"Rögle fixade både 2-2 och seger i sudden med 3-2 mot AIK på Hovet, och med fingergesten hyssjades fansen på  läktaren, som blev skogstokiga.
Några av de mest hetlevrade hoppade in i Rögles bås och började puckla på ledare. Polis sprang snabbt in och kunde säkra Röglefolkets säkerhet."

Ut utdrag ifrån svttext.se om Rögles suddenseger emot AIK i kvalserien i hockeyn.

Alltså... Vad är det med dessa AIK-fans? Eller ja... Stockholmsfans (förutom SSK:are) i det stora hela och deras huliganism och deras aggressiva mentalitet jämtemot sina motståndarlag?

Varför kan det inte vara lite mer som Leksandsfans, eller dylikt som står i med och motgång. Nästan aldrig burop, nästintill aldrig glåpord. Utan man accepterar, dock med sårat hjärta, förlusten. Jag har aldrig vart med om maken till dåliga förlorare... Stockholmare... Jag säger då det!

Varför ska man börja slåss, kasta grejer omkring sig och bete sig som en jävla apa så fort man får motgångar? Varför måste man HOTA folk, åka hem till dom på nätterna. Äggkastning mot ledares hus, punkterade däck på spelarnas bilar osv...

Hur i helvete är ni funtade era idioter? Jag säger absolut inte att ALLA fans är såna... Men många många är sådana. 

Sen ska jag även säga att det finns fans från andra lag än stockholmslag som är riktiga jävla rötägg och beter sig riktigt illa. 
Men det är typ 90% av fallen AIK eller Djurgårdsfans som ska slåss och leva jävel så fort man åker på en förlust.

Hur lågt får man sjunka? 

Nu kommer säkert någon argumentera att: "Man måste stå upp för sitt lag."  eller "Ja, men han hyssjade oss ju... Då måste vi slå dom! För det är osportsligt..." 

Ta förlusten, deppa någon minut, ta nya tag och börja om igen. Hur svårt är det?!

Att hyssja motståndarfansen är provocerande, ja... Men är det tillräckligt för att hoppa ner och slå LEDARNA för att EN spelare gör så?

Ni kanske inte tänker att fansen började en visselkör och buade och skrek glåpord? Hade jag varit i Gath's kläder ikväll, hade jag också hyssjat AIK-fansen.

Varför? Jag älskar att jävlas och att provocera såklart.

Stockholmsjävlar!

________________________________

Sniglar kan sova i tre år.

Har suttit och följt lite diskussioner senaste tiden, och alla är så olika med var man ska dra gränsen för vad som är patriotiskt, nationalistiskt eller rasistiskt.

Många är ju så äckligt trångsynta, att så fort man har en svensk flagga på väggen hemma (som, t ex jag) så är man rasist. Så fort man använder de stolta gula och blåa färgerna är man rasist.

Men, var kan man dra gränsen för vad som är tillåtet och vad som är tabu?

Alla är vi olika. Men jag anser mig vara en "stolt svensk". Jag är inte rädd att uttrycka mina åsikter om Sverige och dess invandrarpolitik och sånt.

Jag är nog som majoriteten. Kommer man till ett nytt land, ska man väl sköta sig, föregå med gott exempel och skaffa ett jobb (om möjligt, men det är ju svårt med den arbetsmarknaden vi nu har) eller så. Man ska följa lagarna som är uppförda av dess lands regering.

Man föregår som sagt med gott exempel, och på så vis så får människorna i det land man befinner sig i, en bättre syn på folket från den "besökande" människans ursprung/land. 

Jag tänker inte sitta och dra alla invandrare över en och samma kant, absolut inte. Och det är inte bara turkar, syrianer, iranier, irakier osv osv osv, som beter sig dåligt. Många från de länderna har ofta en bra syn på saker och ting och är vettiga. Men som vi nog alla vet, så finns det rötägg överallt.

Jag menar på att även människor från Finland, Ryssland, Danmark, Polen, osv kan vara riktiga jävla idioter och göra jävligt mycket som gör att man tycker illa om deras beteenden. Kolla bara på vissa utländska lastbilschaffisar, som sitter på svenska vägarna och super och kör fulla, bara för att det är mer accepterat i hemlandet... Sjukt!!

Men som sagt... När man blir kallad "svennehora" och dylikt från invandrare så är ju dom minst lika mycket fientliga och rasistiska, som att vi till exempel skulle gå omkring och kalla mörkhyade för svartskalle osv osv osv...

Så det där med rasism är nog lika mycket på båda sidor av lägren.

Jag tänker inte heller beblanda mig med nazism och rasism på något vis, utan jag försöker hålla ett öppet sinne för alla människor. Men det är klart att det finns fördomar, för att det alltid finns människor som förstör för majoriteten.

Men alltså, jag anser att det är helt okej att säga att man är stolt över det landet man kommer ifrån. Man ska få bära landets färger utan att det blir ett jävla liv. Man ska få sjunga nationalsången på stora dagar, på sportevenemang och i SKOLAN!! De som invandrar till Sverige, ska ha lite som skyldighet att lära sig landets nationalsång, och sjunga den på till exempel, nationaldagen. 

Varför är vi i Sverige så RÄDDA för att fira våran självständighetsdag?! Vi borde ta efter norrmännens firande, där man går man ur huse för att vifta flaggor, dricka öl, sjunga nationalsången gång på gång på gång och bara ha en sjujäkla trevlig dag, utan att det kritiseras av människor runt en.

På så vis, avundas jag norrmännen. Och för att inte tala om AMERIKANERNA !!

DOM kan fira nationaldagar dom! Jag vill ha lite mer av den sortens mentalitet. Den sortens patriotism. Jag anser inte alls att det är fel att älska sitt land. Alla borde älska sitt land, och är man invandare i ett nytt land, lära sig älska landet man befinner sig i... Jag säger inte att man ska konvertera till en annan religion, utan man ska konvertera till den nationaliteten, lära sig nationalsången utantill och acceptera sin nya roll litegrann. Jag skulle också ha svårt att anpassa mig om jag skickades till ett okänt land. Men jag skulle nog göra det bästa av situationen, helt klart. 

Som sagt, detta är också en fråga som kan diskuteras hur mycket som helst, och alla kommer ha så sjukt olika riktlinjer och åsikter. Det är först när man börjar kasta skit på det invandrande folket och kallar dom för "svartskalle", "turkjävel", "blatte" osv, som det börjar likna rasism. Och det här med just arbetsmarknaden.... Har man motivation, utbildning och drivkraften som krävs för att klara jobbet man söker, spelar det ingen roll om man heter Sven Johansson eller Mohammed Ahmedi eller dylikt. Den personen ska in, göra bra ifrån sig och slita för samma pengar som vilken svensk som helst. Blir man ratad för att man har ett invandrar-klingande namn, är även DET rasism. 

En grej som dock får mig att garva är alla nazister, rasister som först håller på med en jävla massa jävelskap och har Hitler-sympatier och är så hatiska jämtemot invandare och allt som inte är "ariskt" osv ... Man springer omkring och slentrian-heilar och ropar slagord osv... 

Sen så drar dom till närmaste kebab-ställe och käkar, trots att det är utländska ägare, och utländska människor som gör i ordning käket. Alltså.... Hur tänker dom?! Hahahahahaha.... Jag blir inte riktigt klok på dom! 

Nåja, låter er diskutera lite med... Var drar NI gränsen? Vore kul att veta var ni befinner er i frågan...

See ya later dudes and lasses!

______________________________________

Stalin älskade Tarzanfilmer.