Och den gullungen är såklart, våran lilla Märta! Farbrors lilla hjärta! Ska bli riktigt myspys. Hoppas bara hon kommer ihåg mig, och inte är rädd för mig så som hon brukar kunna vara. Vi har ju inte träffats i stort sett, sen dom flyttade upp till Skell-hell. Vilket är riktigt tråkigt.

Men det ska bli, rakt utsagt, skitkul!

Men jag har lite ångest över det. För det är ju meningen att vi ska fira "lilla julafton". Och jag har inga pengar, för nånting har strulat till sig på soc-kontoret, så jag har inte fått mina pengar än! 
Skäms en aning över att inte ha hunnit köpa några klappar till bror med familj än. Men, jag antar att de får ta det...

Tänk om man ändå vore en miljonär. Tänk om man var ekonomiskt oberoende. Vilket liv jag skulle leva. Lyx i överflöd? Nej tack...
Skulle nog hellre leva ett Svensson-liv fast med lite lyx i kanten sådär. Lite finare bil än de andra, lite snyggare hus, men inget flashigt. Skulle nog ha en rätt snygg, men stilren design på inredningen. Jag gillar inte att sticka ut riktigt på det viset. Fast ändå på något sätt göra det...

Jag skulle ha en sån sjuk gitarrsamling! Skulle även ha en stor jävla studio i huset, där man hade grejer värda multum! Typ ett trumset värt runt 40-50 papp! Gitarrer för ett värde på 40-80 papp och någon bas värd 10-15 papp. Det vore SÅ jäkla nice. Men men... Så länge ingen i bandet vill ut och spela, så kommer vi inte komma framåt. 

Jocke (Honkanen) sa något som är väldigt sant igår; "Det enda sättet att egentligen synas, är att få spelningar." vilket jag HELT håller med honom för. Spela roll om vi har 3-4 låtar. Men sen är det ju så att det är ju lite som det är med saker och ting. Svensken pluggar ju, så det gör ju att vi inte är fullt band vissa helger. Jag har en väldigt knackig ekonomi, som gör att jag inte har råd med busskort att åka med till repen (1,5 mil). Victor ska väl börja på huset nu i vår igen, så han kanske är borta några helger då med. 

Och vem vet, Joel kanske bryter handen igen?! Hehehe... Sånt kan man ju aldrig veta liksom. Så, i dagsläget kan jag förstå att ingen riktigt vill ut och lira (förutom jag), för tiden räcker inte till. Sen vet vi ju inte om Svensken (efter utbildningen) får utlandstjänst och är borta ett halvår/år och ligger i krig...(?)

Om så händer, då måste vi ju nästan leta ny gitarrist. Om man ska tänka logiskt. För det vore ju ingen hit att lägga ner bandet i ett års tid. Men jag tror vi får behålla resten av bandet. För alla bor ju i närheten och så... Men ja... Jag kanske låter klagande över bandet nu, men så är absolut inte fallet. Utan detta är bara funderingar över hur saker och ting kan komma att utvecklas. Jag älskar att lira i IDWT! Vi börjar komma igång nu med eget material, och det känns så sjukt bra!

Freddan börjar hitta sin stil på sången, jag blir mer och mer säker på trummorna och hur jag vill att saker och ting ska låta, Joel har hittat mysstämningen som behövs i bandet och Svensk och Victor öser! Och vi börjar hitta varandra i bandet också...

Oj, vad jag kom på avvägar med detta blogginlägg... Nåja, nu blir det sängen. För imorrn (eller ja, idag...) ska jag till Uppsala med Björn. Och då ska man vara utvilad har jag hört! Hörs hörs...

___________________________________
"De flesta män önskar sig en kvinna som talar om hans framtid,
och inte om hans förflutna." 
- George Elliot (Mary Ann Evans) 

 

Joel

28 december 2009 19:16

Jag vill ut och spela så fort som möjligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...