Del 6: Balen är en undanflykt...

----

Sommarlovet går för fort. Men jag har haft kul. Vi har filmat massor och haft en riktigt, riktigt bra sommar!

Skolan är igång igen. Fy fan... Hur många gånger kan jag fejka att jag är sjuk utan att farsan (morsan är ju redan händelserna på spåren) misstänker att något fortfarande är fel i skolan? En gång varannan eller var tredje vecka, där jag är "sjuk" ett par-tre dagar, borde funka. 

Kommer till skolan. Vi ska ha bal i vinter. Äntligen något jag kan se fram emot. Men, kommer jag bli utsatt på något

hemskt sätt på den? Börjar direkt tänka på "Carrie". Ryser av obehag av vad jag kan utsättas för.

Vi har massor av dansövningar. Foxtrot, vals och salsa. Jag kan redan de två första utan och innan. Jag kan bugga
också. Det kan ingen annan i klassen. Jag skrattar för mig själv.

"Nu är det NI som är kassa på någonting!" tänker jag.

Det sprudlar inom mig. För första gången nånsin i högstadiet. Ett leende sprider sig på mina läppar. Nöjd. Verkligen NÖJD.

Hösten går fort. För en gångs skull. Balen närmar sig. Jag kommer dit i svart kostym, nyligen inhandlade finskor,
slips och skjorta. Jag känner mig verkligen stilig.

Det första som händer är att våran snygga biologilärarinna bjuder upp mig. Hon har en grön-ish-silverfärgad,
åtsittande klänning, med snygg urringning. Jag tar henne i hand och leder ut henne på dansgolvet.

Hon är ungefär i min längd, vi har bra kontakt med varann, vi skrattar och skämtar om massa saker utanför
skolan och så. Det känns så bra.

Jag ser omkring mig och ler ännu mer. "Jag ser era avundsjuka blickar." tänker jag och ler nöjt. Lärarinnan ler hon också. Vilken perfekt inledning på balen.

Jag får dansa med henne flera gånger. Hon verkar gilla att dansa med nån som faktiskt KAN dansa. Jag har
the time of my life på balen. Jag blir ändå inte utsedd till balens kung. Näe, för det blir såklart en av mina värsta
mobbare. Han och hans dåvarande flickvän. Otippat. Jag applåderar, men det är ett spel för galleriet.

Fortsättningen av balen är ett litet misslyckande. Men jag har ändå kul. Riktigt kul.

Dagarna efter balen fortsätter mitt helvete. Ja, varför skulle något förändras över en dag? Inget förändras över en dag. Dom tar mina skor, och kastar iväg dom, tar tag i mig och kastar ut mig i snön och låser dörrarna.
De står innanför, skrattar och pekar.

"Välkommen tillbaka till skolan, tjockis!" flinar en av dom.

Jag står ute i minst 20 minuter i minusgrader. Endast iförd strumpor, jeans och en t-shirt innan vaktmästaren låser upp dörren. Är direkt tvungen att gå till klassrummet.

Jag vill inte. Jag mår illa. Jag orkar inte mer.

Tillbaka till verkligheten var det, ja... Ännu en dag för mig i högstadiet.

När tar det slut?

 

Grimgoth

29 september 2012 18:20

"Fortsättningen av balen är ett litet misslyckande. Men jag har ändå kul. Riktigt kul." synd att du inte gick in mer på detta.
Sedan känns inte denna del så detaljerad som dom andra.
Dock ändå bra skrivet och vågat av dig att fortsätta din story.

http://grimgoth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...