Oh hai there..!

Jag tänker bli lite sentimental, djup, allvarlig och berätta min historia. Den är till för alla er där ute och jag vill dela med mig av vad jag har upplevt och hur det har format mig till den personen jag är idag. Detta utspelar sig från 1997 och fram till våren 2000. Hur något som mobbning kan utveckla en person, antingen till det bättre, eller det sämre.

Sprid gärna ordet om denna serie, så fler får upp ögonen. Tack!

Hoppas ni kommer följa denna miniserie i åtta delar. Två per vecka, Tisdagar och Torsdagar i 4 veckor framöver.

--------

DEL 1: Mitt helvete...

Detta är min historia... En historia om svek, verbal och fysisk misshandel, en historia om hur det känns att bli nedbruten gång efter annan, varje dag, år ut och år in.

Under så många år så att allt bara blivit en enda lång dimma och jag vet inte ens när det började allra minst när det egentligen slutade, då det ännu sitter i huvudet och rädslan alltid kommer att vara etsad fast i mitt minne, hur många gånger jag än försöker komma över det som hände, för cirka 14-15 år sedan.

Varje dag tänker jag på alla ord som kastades emot mig. Ord som; gris, tjockis, värdelösa nolla, fetto,
skabbräven... Öknamnen var många. Det ironiska är väl ändå att, jag var inte tjock på den tiden.

Jag har väl aldrig varit tjock, i det anseendet. Utan, visst, jag har väl haft några extrakilon.
Men jag har aldrig varit överviktig. I högstadiet var jag dessutom rätt vältränad i jämförelse med dagens
utseende på mig. Idag har jag väl i alla fall 10 kilo jag lätt skulle kunna tappa om jag så ville.

Jag är 164 centimeter, och på den tiden vägde jag aldrig över 60 kilo.

Det var först i gymnasiet då det började komma över 60 kilo och som till slut landade på 65 kilo. Rätt stadigt på en liten kille som mig. Dagens modell av mig är 77 kilo manly man (eller nåt). En viss skillnad.
Sisådär en 20 kilos skillnad. Och dom kallade mig för tjockis, fetto och allt vad det nu var.

Idag bryr jag mig väl inte LIKA mycket. Visst, det gör ont när man tänker på hur utsatt man var dag efter dag.
Hur kunde jag vara så svag? Jadu, jag var väl bara mottaglig helt enkelt. Självkänslan hann aldrig infinna sig i min 13-åriga kropp när mobbarna började sin häxjakt på mig.

13 år och utsatt för så mycket misshandel. Fysisk, mental och verbal... Hur sjuka är människorasen egentligen? Hur är vi funtade? Hur kan det slå slint i så många på en och samma gång? Hormonerna rusar, javisst. Men är det en ursäkt? "Jag var ung och dum!" säger många... Ja, och du/ni förstörde fler än mitt liv för många år framöver.

Tretton år. Tänk er det.

En liten fjunig nybliven tonåring som ständigt påminns och får höra hur kass han är på allt.
Hur dålig han är som person. Hur svag han är.

Lärarna då, kanske ni undrar? Näe, "dom hörde inget".

De vuxna och deras "plikt". Hah, vilket jävla skämt. Även dagens "vuxna" är minst lika blinda inom skolsystemet. Även inom idrotten... Men det tar vi en annan gång.

Varje dag i klassrummet hörde jag er. Det tisslades och tasslades. Jag hörde hur alla pratade om mig. Ja, inte alla (jag hade fortfarande vänner) men det var väl ett gäng på 10-15 personer som hade mig som mål. Och den skaran växte ju längre jag gick på den skolan. När man gick i nian hade ju ryktet spridits såpass att halva samhället visste vem jag var, och även de mobbande personernas polare hoppade på mig.

Varför? För att jag var mottaglig nog, godhjärtad och ville alla väl i grund och botten. Hade inte magen att säga ifrån.

Sorgligt, men allt för sant.

---

Del 2 på Torsdag 13/9. 

Snart kommer ni få veta vem jag är. Varför jag blivit den jag blivit. Och kanske blir ni lite klokare varför jag blivit

den jag är idag genom att läsa min historia.

Jag har länge velat skriva om det som hänt. Men aldrig bara... Kommit till skott.

Under flertalet veckor framöver kan ni se fram emot min historia. Varför jag är jag.

Ni kanske tycker jag bitchar, eller så finner ni intresse i det som kommer finnas där. Who the fuck knows... Upp till er, eller hur?! Gillar ni inte det jag skriver - fuck off then.

Stay true. Stay awesome.