Facebook har ju växt på bara några år med en enorm fart och blev fort världens största sociala nätverk. 
Men samtidigt funderar jag på om det också kan vara förödande för det sociala på ett sätt, då man oftare sitter online och snackar med folk, än drar ut och träffar de man pratar med. Och det där sociala nätverket är också lite falskt, för man "umgås" ju inte med många människor på ett sätt, utan man har bara "koll" på vad människor gör.

Och till 90% så innehåller ju statusuppdateringar inte något viktigt, utan är bara rappakalja eller bara rent strunt.

Visst, många gånger kan man läsa rätt roliga uppdateringar som man får skratta lite åt och underhållas av.
Sen finns det många som allvarligt BRÅKAR över facebook, helt öppet och kanske inte tänker på hur jävla missplacerat deras tjafs och bråk är.
Man vill bara dra fram popcorn/chips/snacksskålen, luta sig tillbaka och bara garva och underhållas av att folk verkligen är idioter och helt bakom flötet.

Tycka vad man vill om Facebook, men det har förstört lika många förhållanden än vad.... Eller nej, det har förstört FAN så mycket mer förhållanden än vad det skapat - även om folk faktiskt träffat sina själsfränder där. Tro't eller ej.

Sen har vi ju det folk som bara är så tappade bakom vagnen att man blir helt ställd och frågar sig själv hur de ser sig själva och varför de faktiskt skriver som de gör. Eller de som lägger upp sjuttielva bilder på sig själv där de kör duckface (ni som gör det ser helt efterblivna eller bara otroligt fula ut), eller ner i urringningen ur 17 olika vinklar, fast ansiktsuttrycket är detsamma på alla. 

Och what's the deal med alla dessa "ta-kort-på-sig-själv-i-spegeln-i-en-konstig-pose-där-kamerablixten-förstör-bilden-eller-att-man-fortfarande-ser-mobilen/kameran-på-bilden"? Typiskt fjortispojkar eller fjortistjejer som tror sig vara trendiga eller vara nån sorts hipster. 

Och på tal om hipsters... Vad är det med alla dessa "glasögon-utan-styrka-i-hipster-stil-i-svart-och-vitt-eller-varför-inte-sepia-bilder" på tjejer/killar som tror sig vara moderna, "äkta" och "konstnärliga" som sköljer som en våg över facebookanvändare över hela jävla stället?

NI ÄR INTE HIPSTERS. Ni är bara posers.

Och how about... Dessa både kvinnor och män som närmar sig medelålders-stadiet som försöker se yngre ut än vad dom är?! Kris, anyone?! Ta en titt på er själva, rannsaka er och kom tillbaka när ni vuxit in i vuxenkostymen, vad fan!! Ni är 40-50 bast och inte 25 längre... Ni är ju riktigt riktigt skrämmande. 

Nåväl... Tillbaka till huvudämnet. Är det socialt förödande att hänga på facebook? På ett sätt, ja... För man blir fast i det på många sätt och man sitter med sin smartphone och ska hela tiden uppdatera sig om vad som hänt och man ringer knappt längre till folk och frågar vad dom gör och om dom vill umgås, vid mer än hälften av dessa händelser, så hör man av sig via chatten eller väggen på facebook och undrar om dom ska med ut. I know, I'm one. Jag skäms nästa över det när jag tänker efter.

Jag är dock rätt duktig på att smsa eller ringa när det händer saker. Som på gamla goda tiden när man var liten (eller ja, fortfarande tonåring på 90-talet) när det var hemtelefon eller en kontantkortstelefon man använde för att få tag på folk. Nu är det bara de sociala medierna man hör av sig via (nästan).

Facebook - ett enkelt sätt att hålla kontakt med nära, kära och alla andra bekanta man har (även om man inte träffat vissa av dom, men som man gärna har kontakt med ändå, utifall att...) där.
Men fortfarande på ett sätt förödande för den sociala biten i det vardagliga livet. Istället för att ses öga mot öga eller ett gäng, så sitter man och diskuterar saker öppet via facebook istället.

För- och nackdelar. Så är det väl med det mesta, I guess...

Stay true. Stay awesome.