En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.

Jag kanske syns mer än jag borde.

Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar.

Jag låter mer än vad folk orkar höra på.

Jag kanske är överdrivet på. 

En stor personlighet i en väldigt liten, smått överviktig, kropp. 

Där självförtroendet nästan är kört i botten, där jag ensam går igenom den största förändringen jag nånsin stött på. Jag går, just nu, igenom en väldigt tuff tid.

Jag vet att folk har tagit avstånd ifrån mig, pga vem jag är. En 25-åring i en (snart) 32 år gammal kropp. 

En vilja att stå i centrum. Kanske för mycket, ibland. Jag vet att jag kan vara en otrolig pina att vara med.

Det kanske finns en plats för mig, nånstans. Men inte här och nu, vad jag känner. 

Helt ärligt vet jag inte hur jag ska vara för att passa in. 

Ärligt talat, så vet jag inte vem jag förväntas vara.

Allt jag begär, är att vara nån som människor kan förtro sig till. Jag vill bli älskad för den jag är. Inte för nån jag förväntas vara.

Jag vill bara vara den som sprider glädje, skratt och den som folk tycker om att umgås med.

Den person som man kan anförtro sig till när man har problem, när man vill gråta eller skratta tillsammans med någon. 

Take it or leave it. This is me. 

För vad det är värt, skriver jag detta inlägg. Kanske nån läser det. Kanske inte. Vem vet.

...until I write again.