnen att man blir helt ställd och frågar sig själv hur de ser sig själva och varför de faktiskt skriver som de gör. Eller de som lägger upp sjuttielva bilder på sig själv där de kör duckface (ni som gör det ser helt efterblivna eller bara otroligt fula ut), eller ner i urringningen ur 17 olika vinklar, fast ansiktsuttrycket är detsamma på alla. 

Och what's the deal med alla dessa "ta-kort-på-sig-själv-i-spegeln-i-en-konstig-pose-där-kamerablixten-förstör-bilden-eller-att-man-fortfarande-ser-mobilen/kameran-på-bilden"? Typiskt fjortispojkar eller fjortistjejer som tror sig vara trendiga eller vara nån sorts hipster. 

Och på tal om hipsters... Vad är det med alla dessa "glasögon-utan-styrka-i-hipster-stil-i-svart-och-vitt-eller-varför-inte-sepia-bilder" på tjejer/killar som tror sig vara moderna, "äkta" och "konstnärliga" som sköljer som en våg över facebookanvändare över hela jävla stället?

NI ÄR INTE HIPSTERS. Ni är bara posers.

Och how about... Dessa både kvinnor och män som närmar sig medelålders-stadiet som försöker se yngre ut än vad dom är?! Kris, anyone?! Ta en titt på er själva, rannsaka er och kom tillbaka när ni vuxit in i vuxenkostymen, vad fan!! Ni är 40-50 bast och inte 25 längre... Ni är ju riktigt riktigt skrämmande. 

Nåväl... Tillbaka till huvudämnet. Är det socialt förödande att hänga på facebook? På ett sätt, ja... För man blir fast i det på många sätt och man sitter med sin smartphone och ska hela tiden uppdatera sig om vad som hänt och man ringer knappt längre till folk och frågar vad dom gör och om dom vill umgås, vid mer än hälften av dessa händelser, så hör man av sig via chatten eller väggen på facebook och undrar om dom ska med ut. I know, I'm one. Jag skäms nästa över det när jag tänker efter.

Jag är dock rätt duktig på att smsa eller ringa när det händer saker. Som på gamla goda tiden när man var liten (eller ja, fortfarande tonåring på 90-talet) när det var hemtelefon eller en kontantkortstelefon man använde för att få tag på folk. Nu är det bara de sociala medierna man hör av sig via (nästan).

Facebook - ett enkelt sätt att hålla kontakt med nära, kära och alla andra bekanta man har (även om man inte träffat vissa av dom, men som man gärna har kontakt med ändå, utifall att...) där.
Men fortfarande på ett sätt förödande för den sociala biten i det vardagliga livet. Istället för att ses öga mot öga eller ett gäng, så sitter man och diskuterar saker öppet via facebook istället.

För- och nackdelar. Så är det väl med det mesta, I guess...

Stay true. Stay awesome. 

 

Morwen

30 mars 2012 15:25

Ja, eller folk som viker ut hela sina liv, alla privata problem och "det är så synd om mig, FOREVER ALONE"... Hjälp. Ofta är det de personerna som har mellan 500-1000 vänner med.

Min favorit är nog en bekant (too funny to defriend) som lade upp ultraljudsbilder på bebisen hon gjorde abort på.
Japp.
Det finns alla de sorter.

http://screamwithme.blogg.se

Herr Dunderskägg

30 mars 2012 15:27

Stackars jävlar, säger jag bara.

Och det är ju bara en fruktansvärt morbid grej att göra. Skrämmande rent utsagt.

Vad händer i deras skalle?! Man blir ju mörkrädd.

 

Gunnerrunner666

30 mars 2012 15:48

Word! Otroligt bra skrivet om en "fluga" som bara fortsätter att växa i skrämmande hastighet. Är personligen väldigt stolt över att jag lyckats hålla mig borta från skiten!

Herr Dunderskägg

30 mars 2012 16:01

Du är duktig du :D Haha! Nej, men visst blir man bra mörkrädd för't?!

Man sitter som en fågelholk många gånger och tänker "Tror dom verkligen dom är artistiska/snygga/konstnärliga?! REALLY!??!"

 

Morwen

30 mars 2012 15:59

Ja, alltså... Det är nog inte alla bävrar i stallet där, så att säga.

http://screamwithme.blogg.se

Herr Dunderskägg

30 mars 2012 16:00

True that, friendo!

 

Lina

5 april 2012 23:13

Just därför tar man bort alla "vänner" på Fb som man inte har någon som helst kontakt med, varken på Fb eller IRL...

Herr Dunderskägg

5 april 2012 23:22

Ja, absolut är det så! Säger inte att JAG är sån dock. Men vet många som har hur mkt vänner som helst men som bara pratar med en bråkdel av dom. (om ens det)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...