Tänkte köra en liten recension av Volbeat's senaste album som släpptes här i dagarna och som förvånansvärt fort kom upp på Spotify. Dom andra albumen tog det ett år för att komma upp. 

Nåja, efter att ha lyssnat på första låten så börjar man tänka ifall de vill låta som Metallica, bluegrass/country i en låt och sen försöka gå tillbaka till Dominus', där Michael Poulsen tidigare sjöng, thrashiga sound eller om dom försöker komma på en ny genre eller nåt sånt?

Guldkornen är dock lika många på detta albumet som alla andra album. Jag börjar med min personliga favorit, "Heaven nor Hell", som har enorm potential till att bli en riktig kioskvältare på radiostationerna då den är väldigt lättlyssnad, trallvänlig och den låten kommer höras bland hårdrockare och raggare överalltifrån nästa sommar. Hade albumet släppts i våras, hade denna låt varit den stora hiten istället för "The Fallen".

"A New Day" är nästa guldkorn där man är kör på vad man kan bäst. Hålla det där sköna gunget, men man hamnar nästan på ett lite poppigt stadie i intro och post-chorus-riffen. Låten räddas upp av tyngden man ändå lyckas hålla.

"A Warrior's Call" är albumets helt klart bästa låt skriven för den danske fightern Mikkel Kessler. När man spelat denna låten på scenen har Mikkel varit med backstage för att sen gå fram och "knocka" Poulsen efter att låten är slut.

"A Warrior's Call" är vad Volbeat är gjorda för att spela, heavy metal med rock'n'roll-influenser som totalt knockar en och Poulsen's röst är som en hårtork när han får utnyttja sitt register.

Två andra låtar jag hissar flagg för är "Being 1" och finallåten Thanks" (där man gör ALLT rätt, förutom ooh:andet som han snor melodin från en egen låt... Nämligen "Garden's Tale" från albumet "Rock the Rebel / Metal the Devil"), som är skriven för att hylla alla Volbeatfans där ute som stöttat/stöttar dem i vått och torrt. Speciellt de som åker för att se deras konserter. Såg visserligen bara en timme av dom förra året, men det var en riktigt riktigt häftig upplevelse som jag unnar alla att få uppleva.

Sen har vi totala misslyckanden på detta album också. Och det är först och främst "Evelyn", som ska vara någon crossmix av thrash och melodisk heavy metal med inslag av... Något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han har tappat mycket av growlet han besatt under Dominus-åren och det märks så väl. Det är ingen direkt djup eller styrka i det och helt plötsligt från ingenstans så börjar Poulsen sjunga jättemelodiskt... Och jag blir bara som ett frågetecken. Nej, Michael, där får du nog tänka om.

"Who They Are" är heller inte direkt någon hit, utan blir bara en röra av massa olika stilar (som att Volbeat inte redan blandar stilar?) och allt blir bara kaos och jätteförvirrande. Nej, dom två låtarna går heeelt bort för mig personligen.

Sen har vi en låt som inte direkt är ett misslyckande, utan bara en upprepning av "We" som fanns med på deras förra album "Guitar Gangsters & Cadillac Blood".

Refrängen är en total rip-off på en tidigare låt. Ska ni influeras av något, välj något annat band. Inte er själva! Bara ett tips...

Förutom dessa tre låtarna är "Beyond Hell /Above Heaven" ett jämnt och stabilt album där Volbeat blandar och ger med samma energi, men inte riktigt samma tyngd man haft på tidigare album, utan man är mer melodiska än någonsin innan.

Jag ser redan fram emot nästa album för att se vad man hittar på där.

Volbeat vet verkligen vad publiken vill ha (med små undantag)!

Betyg: 4/5

Stay True. Stay Awesome!