Snart är den då äntligen över. Denna dag, bland dagar. Denna meningslösa, hjärtekrossande, hatade dag. Den som dom kallas "Alla hjärtans dag". 
Bitter? You betcha'... 

Men kan man vara annat när man varit med om hjärtekrossande saker om och om igen på just denna dagen?! När man varit utstött, aldrig haft en flickvän över den dagen. Aldrig fått en ros, aldrig fått ett anonymt kärleksbrev (som alla andra polare fick, eller gav sin hjärtas dam). Jag vet, jag borde inte klaga... Men det gör jag ändå, bara för att ni ska ha något att klaga på...?!

Jag har själ att hata (faktiskt) denna dagen. Fick höra att om jag hade upplevt samma sak på en annan dag, så hade jag hatat dagen. Näe, då hade jag hatat händelsen i sig mer än själva dagen.

Alla hjärtans dag, är ett komersiellt trick för att få folk att handla presenter, blommor, choklad osv osv osv till sina kära. Dagen i sig är enligt tradition en dag där man ska uppmärksamma eller visa kärlek emot sin hjärtas dam. Inte visa kärlek emot sina vänner osv.

Men jag kan säga som så... Att är man i ett förhållande med mig, och alla hjärtans dag nalkas. Förvänta er då inte en present. Inget godis. Inga blommor. Förvänta er inga tända ljus. Ingen lyxig middag. 14:e Februari är en helt vanlig dag för mig. Presenter kan ni få när ni minst anar det istället. Det blir så mycket mysigare då. Eller en HELT oväntad lyxmiddag och massa romantik på en helt meningslös Torsdag eller ja... Ni fattar, hoppas jag?!

Mår bättre nu också vill jag säga... Förkylningen är nästan helt borta. Vilket känns ruggigt skönt.

Varit en riktigt nice helg, där vi har fått in en ni gitarrist i bandet (Masterpice with EXTRA cheese), varit och sett tre band i Upplands Väsby (Transision, I Condemn och Rough Diamond), suttit uppe och snackat skit och druckit till klockan sju på morgonen, umgåtts med vänner. En perfekt helg om man bortser från "AHD". 

Näe, nu blir det Ghosthunters! Hörs. Schwing.
_________________________________________

Råttor kan inte spy.