Hej vänner.

Nu är det så att jag och Nicke söker en eller flera personer/sponsorer som vill hjälpta till att skapa våran uppkommande hårdrockspodcast.

Vi söker helst lokala sponsorer och/eller privata donerare som vill synas i och med våra podcastavsnitt.

Sponsorerna kommer att synas på vår Facebooksida, vår blogg och i andra sociala medier (t ex Twitter och Instagram). Din hjälp kan komma att betyda fruktansvärt mycket.

För att få bollen i rullning så kommer det kosta 350 kronor i månaden för oss att hålla podcasten uppe, då det kostar den summan för att sända musik i officiella sammanhang, vilket ju är målet med vår podcast.

"350 kronor? Det är ju ingenting." kanske ni tänker. Nej, inte till en början. Men får vi in en liten summa pengar per månad med hjälp av er, så kommer det vara en ovärdelig hjälp för oss. 350 kronor i månaden, blir 4200 kronor på ett år. Så, i längden blir det en stor och betydande summa pengar som måste läggas ut för oss att skaffa den licens

vi kommer att behöva för att just få rättigheter att spela just den musiken vi själva väljer att NI ska få höra.

Det kommer inte bli något Bandit Rock över detta, utan detta kommer bli något helt nytt. Ett program om ALL sorts rock, inte bara den radiovänliga musiken. Detta kan nå ut till en så mycket bredare publik. En podcast för alla er
som älskar hårdrock, metal och allt som hör där till.

Så, är du redo att hjälpa oss? Sprid och dela till alla. Alla vänner där ute.

En liten summa pengar kan hjälpa så oerhört mycket. Kontakta oss via PM på Facebook (https://www.facebook.com/CaptainAzum och/eller https://www.facebook.com/niklas.gustafsson.14661?fref=ts) eller här i kommentatorsfältet. Skriv till oss så diskuterar vi. 

Tack!

MVH Kaptenen och Nikko

Stay true. Stay awesome.

Det närmar sig.

Minst sagt. 

Ljudkort är inköpt, mikrofon likaså. Nu har jag lyckats ställa in nivåer för att kunna anväda Skype via ljudkortet och mikrofonen. Nu fattas bara ett inspelningsprogram att använda oss av när vi ska intervjua olika musiker och annat dylikt. Introt är också fixat - på ett ungefär... 

Grejerna vi har just nu är ett Presonus-paket med ett Audiobox-kort och en Presonus M7 som mikrofon. Extramikrofon måste nog köpas in då vi kommer vara två stycken. Och att dela på EN mikrofon känns lite lite.

Vi måste nog satsa på att få ut det bästa vi kan direkt, eller ja... Något så när i alla fall.

Men två mikrofoner kommer nog att vara att föredra, så man inte måste sitta och skicka mikrofonen fram och tillbaka hela tiden. Det skulle förstöra flowet i snacket.

Tippar på att första avsnittet kommer vara aktuellt inom 2 veckor eller så. 

Rätt spännande är också att jag träffade en karl vid namn Anders sist vi var ut och tog några öl. En erfaren herre inom radiosvängen, då han hade haft studentradion i Uppsala i mången år och intervjuat storheter som Manowar.

Känns rätt stort att ha ett så bra stöd för vår podcast.

Så inom en inte allt för snar framtid kommer nog ett Twitterkonto, instagramkonto och en Facebooksida dyka upp.

Vi måste ju göra reklam för podcasten på så många sociala medier vi kan. Och just dom tre känns som de allra mest aktuella. Det kommer säkert komma upp ett Youtubekonto i framtiden också - men först och främst vill vi komma igång, bli varma i kläderna och experimentera oss fram till ett bra resultat.

Nåja, det är några spännande veckor framöver nu. Taggande som fan, måste jag medge. Det rusar i kroppen och man kan knappt sitta still. Hoppas vi ses!

Stay true. Stay awesome.

Den moderna radion blir mer och mer kommersiell, mer och mer inriktad på att sända reklam och än mer giriga att få ihop pengar än att nå ut till fler lyssnare. Dagens radiostationer har blivit enfaldiga människors underhållning.

Du får höra samma låt upprepas 2-3 gånger varje timme, det är alltid samma "önskelåtar", det blir enkelspårigt och tråkigt. Radion för mig är död. Det finns ingen glöd, ingen passion och inget underhållningsvärde kvar i radion.

Bara en jävla massa reklam. Jag har till 99% slutat lyssna på reklam. Det blir P4 nån gång ibland, men mer än så? Aldrig.

Jag får inte ut något av radion idag. Bandit är dött, Rockklassiker dog för flera år sedan, Vinyl håller på att gå samma öde till mötes och kanalerna Rix och Mix Megapol är bara att glömma. Morgonshowerna var bra förut. Det har bytts ut till trötta radiopratare som inte längre har något intresse för det han/hon gör. Det blir en rutin, en slentrian. Personer byts ut och alla är utbytbara och ingen kan längre känna sig ohotad på sin plats.

Koncepten som var vinnande ska bytas ut mot nytt och fräscht, det blir bara pannkaka av allting. Allt detta medan ägarna skrattar hela vägen till banken, för de enfaldiga människorna harvar på likt zombies utan ett mål.

Trist, tråkigt och ensidigt.

Därför tycker jag det ska bli intressant att starta vår podcast till mångt och mycket. Kanske inte kommer vara särskilt mycket musik i slutändan, men det kommer vara ett underhållningsvärde som jag själv kan tycka om och vara nöjd över. Sen är det ju upp till var och en vad du/ni ska tycka om allting. Men detta är hur JAG känner om hur dagens moderna radio är. Och alla dessa reklamjinglar!? De är ju så fruktanslöst dåliga. Jag kräks på dom. Vill sjunka under vad jag än är vid och bara skämmas sönder. De är så desperata att få ut en jingel och en slogan att de trycker ut skit istället för att få en riktigt bra sådan.

Nej, radion för mig - är död. Det är sedan gammalt.

Stay true. Stay awesome.

Det händer inte ofta att något tar tag i mig på ett såpass starkt sätt att allt bara rasar samman och jag brister ut i gråt och får en såpass övervälmande känsla att jag inte längre kan kontrollera impulserna som följer.

När man hör om människor som förlorar sina nära och kära. När ungdomar förlorar sina allra närmaste vänner på det mest tragiska sätt, eller när barn förlorar sina föräldrar i tidig ålder. Ibland även för tidig för barnet att ens kunna förstå vad som egentligen hände. Det kan även bara vara någons kamp mot cancern eller andra sjukdomar, på gott och ont. 

Jag satt nyss och fick se Jon Henrik Fjällgrens hyllning till sin döde vän, Daniel. Hur äkta och starkt något kan bli bara genom sång och melodi. Det griper tag om hjärtat och man glömmer tid och rum. Man tänker på de som man själv förlorat genom åren. Vänner och släkt.

När jag satt och grät kom jag och tänka på Dream Theaters låt "The spirit carries on", som handlar just om att förlora någon som står en nära. Att vara rädd för döden och att vara osäker inför vad som komma skall.

Finns det något efter livet? Är det bara en enda stor tystnad och ett evigt mörker? Vem vet egentligen?

Jag vet vad jag tror i alla fall. Och det kan ingen rubba. Inte på något sätt. Ni får tro vad ni vill. Jag bryr mig, ärligt talat, inte om hur eller vad ni tror händer.

Allt jag vet är att jag är säker på att jag kommer få återse mina nära och kära en vacker dag. Eller i alla fall är det vad jag hoppas. Själen färdas vidare när kroppens styrka tar slut. 

Några ord innan jag avslutar är vad som sjungs i Dream Theaters sång, som jag tidigare pratade om.

Starka och klara ord som jag tror alla som levt ett bra liv tänker när det väl tar slut. Sörj inte, utan var stark. För vi ses en vacker dag.

"Move on, be brave. 
Don't weep at my grave. 
Because I am no longer here, 
but please never let your memory of me disappear.

If I die tomorrow I'd be allright, because I believe.

That after we're gone, the spirit carries on."

Jag älskar er. Ni vet alla vilka ni är. Ingen nämnd, ingen glömd.

Har som bekant Twitter och följs av en härlig grabb vid namn Markus Tervamäki, som är aktiv i bandet Deathchamber, ett dödsband från Luleå. Och idag la jag upp på Twitter att jag och Nicke snart ska köpa in saker till våran hårdrockspodcast, och direkt fick jag ett svar från denna Tervamäki att vi har upphovsmans tillstånd att använda deras musik hur och när vi vill i programmet. 

Jag kunde inte vara lyckligare. Ett steg närmare någonting professionellt. Att få använda bra musik i vår podcast är inget annat än hur jävla awesome som helst. Och det gör det ju inte sämre att det är ett grymt tungt och bra dödsband som dessutom är svenskt.

Att få denna skjuts hjälper oss att kunna ha ett tungt intro till podcasten till exempel.

Vore hur grymt som helst om vi kunde få fler upphovsmäns tillstånd att använda bra musik i poden när vi själv önskar använda det. Och Deathchamber kommer vi ju spela till och från, det känns som en självklarhet.

Ni kan, om ni vill, lyssna in Deathchamber HÄR (Spotify).

Tack igen till Deathchamber och herr Tervamäki som gör detta möjligt.

Stay true. Stay awesome.

Vad är det för fel på mänskligheten?

Varför ställer man upp på att svepa en öl, utmanar andra på att svepa en öl för att de ska utmana fler att utmana andra att utmana ännu fler personer...? Varför sprids dessa typer av saker som löpeldar, men när det kommer till att samla pengar till välgörande ändamål, så är folk inte ett dugg intresserade.

Jag finner inte det roande i att se någon svepa en öl, för att sen sitta och grimasera och bete sig som en jävla idiot och utmana fler på att genomgå någon sorts eldprov. Jag vill inte låta som en moralkärring, snälla missförstå mig rätt. Jag dricker gärna några öl och lägga pengar på det ibland. Det är jäkligt gott med en kall öl och en köttbit många gånger och jag njuter gärna av det nån gång i månaden.

Men att bli filmad av någon för att endast svepa en 50 cl's öl för att få någon annan att svepa en till?

Come on, bro...

Tänk vad mycket pengar ni kunde ha samlat till rätt ändamål istället för att se ut som en idiot på Facebook. Du kunde ha statuerat exempel och utmanat någon på ett rejält gympass, samla pengar till cancer-, hjärt- och lungfonder, eller varför inte lägga 10-20 spänn vardera på att ge ett sjukt barn deras drömdag?

Varför blir jag så anti detta snedsteg av mänskligheten? För att det föregås av nån sorts grupptryck och att man inte vill verka sämre än de andra och därav blir allt en enda stor ond cirkel. Du är inte mer manlig för att du kan svepa en öl på under 15 sekunder. Du får inte mer skägg eller hår på bröstet av att knäcka en bärs och låta hälften rinna ut över dig själv. Men det som nog är det manligaste du kan göra, är att öppet gråta när du inte mår bra.

Det är helt okej att gråta, även till händelser i en film eller på TV, rent allmänt.

Visst, jag snackar ofta om att vara manlig - men jag skulle inte dra mig till den milda grad att göra narr av mig själv som man genom att genomgå något sorts sveparvad.

Vill ni veta vad som är manligt? Att kunna ta sin flickvän/sambos/frus handväska mitt i en klädbutik utan att himla med ögonen och verka skämmas. Att stå och hålla i en handväska med ett huvud hållet högt och en rak rygg är mer manligt än att svepa en kall öl. Det är mer manligt att våga visa sin kärlek öppet inför alla andra, även fast du varit i ett förhållande i 3-4 år. Det är okej att alltid vara nykär.

Det är mer manligt att kramas med sina manliga vänner än att du sitter där och tycker du är tuff och sveper en öl.

För det har ingen nånsin gjort förut. Eller hur? Men sen klagar du på alkoholisten Börje i stadsparken som dricker öl öppet och skräner om sina fyllehistorier. Dubbelmoralen vet inga gränser.

Hur vore det om ni tänkte efter och bröt denna trend? Nej, just ja. Mänskligheten är idiotisk i grund och botten.

Inget görs med tillförsikt eller eftertanke, utan allt ska bara göras hejdlöst. Här och nu, på en gång.

Jag säger inte att ni INTE få svepa en öl på Facebook och bete er som om ni är världens manligaste förebild (vilket ni absolut inte är), ni får svepa bärs till höger och vänster. I couldn't care less. Det är upp till var och en. Detta är bara mina tankar om vad man SKULLE kunna ha gjort istället.

Jag påstår inte att ni ska lyssna på mig på något sätt - jag ber er bara att tänka efter lite. 

Varför blir jag såhär?

Jag har förlorat två av mina fastrar i cancer, min farbror dog för ett halvår sedan till följd av hjärtsvikt och min farmor dog efter en längre tids kamp med cancern. Utan den hade hon levt i 4-5 år till, utan tvekan. Starkare människa får man leta efter. Starkaste kvinnan jag någonsin träffat på. Och förmodligen kommer att träffa.

Tänk alla pengar som folk kastat bort på att denna öltävling, som kunde gått till bättre ändamål. I'm just sayin'.

Nominerar ni mig, kommer ni få en stol i ansiktet och ni kan glömma att ni får varsin platta bärs. Ni kan få ännu en stol i ansiktet istället.

Sorry, det blev ett långt inlägg. Men så blir det när man inte skrivit på ett tag.

Love you all! Kom ihåg, tillförsikt och eftertanke.

Stay true. Stay awesome.

Hårdrockspoden är under uppbyggnad och saker och ting börjar klaffa allt eftersom.

Det är egentligen bara två saker som fattas. Musik och bilder.

Med musik, så menar jag en tung och rivig introlåt. Bara 20-30 sekunder lång, något snyggt riff och med nån sorts hockeykör som sammafattar namnet på poden. Enkelt.

Problemet? Jag har ju inte direkt tillgång till studioprylar. Så om någon känner sig manad att hjälpa oss att få fart på poden och spela in ett intro åt oss, skulle vi självklart belöna på något sätt.

Med bilder, är det såklart en snygg header på våran upcoming Facebooksida där allt innehåll kommer finnas.

Där kommer det även finnas lite behind-the-scenes-bilder, material som inte kom med i podcasten, etc.

Vi behöver hjälp av någon som har skills i Photoshop (eller annat program) att redigera en eller flera bilder och lägga snygg text etc.

Även detta kommer självklart att belönas.

Känner du någon som har tillgång till detta eller är du själv duktig på något av detta eller har tillgång till något?

Hör då av er SNARAST möjligt.

Tanken är väl att vi ska försöka komma igång med hårdrockspoden i slutet på Februari.

Skicka till min mail: Captain.azum@gmail.com, eller skriv en kommentar på Facebook eller här i kommentatorsfältet så ska vi se vad vi kan komma fram till för deal!

Til' then - Horns high, stay true and stay awesome, friendos.

Så var det bara sju månader kvar tills man fyller 30.

30...

I och för sig bara en siffra. Men, visst börjar man fundera vad fan man har lyckats med i sitt liv.

Svaret? Inte mycket. Ska jag vara ärlig har jag misslyckats i det mesta, använt mycket ursäkter och inte varit den bästa personen. Visst har jag ärr kvar sen min ungdom, och jag jobbar med mig själv varje dag sedan dess. 

Det har inte varit någon rak väg... Inte alls. Kunde jag ha gjort saker annorlunda? Självklart. Det har vi väl alla kunnat göra? Ingen idé att älta det som hänt, egentligen. 

Men vissa saker håller ett fast grepp, än idag. Det vill jag säga. Önskar saker och ting varit lättare. Jag kan bara i mitt stilla sinne, arbeta med mig själv, stärka mig själv på så många sätt jag kan och bearbeta saker och ting i min takt. Vem fan är du att döma mig?

30...

Det kommer bli ett projekt att planera en eventuell fest. Eftersom man bor i lägenhet och har väldigt många goda vänner så vore ju det ultimata att hyra/låna ett partytält och ställa nånstans. Nånstans där man inte stör. Nånstans där man kan leva om lite utan att det blir ett jävla liv på grannar och så.

Och hur fan gör man med alkoholen? Ska man bjuda? Ska folk ha med sig eget? Musikutrustning... El... Det är mycket man måste tänka på. Bord måste man också tänka på. Ska man hyra? Vad är billigast? Hur fan ska man göra?

Nåja, det löser sig sinom tid. Bara jag är klar i planerna månaden innan är jag nöjd. Alltså i Juli. Men som sagt, Juli lär vara här innan man hunnit säga hypernervokustiskadiafragmakontravibrationer. Eller nåt liknande ord.

Ville egentligen bara få ur mig lite tankar, nothing more. Klart.

Stay true. Stay awesome.