Om jag får klaga lite... Utan att få skit, vill säga - så skulle jag också vilja plita ned lite saker jag ogillar också, i och med att jag faktiskt skrev massor av saker jag faktiskt gillar häromdagen.

Det är ju inte mer än rätt att få ventilera frustration i en blogg och/eller på Twitter eller liknande. Så, ni som inte gillar klagan och vill klaga på mig, step aside. Ni behöver absolut inte läsa detta. Detta inlägg är inte för er.

---

Jag ogillar folk som klagar på mig bara för att dom inte har något bättre för sig. Ni som inte har några intressanta liv, utan vill lägga er i andras bara för att ni är uttråkade? Get a grip, you sonuvabitch! 

Jag ogillar högljudda fjortisar som skryter om att de faktiskt var fulla i helgen. Speciellt ska de skrika och skräna i bussar och liknande ställen. De ska stolt visa upp bilder och videos när de ligger halvt utslagna på en balkong nånstans. Way to go, assfaces. 

Att dom sedan utökar denna idioti med att ständigt känna sig deprimerade och att dom "inte pallar plugget", är ett skämt. Skolan är det lättaste du kommer genomgå i livet. Fuck your life? HAH! Jävla dramaqueens.

Dagens ungdomar är så jävla bortskämda med att få allt serverat på silverfat att det är äckligt åt det.

Fick du inte nyaste surfplattan, laptopen/Macbooken eller telefonen? Det är så jäääääävla synd om dig.

Försök förtjäna dom istället. Eller varför inte köpa dom för egna jävla pengar?

Ett starkt ogillande riktar jag även emot folk som ena veckan beter sig om vanligt folk och nästa vecka förvandlas till någon man inte känner igen och ger en skit, helt utan att man förtjänar den. Beslutsångest, much?

Lite ogillande får även dagens media. Nuff' said.

Jag ogillar Gimo och dess invånare. Inte alla, of course. Några "normala" finns kvar där. Men dom är few and far apart. Kan väl lugnt säga att 90% av deras invånare är riktiga jävla nötter som inte ens förtjänar att andas samma luft som mig. With that said, låt oss byta ogillande.

Jag ogillar falskhet, otrohet, lögner och svek. Jag tror inte ens jag behöver utveckla det.

Jag ogillar även mobbing. Jag har själv varit utsatt under många år för det och vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma helvete jag själv fick gå igenom. Ni kan läsa (nästan) hela historien HÄR (läs 1 till 8, inte 8 till 1, bara ett tips).

Jag ogillar folk som klagar på min blogg. Jag behöver inte gå in på varför, igen, va?

Tycker nog jag har förklarat mig tillräckligt redan. Sisådär en tio-femton gånger.

Ni väljer att läsa, jag tvingar er inte. Den kommer vara kvar. Not your choice.

Jag ogillar folk som klagar, enbart för klagandets skull. Som inte ens har en agenda, utan som bara skyfflar skit bara för att den är uttråkad eller inte har något bättre för sig. 

Nånting annat jag ogillar väldigt mycket, är folk som inte vet hur man argumenterar, utan börjar anklaga och använda könsord/skälsord istället. De människorna som inte har några som helst argument och bara blir förbannad när de blir nertagna på jorden av motparten. Väx upp, tamefan.

Jag ogillar hat. Hat är ett starkt ord. Jag hatar, ja. Men jag ogillar att jag gör det. Men vissa förtjänar inte något annat än rent hat. Talar jag emot mig själv nu? Nåja... Må så vara.

Jag ogillar folk som tar mig för givet. Det är fan inte okej, alltså.

Ska väl börja avrunda... Men sist i detta klagoinlägg måste jag tillägga att jag ogillar folk som säger saker om mig, sprider lögner om mig och inte ens känner mig. "Du är si och du är så". Lär känna mig först, din jävla idiot.

Senast på nyår fick jag höra att jag minsann hade försökt göra saker mot en tjej under tiden jag bodde i Gimo och att jag är en dålig människa och det ena och det tredje. Inte nånting av det hon sagt är sanning, utan hon gör allt för att skada mig som person och mitt rykte. Kan inte vara lätt att vara dig. Stackare.

Vilken jävla bimbo du är. Du har fan inte mycket innanför det där pannbenet inte. Blåst är bara förnamnet.

Håhåjaja... Fick ur mig lite i alla fall. Finns bra mycket mer jag ogillar. Men nån måtta får det väl vara. Ni lär ju bli oroliga för min hälsa om jag skulle skriva mer. Eller hur?

Nej, så dra åt helvete så hörs vi. Nu ska jag trycka in en pizza i ansiktet. Tjääna.

Stay true. Stay awesome.

 

Bror din

10 januari 2014 01:03

Kära lillebror, det enda jag tänker säga ang detta inlägg av dig är att du säger att 90% av Gimos invånare inte ens är värda att andas "din" luft??? Jag misstänker att du menar då säkert 90% av dem du känner i Gimo för jag tror faktiskt inte att du känner alla Gimos invånare. Visst finns det fjån i den hålan som så många andra ställen, med det finns personer i Gimo jag skulle kunna göra otroligt mycket för så att bara för att DU tycker illa om några få av invånarna så döm för faan inte alla!!

Herr Dunderskägg

10 januari 2014 01:20

Jag generaliserar. Ta bloggen med en nypa salt.
Det gör jag. Och har du läst den förr borde du veta bättre. :)

Jag vet väl för fan att långt ifrån alla är nötter, men av dom jag träffat (är väl ett hundratal i alla fall) har iaf 9 av 10 varit nötter, tyvärr.

Nåja, generaliseringar är tillåtna senast jag kollade och bara för att du älskar Gimo, betyder det inte att jag gör det.

Ta're lugnt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...