Direktlänk till inlägg 24 juni 2009
Hahah, två dagar kvar till Metaltown! YAY!!
Hur moget är det när man får utstå hot över facebook om stryk om man visar sig på Metaltown? Från en brud dessutom...?! ^__^
Fick höra saker som "Ska du dit överhuvudtaget? Jag är taggad för blod." och sen, "Okej nu är det kört Daniel.. Nu blir det slagsmål istället."
HERREGUD!! Jag trodde jag skulle dö av garv när jag läste det. Vad ska du göra tjejen? Du är 1,55 lång, du har bara en stor käft...
Allts, att du inte kommit över idén att jag inte ville träffa dej mer, är bara patetiskt. Släpp det... Det är, ja.... 3 månader sen?
Du är en omogen liten skit, och såna har jag inte mycket till övers för...
Att du sen ska hålla på och kasta tomma hot mot mig är bara sjukt och skrattretande. Att jag åker till Metaltown är inte för att leta upp dej bland alla TUSENTALS människor, utan för att vara med mina vänner, sjunga mig hes och dricka lite (dagens understatement...)!
Du är sjuk! Allvarligt! xD Alltså, vad är det med människor nu för tiden?
Finns det inga normala människor kvar? Jo iofs... Några... Men majoriteten av folk nu för tiden verkar ha alldeles för mycket fritid och inga liv själva, utan måste lägga sig i andras...! Nåja...
Du gör mig glad iaf... Du vet vem du är! :)
C ya laters folks! ROCK ON!
[Metaltown, here I come....]
För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt. Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut. 6 måna...
"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...
Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände. För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...
Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet. Här sitter jag. I min lägenhet. Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna. Här sitter jag. Ensam. Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker. ...
En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld. Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på. En stor personlighet i en ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|