Minst sagt!

Fick mitt första migränanfall någonsin igår. Och utan tvekan, så var det nog det hemskaste smärtan jag någonsin upplevt. Och att typ inget hjälper mot det gjorde ju inte saken bättre.

Stoppade i mig fyra Alvedon, två Ibumetin och två stycken Voltaren, utan att det gav någon som HELST verkan. Det släppte liksom någon minut, sen kom det med full kraft igen. Jag var rädd att kanske överdosera, men vad fan skulle jag göra?!
Hade ju aldrig haft migrän förr...

Kändes ju också mindre skoj att ligga medvetslös i hallen, och jag vet heller inte hur länge jag låg där. Allt jag vet är, att när jag vaknade igen, hade jag fortfarande minst lika ont. Hade ju en hel del symptom som bara skriker migrän.

Ljud/ljuskänslighet, attacker av smärta på ena sidan av skallen...

Alltså igår var nog första gången någonsin som jag stängde in mig helt, och släckte hela lägenheten. Ingen musik alls, ljudlöst på teven... Det var hemskt!
Men nu vet jag i alla fall innebörden med migrän - and I tell you all - jag vill inte dit igen.

Usch och fy fan!

Idag har jag i alla fall orkat ta mig någonstans. Satt hemma hos Linn och Ante ett tag nu på eftermiddagen och drack kaffe och kikade teve. Sen bjöd Linn på munchdag. Lunch och middag i ett. Eftersom ingen av oss orkade ställa oss och laga mat. Råkade bli onyttigt... Men det är väl inget nytt när man umgås med dom där två, haha...

Nåja, nu ska vi se vad kvällen bjuder på. Hoppas det blir tårta! Yay!

Hörs och... Hörs. Schwing!

_____________________________________

15% av alla som dör gör det sovandes.

Så var den då här... Den fruktade förkylningen. Jag är redan less, och har bara varit sjuk i några timmar. Och inga huvudvärkstabletter har jag heller.
Och inte orkar jag gå upp till bror min för att hämta heller... Jag är ju sjuk! Folk ska pyssla om mig då!

Nåja, folk blir rädda så fort man bli förkyld. Fan folk är förkylda till höger och vänster denna tiden på året. Inte direkt något man kan undvika... Förr eller senare åker man på det själv, och sen slipper man skiten. Men vissa får såna där långvariga jäkla förkylningar... Det känns ju rätt drygt!

Nåja, har kurerat mig med glass och kaffe, och snart måste jag finna orken till lite käk. Jag orkar inte hålla på med dieten när jag är sjuk... Men nu är i alla fall glassen slut, så det blir inte något mer onyttigt för mig! Hehehe...

Sitter och funderar på vad man ska orka laga till middag?! Orkar fan inte göra kycklingwoken som jag EGENTLIGEN tänkte göra idag... Får bli typ... Köttbullar och spaghetti eller något sådant simpelt. Får göra någon lite mer "lyxig" middag när jag blivit frisk.

Har fan inte haft ork med någonting idag. Har inte ens orkat plocka undan gårdagens disk. Men som sagt, får jag i mig lite käk kanske man får lite mer ork...?! Borde ju vara ganska logiskt....... Tycker man!
Det är konstigt vad man tycker synd om sig själv så fort man blir sjuk. Men men, är väl bara mysigt att vilja bli omhändertagen någon gång då och då. Det är såna här stunder som man saknar att ha någon. Någon som pysslar om en rejält och fixar mat åt en, och springer till affären och köper något gott osv.
Men, jag har ju lovat mig själv att vara singel nu ett bra tag, så... Äh, vi får se vad som händer och sker med tiden. Jag vill absolut inte göra samma misstag jag gjorde med till exempel Ida och Linnea... Kasta mig handlöst in i ett förhållande där man inte ens känner varann ens i närheten av så väl man egentligen borde.

Nej, nästa gång blir det fan "dating" i många många månader innan det leder till ett förhållande. Jag har i alla fall lärt mig något av mina misstag nu. Det var fanimej på tiden! Hehehe...

Och så kom brorsan förbi med ett par huvudvärkstabletter. Han är snäll han! Tack broren! Nu kanske jag snart slipper pannknacket och kan ställa mig i köket och laga middag! Börjar bli dags för det!

Ska avrunda nu. Tack och hej, leverdejs. Schwing!

_________________________________
 I en tidig version av filmen Star Wars,
kallades Luke Skywalker för Dirk Starkiller.

Jag vill påpeka först att detta är liksom som jag känner här och nu. Men god damnit vad bra dom är. 

Vi börjar med nummer tio:

10. Glenn Danzig: Legendarisk sångare för The Misfits. Har en riktigt rivig och samtidigt mysig röst. Har spelat in monsterhits såsom; Die die die my darling, Halloween, Mother osv. En stor röst i en relativt liten kropp (rent längdmässigt). För han är inte direkt liten tänkt på kroppshyddan han bär omkring på. Valde att gå solo, och lyckades riktigt bra, då han fortfarande är semi-aktiv.

9. Myles Kennedy: Sångare i Alter Bridge (fd. Creed) där han tog över efter att Scott Stapp valde att gå skilda vägar med Creed-medlemmarna för att göra solokarriär. Myles har en otrolig talang, och är riktigt duktig rent tekniskt. Han går från bröstklang till falsett utan att ens blinka. Han har en av de snyggaste falsett-rösterna som finns. Om man hade hans pipa vore jag mer än nöjd. Alla borde lyssna på någon av Alter Bridges låtar, och avundas hans enorma röst.

8. Peter "Peavey" Wagner: Sångare i Tyska powermetal-bandet Rage. Har en kraftfull röst, och ett rätt brett register. Går aldrig särskilt högt, utan just använder sin kraft på ett imponerande sätt. Han är, ska jag säga, samtidigt leadgitarrist i denna power-trio. Vilket också är imponerande. Något jag alltid har avundats och alltid kommer avundas. 

7. Bruce Dickinson: En evig favorit. Det behövs inte direkt sägas mycket om denna legend bland legender. Frontfigur i Iron Maiden. Enough said.

6. Mattias "IA" Eklundh: Sångare/Leadgitarrist i Svenska progg-metalbandet Freak Kitchen. En riktigt härlig sångare som bjuder på sig själv. Men det ska sägas att han inte är i närheten av lika teknisk på sången som han är på gitarren. Lite småmesig sång, men ack så bra han lyckas. Det som ska nämnas om denna gitarr-trollkarl är att han tackat nej till (2000-talets uppsättning) Guns n' Roses. Inte bara en gång - utan TVÅ! IA är även han, precis som "Peavy" frontfigur i en trio. Vill man njuta av helkonstiga solon, och helt missanpassade taktbyten, så är Freak Kitchen bandet för dig!

5. Joel O'Keeffe: Sångare/Leadgitarrist i hårmetalbandet Airbourne. Duktigt riv i sin röst, där han även tar hyffsat höga toner och fortfarande behåller kraften ända fram! Har ni missat detta bandet/denna sångaren är det dags att ni söker upp dom på Spotify eller Youtube snarast. Släpper i år nytt album. God damn, jag kan knappt vänta! Nya singeln finns att lyssna på redan nu på Spotify.

4. Page Hamilton: Sångare i progressiva metalbandet, Helmet. Helmet huserade som aktivast på 90-talet, och har sedan 2004 inte släppt något nytt material. Blev jämförda med storheter som Soundgarden, och har även samarbetat med band som KoRn, System of a Down och Limp Bizkit. 

3. James LaBrie: Frontfigur i prog-metalbandet, Dream Theater. Tillsammans med trummisen Mike Portnoy, gitarrguden John Petrucci, basisten John Myung och den alltid mästerliga pianisten/keyboardisten Jordan Rudess, bildar de ett av världens skickligaste band. LaBrie, var han kommer in i Dream Theater, är en fråga många nog har frågat sig. Rent tekniskt sett, så är han ljusår ifrån resten av bandet. Men ändå passar han in på någon konstig vänster. Han är en känsla som är svårtolkad, minst sagt. Men bra är han!

2. Nick Holmes: Sångare i legendariska, Paradise Lost. Grym sångare, som både utnyttjar sin sång till det yttersta. Har en enorm ångestladdad känsla i sin röst. En låt alla borde höra är "Faith divides us - Death unites us" från senaste plattan med samma namn. Andra låtar som borde köras igenom är "Shades of God" och "Pity the Sadness". En mästerlig sångare.

....och slutligen, nummer ETT på listan:

1. Mikael Åkerfeldt: Även han är sångare i ett progressivt metalband från Stockholm. Nämligen, Opeth. Alla som någon gång lyssnat på Opeth vet hur tunga texterna är, och vilken känsla Åkerfeldt har. Lyssnar man noga på texterna hittar man en röd tråd, och den röda tråden är själverfarenhet. Men Åkerfeldt, har gjort som så många andra sångare/textskrivare. Tagit händelser från sitt eget liv och fått ner det på papper, och därmed fått en extra känsla/mening med sina låtar.
Opeth i sig är ett svårtolkat band för många, eftersom dom är just progressiva, ända ut i fingertopparna. Dom blandar även in en tung death-influens i sin musik, och Åkerfeldt har ett growl som skulle göra många avundsjuka. Han låter dessutom bättre live än på studioplatta. Sjukt tryck i den karlns röst. Han är min favoritsångare för tillfället, och även en säker gitarrist.

_______________________________
Fulla myror ramlar alltid åt höger. 

Så var man äntligen tillbaka, efter att bloggplatsen legat halvt nere och jag inte kunnat komma åt bloggen. Dags att sammanfatta helgen, och vilken helg det blev...
Ja, i alla fall Lördagen!

Fredagen var väldigt lugn och skön. Satt mest och kikade serier och film och bara tog det lugnt! Kan behövas såna dagar ibland med, även fast det är helg.
Nåja, Lördagen började lika lugn som Fredagen slutade, och jag fick för en gångs skull tid att äta frukost innan repet. Drog iväg till Alunda, och mötte Joel på bussen. Ölpåsen var såklart med, för det skulle ju bära av till Jonas efter repet på förkrök.

Men som sagt, vi repade och det gick förvånansvärt bra. Grandin provspelade lite på basen när Victor åkte iväg. Han är sjukligt lättlärd den pöjken. Hahaha! Sanslöst. Men vi börjar bli lite tightare nu, och det känns förjäkla bra. Nu ska vi bara få lite mer material så kan vi börja lira lite överallt. Skulle vara så jävla kul! Jag är sjukligt taggad för att åka ut och lira.

Nej, men ja... Vart var jag?! JO...!!

Vi åkte vidare efter repet, först hem till Freddan och kikade på Robbans nya kåk. Riktigt fräsch börjar det bli där inne. Jag är impad! Huset såg inte så stort ut på utsidan, men insidan var större än förväntat! Sen käkade jag och Freddan smörgåstårta, medans Joel plinkade på guran.

Sen drog vi till Mörtisch, och där svidade jag om till lite mer partykläder och sen bar det av till Uppsala. Hem till Jonas, för typ en och en halv timmes förkrök.

Sen tog vi taxi ner till station och sen tog vi tåget till stora Stockholm för att åka till Brother Tuck / Klubb Dislocated. Där träffade jag på Lill-Honkanen, Linn, Ante, Madde och Jessie, så satt med dom ett tag också både före och efter spelningen. Alltid lika trevligt att umgås med dom (i och för sig var det första gången jag träffade Madde)! Där skulle Transision lira. Och JÄVLAR sån bra spelning dom gjorde. Det var riiiktigt grymt! Cred ska dom ha för den.

Sånt totalt ös! Och sån jävla nacksmärta jag har idag efter lite för mycket headbanging! Hahaha... Totally worth it!

Efter spelningen blev det lite käk, och sen tog vi "tuben" till centralstation... Trodde vi... Vi gick av på fel plats! Haha, så vi fick gå till centralen.

Whoops liksom...

Nåja, tog tåget tillbaka till Uppsala och skulle dra till Bullitt... Men det var FULLT! Alltså, jag menar verkligen ÖVERFULLT! Vi kunde knappt stå där inne! Det var så sjukligt mycket folk! I och för sig är inte Bullitt den största klubben i stan, och det är så jäkla synd att dom inte skaffar större lokal. Det skulle vara så sjukt mycket roligare om det vore i storlek med Terrassen.
Dit var nästa ställe vi gick till, ja, i alla fall jag, Joel, Freddan och Jonas.
Vi träffade på en brud där, och allvarligt - jag tror aldrig någonsin jag mött någon så blåst som henne. Hon måste haft vacuum som enda beståndsdelen innanför pannbenet. Jag kunde inte sluta garva åt henne... Kände mig lite elak, men men... Träffade även en gammal gymnasiekompis som jag inte träffat sen jag tog studenten. Hon och hennes polare skulle följa med oss, men dom försvann. Nåja...

Drog vidare till Pitchers där det blev snortande av Tequila, näsblod och skådespel!
Ja, för Joel utmanade Freddan att snorta Tequila genom ett sugrör, upp i näsan.
Det inte Freddan var beredd på var att uppe i bihålorna så finns det jättemycket känsliga blodkärl, och dom exploderade typ när dom kom i kontakt med Tequilan.
Och blodet började rinna rätt rejält där ett tag. Hahaha! Sen skulle Freddan börja, med sitt sedvanliga skådespeleri han brukar ha för sig på fyllan. Han leker att han är fullare än vad han är, och Ingunn blev helt förstörd och trodde att Freddan allvarligt låg medvetslös på bordet, medan vi andra genomskådade hans bluff.
Hahahaha, Freddan är inte riktigt normal på en fläck!

Sen drog vi hemåt, och hamnade på någon vänster på efterfest hemma hos Sussi och Madde. Träffade Hedan, Robban Grandin, Fet-Fille och några fler...
Det slutade med att vi var hemma i Gimo efter sex-tiden imorse, och jag kom inte i säng förrän klockan var typ halv sju i morse. Vaknade vid tre i eftermiddag av att Joel gick... Hahaha... Han var bra sliten igår, men fy fan så nice kvällen/natten/morgonen var! Tack allihopa som hjälpte till att göra den till vad den blev! Sjukt trevligt!

Nej, nu blir det teve! Tack och hej, leverdejs. Schwing!

___________________________________
"En räkas hjärta sitter i huvudet!"

Gör man fortfarande det?! Vad är det med folk och denna fjantiga konfliktsrädslan?

Ta till exempel på msn. Man sitter och snackar och man blir oense om nånting. Då blir man helt plötsligt blockad?! Eller säg att man känner en gemensam person, och jag tycker illa om denna personen, och den andra gillar den personen och man berättar saker man vet om den personen, som egentligen inte var meningen att det riktigt skulle komma ut. Då blir man blockad...

Tog upp en grej om en kille som var otrogen mot sin tjej med inte bara den jag pratade med, utan även en till under det halvåret min tjejkompis och han var tillsammans.

Och den kunde inte denna tjejen ta riktigt över msn, så hon - just det - blockade mig. Han hade varit otrogen MED henne inte bara en gång - utan TVÅ fulla helger.

Och hon tycker fortfarande bra om honom... Jisses, det finns då folk till allt!!

Sen att det fortfarande förekommer blockeringar på communities osv är också rätt skrämmande. Alltså, grab the bull by the horns istället för att fega runt och inte våga prata med personerna du har något otalt med.

Sluta vara så konflikträdda! Vad är det värsta som kan hända? Att ni fortfarande kommer vara oense om det ni började diskutera om?! Oh my, så farligt då...!

Ge er och väx upp tamejfan. Blockeringar slutade jag med för många år sen nu. Sen finns det alltid någon som tror att jag blockerar dom, bara för att jag aldrig pratar med dom. Vissa har jag bara inte tid att prata med... Simpelt. Om ni kollar noga i eran msn-lista så finns jag där. Jag byter bara namn lite då och då, och kanske inte så lätt att hänga med i såna fall...
Men blockera? Näe, inte på många år som sagt... 

Nej, nu ska jag nog ta och skriva en text tror jag... Känner på mig att orden vill ut på ett papper/dokument nu.

See ya laters, suckers. Schwing!
_____________________________________
"7% av alla amerikaner tror att Elvis fortfarande lever." 

Helgen närmar sig, och på Lördag blir det fullt ös från "morgon" till kväll.

För på förmiddagen, drar man till repan för att köra med grabbarna och repa våra grymma låtar vi har på gång nu.
Vi har minst fyra låtar som vi håller på sätter och två till är på gång!

Vi har låtar som; Shut your mouth, Life of nightmares, The masterpiece, Story of a Lush och sen har ju jag en låt på G med som kommer bli klockren som fått titeln "Into a bottomless void (You thread).
Och vi har en jäkla bredd på låtarna, men där allt i grunden är riktigt tungt med en flummig underton.

Sen kommer det komma in säkerligen två till fyra låtar till inom en snar framtid då alla i bandet verkat hittat en nyvunnen inspiration till att skriva låtar, vilket känns förjävla bra!!

Och på kvällen blir det först förkrök hos Jonas, sen drar vi vidare in till Stockholm och rockklubben Klubb Dislocated (Broder Tucks bakficka) för att lyssna på en jävla massa bra musik!

Bland andra Transission (bandet där Jocke Honkanen är frontfigur) och Scardust.

Kommer bli sjukt kul! Vi är tydligen ett gäng på mellan 20 och 30 pers som kommer dra in dit och röja hela jävla kvällen. Tydligen så ligger klubben vägg i vägg med en bar också. Kan det bli bättre? Näe, didn't think so!

Just nu sitter jag och lyssnar på lite Posthardcore punk, i form av Barcode och deras låt "I'm A Rebel". Man kommer i riktigt skön stämning av den låten! Sånt grymt ös vill jag lova! 

Jag är faktiskt rätt nöjd och taggad eftersom på senaste repet fick jag cred för att jag blivit mycket tightare på trummorna och faktiskt har mer fantasi och har helt enkelt blivit bättre rent generellt! Tack boys! Det värmde!

Hade besök av Svågern nyss med, vi käkade lunch, och såklart kom Linn över också på lite kaffe samtidigt, så vi satt och snackade lite skit och bara var, som vanligt!

Näe, nu ska jag göra annat.  

Tack och hej, leverdejs. Schwing!

___________________________________
"På tio minuter frigör en orkan mer energi än all världens samlade kärnvapen."

Det här med Facebook, och folks statusuppdateringar. Alltså, what's up with that?!

De skriver något och man börjar diskutera och kommer in på sidospår, och då blir folk griniga och börjar hota att ta bort diskussionerna och sånt... Alltså, vill de inte ha någon diskussion, varför skriva något från början?

Och det roligaste av allt är, att så fort man har en annorlunda åsikt än folk så blir dom skitarga och börjar bete sig skitfjantigt emot en och börjar skrika och ha sig och be en att hålla käften osv osv...

Alltså, när folk blir upprörda och innerligt förbannade över en sådan diskussion, så undrar jag hur i helvete dom tar en diskussion IRL (in real life, för er som inte kan såna förkortningar)...?

Och folk förstår ju inte heller att, så länge dom skriver, så har jag ju något att svara med. Och sen när dom börjar köra med "skaffa ett liv", då vet man att man vunnit för längesen. För så länge dom svarar, så har ju dom minst lika lite liv som dom påstår att JAG har. Eller hur?! Hahaha!

Och man vet alltid att det kommer något i stil med; "Håll käften, jävla retard", eller något liknande; "Jävla tönt!"... Inte sant?! Alla har vi nog varit där och blivit kallade det i diskussioner med, speciellt tjejer.
Så fort namnkallandet börjar, så vet man att man har övertaget och rent utav har vunnit diskussionen. Då kan man bara lägga ner med ett stort leende på läpparna.

Och det här med att diskutera med tjejer. När man får höra stup i kvarten att "tjejer är mognare än killar rent mentalt", och samtidigt är det tjejerna som slänger ur sig de värsta orden och inte kommer med ett vettigt argument. Jag säger inte att ALLA tjejer är sådana, men MÅNGA är såna.
Killar kan också bli helt störda i huvudet när man försöker diskutera, men istället för att bara säga massa skit, så ska dom även börja slåss eller knuffas och visa hur manliga dom är (om nu diskussionen är IRL).

Ta till exempel, diskussioner på fyllan. Big no-no! Det är sällan man får något vettigt ur folk på fyllan. För början man diskutera en sak på fyllan, då diskuterar man den saken i.... 10 minuter, och efter dom första tio minuterna så har man helt plötsligt hamnat på sjutton sidospår och allt bara spårar värre och värre hela tiden. Been there, done that! Haha!

Jag har säkert retat upp någon med detta inlägget också så... Alltid är det någon som tycker annorlunda. Men vad vore livet utan folk som tyckte annorlunda?
Bra jäkla trist måste jag påstå!

Tack och hej, leverdejs. Schwing! 

___________________________________
"Den som dricker kaffe löper 66 % mindre risk att begå självmord."