En fråga man kan ställa sig. Vad är en vän? Det finns nog många definitioner på vänskap och hur en vän skall vara och icke vara. Men i slutändan så vet man att, vad man än går igenom, hårt som enkelt, så står vännerna alltid kvar i slutändan.

Vad man än säger eller gör, så står vännerna kvar... 

Vad är en vän för MIG?

En vän... Är nog någon som alltid kan lyssna på vad man har att säga. I alla lägen liksom. Ifall man har ett problem, så ska dom inte slå dövörat till bara ignorera en. Klart... Alla har problem av olika slag, men när en vän har det svårt och är ledsen eller bedrövad eller sårad, så ska man lyssna och vara förstående, men samtidigt lite kritisk och ge vännen i fråga en rejäl känga i röven så denne kommer på fötter igen. Hård men rättvis. Förstående men strikt.

En vän finns alltid där i vått och torrt. Någon man kan bara sitta och prata med i flera flera flera timmar om verkligen helt meningslösa saker och bara skratta och ha kul med. En vän svarar alltid i telefonen, vilken tid på dygnet det än är.

En vän är någon man ska kunna lita blint på, utan att denne vänder en ryggen och ljuger och är dum i huvudet. En vän ställer upp i nödlägen, genom att bara till exempel, hämta en i stan om man missat sista bussen och inte har någonstans att ta vägen.

En vän är stöd när man ligger och spyr på fyllan och bara vill sjunka under jorden av skam. En vän bjuder på ett par öl på en fest, eller en cigg eller två. En vän struntar i om man säger dumma grejer på fyllan. För dom grejerna är till 90% påhittade skitgrejer bara för att man blir dum i huvudet av alkohol när man kommit över fel gräns så att säga.

En vän behöver inte knacka på dörren när denne kommer på besök. Utan bara kan skrika "Jag är här nu!" och ta sig en kopp kaffe med en (eller te, om man föredrar det). En vän lånar ut ett par-tre hundra spänn när det krisar sig ekonomiskt. En vän stöttar en i alla lägen. Lånar ut bil när det är lite nödfall sådär. En vän lånar en lite mat och lite ingredienser när något fattas. Bara såna basics liksom. 

En vän håller i en när man hamnar i en djup grop. En vän är lite som en livlina. En vän kikar alltid upp en, när dom vet att man mår dåligt. En vän ringer och kollar så att allt är bra. En vän sms:ar en minst någon gång i veckan för att bara kolla hur man mår. Jag vet, jag är kass på sånt.. Men ska bättra mig! Jag har dock varit VÄRRE än vad jag är nu för tiden. Men nu har man ju Facebook, där man kan kika upp polarna lite oftare, än vad man hade gjort via sms och så.

En vän torkar ens tårar när man bara vill gråta ut all smärta och ilska man bär inom sig. En vän ser till att man inte gör något drastiskt eller dumt när man mår som allra sämst psykiskt efter olika händelser. En vän går på ens begravning och tar farväl. En vän öppnar sitt hjärta och delar med sig av tankar, synpunkter och åsikter. 

En vän, finns kvar, för all framtid. En vän för mig, är lycka. En vän för mig, är evig trygghet. En vän för mig är ett stöd. En vän för mig, är en fenix som håller en flygande trots att det stormar. En vän för mig, är likt en trygg hamn när vågorna piskar en. En vän, är alltid ärlig. En vän är en livskamrat på ett sätt.

En vän är evig kärlek. En vän består, när flickvänner och pojkvänner går.

Till mina vänner som känner sig träffade:
Ni är grymma! Ni är fanimej bäst! Kärlek till er!

_______________________________

I St Louis, USA, är det enligt lag förbjudet att dricka öl ur en hink.

Så var man då äntligen hemma utan att behöva tänka på att man ska bort igen...

Började i Fredags med att åka in till staden Uppsala med Victor, för att besöka nya Media Markt-butiken... Och jag säger bara FY JÄVLA HELVETE sånt kaos!

Vi fick parkera bilen 100 meter ifrån butiken (vid Uppsala Färg) och gå över vägen mellan alla bilar... Som ändå bara stod still...

Sen väl inne var det... Ja, okej... Det var en heeel del folk, hög livemusik och grejer... Så man fick vara lite högljudd och så. Men Det fick gå ändå. Men så farligt trångt var det inte. Träffade Nicke och Stephi där inne också... Stephi såg malplacerad ut, minst sagt, och lillknodden bara sov... Han hade ju redan fått besöka Toys 'r' Us som OCKSÅ öppnade samma helg.

Så det var ju GANSKA mycket folk överallt. Löningshelg och allt! När vi handlat klart, var ju såklart jag tvungen att hämta bilen... Nåja... Stod i kö sisådär 15 minuter... I EN RONDELL!! Och hade det inte varit för mina kattlika reflexer, så hade jag blivit påkörd två gånger om. Av en SUV och av en stadsbuss.

Jääävla idioter!!! Folk kan inte köra i stan!

Nåja, när jag väl kom fram till Media Markt, var det bara att lasta in tvättmaskin och hela helvetet i bakluckan. Sen drog vi ner på stan... MISTAAAAKE!!!

För vad hände där? Joooo... Efter viadukten på vaksalagatan, så stod en UL-buss mitt i korsningen efter motorhaveri (vad vi gissade i alla fall). Köerna var långa och trafiken gick i snigelfart... Tur man hade bra musik och gott sällskap i bilen.

Sen drog vi till Ramus, och stod där och snackade skit med damen som jobbade. Jag plinkade lite piano... Fy fan vad jag saknar att spela det... Jag har redan abstinens!

Nåja... Hemåt igen efter det besöket. Vi hann bara hem till Victors mor och far, så var det dags att åka ner till Alunda, hämta Jocke, äta och sen dra in till Uppsala igen. Grand och Raw Diamond väntade... Trodde vi ja!

Det var bara det att tre band spelade innan dom... Och vi hade fått riktlinjer ifrån en tönt som sa att dom skulle börja vid 20.00 Men dom började typ 21.30 Men misströsta ICKE! Vi fick höra ett sånt STÖRT band vid namn "Winter of Life" från Napoli, Italien. Har ni inte hört dom? Sök på myspace efter dom. Äckligt säkra killar. Det var längesen jag blev så mållös pga ett band.

Snackade lite med dom efter spelningen, verkar vara trevliga killar. Verkade inte alls diviga eller nånting, utan rätt sympatiska och ödmjuka.

Nåja, vi satt där tills Raw Diamond rivit av låtarna... Då mötte vi Upp Jocke och Wille, som hade dragit i förväg till Bullit för att bara ta en öl. Där hade dom nästan hamnat i slagsmål och skit.. Så vi drog till Queen Victoria istället och satt där nästan till stäningsdags... Sen bar det av hemåt, bytte bil, då ringde Victors mobil. Tobbe hade missat bussen och gått till Jälla... Nåja, var bara att åka in igen mot stan och hämta upp honom... 

SEN bar det av hemåt... Sova... Vaknar... Åker och repar!

Efter repet åkte jag hem. Sen käk och dusch och allt det där... Sen in till stan IGEN! Dags för Brother Tuck igen. In i smeten på Södermalm och runt som dårar där... Åker vilse, men hittade rätt till slut ändå. Nåja... En grym kväll! Trevligt folk, mer bra musik (och en SJUUUUUUUUUUUKT snygg och grym sångerska i bandet BREAK AWAY) och lyssna på Transision och dricka lite öl och sånt. 

Hem igen till Gimo efter det (var väl hemma runt fyra på morgonen pga sommartiden) och kika teve och sova. 

Upp idag, åka med bilen till Victor, och sen...? JO - In till UPPSALA igen.. Otippad vid detta laget va?! Dags för final i Musik Direkt. 

Massa bra band och såklart var ju sångerskan från Break Away där med sitt band igen. Alltså... Jag och Victor gav henne komplimanger utan att veta om det. Vi sa massa bra och att hon var snygg och sjunger som en gudinna osv osv osv... Och tjejen står bakom oss i rulltrappan... Ooops... Det hände en grej! 

Nåja, sen hem igen... Kom hem halv tolv ikväll och nu jävlar ska jag SOVA!!!

God natt!

Tack till alla som förgyllde min helg!!
Speciellt tack till Victor, för gott sällskap, många skratt, 

bra musikupplevelser och sovplats!

___________________________________________

Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar - 
har du producerat tillräckligt med ljudenergi för att värma upp en kopp kaffe. 

"Rögle fixade både 2-2 och seger i sudden med 3-2 mot AIK på Hovet, och med fingergesten hyssjades fansen på  läktaren, som blev skogstokiga.
Några av de mest hetlevrade hoppade in i Rögles bås och började puckla på ledare. Polis sprang snabbt in och kunde säkra Röglefolkets säkerhet."

Ut utdrag ifrån svttext.se om Rögles suddenseger emot AIK i kvalserien i hockeyn.

Alltså... Vad är det med dessa AIK-fans? Eller ja... Stockholmsfans (förutom SSK:are) i det stora hela och deras huliganism och deras aggressiva mentalitet jämtemot sina motståndarlag?

Varför kan det inte vara lite mer som Leksandsfans, eller dylikt som står i med och motgång. Nästan aldrig burop, nästintill aldrig glåpord. Utan man accepterar, dock med sårat hjärta, förlusten. Jag har aldrig vart med om maken till dåliga förlorare... Stockholmare... Jag säger då det!

Varför ska man börja slåss, kasta grejer omkring sig och bete sig som en jävla apa så fort man får motgångar? Varför måste man HOTA folk, åka hem till dom på nätterna. Äggkastning mot ledares hus, punkterade däck på spelarnas bilar osv...

Hur i helvete är ni funtade era idioter? Jag säger absolut inte att ALLA fans är såna... Men många många är sådana. 

Sen ska jag även säga att det finns fans från andra lag än stockholmslag som är riktiga jävla rötägg och beter sig riktigt illa. 
Men det är typ 90% av fallen AIK eller Djurgårdsfans som ska slåss och leva jävel så fort man åker på en förlust.

Hur lågt får man sjunka? 

Nu kommer säkert någon argumentera att: "Man måste stå upp för sitt lag."  eller "Ja, men han hyssjade oss ju... Då måste vi slå dom! För det är osportsligt..." 

Ta förlusten, deppa någon minut, ta nya tag och börja om igen. Hur svårt är det?!

Att hyssja motståndarfansen är provocerande, ja... Men är det tillräckligt för att hoppa ner och slå LEDARNA för att EN spelare gör så?

Ni kanske inte tänker att fansen började en visselkör och buade och skrek glåpord? Hade jag varit i Gath's kläder ikväll, hade jag också hyssjat AIK-fansen.

Varför? Jag älskar att jävlas och att provocera såklart.

Stockholmsjävlar!

________________________________

Sniglar kan sova i tre år.

Har suttit och följt lite diskussioner senaste tiden, och alla är så olika med var man ska dra gränsen för vad som är patriotiskt, nationalistiskt eller rasistiskt.

Många är ju så äckligt trångsynta, att så fort man har en svensk flagga på väggen hemma (som, t ex jag) så är man rasist. Så fort man använder de stolta gula och blåa färgerna är man rasist.

Men, var kan man dra gränsen för vad som är tillåtet och vad som är tabu?

Alla är vi olika. Men jag anser mig vara en "stolt svensk". Jag är inte rädd att uttrycka mina åsikter om Sverige och dess invandrarpolitik och sånt.

Jag är nog som majoriteten. Kommer man till ett nytt land, ska man väl sköta sig, föregå med gott exempel och skaffa ett jobb (om möjligt, men det är ju svårt med den arbetsmarknaden vi nu har) eller så. Man ska följa lagarna som är uppförda av dess lands regering.

Man föregår som sagt med gott exempel, och på så vis så får människorna i det land man befinner sig i, en bättre syn på folket från den "besökande" människans ursprung/land. 

Jag tänker inte sitta och dra alla invandrare över en och samma kant, absolut inte. Och det är inte bara turkar, syrianer, iranier, irakier osv osv osv, som beter sig dåligt. Många från de länderna har ofta en bra syn på saker och ting och är vettiga. Men som vi nog alla vet, så finns det rötägg överallt.

Jag menar på att även människor från Finland, Ryssland, Danmark, Polen, osv kan vara riktiga jävla idioter och göra jävligt mycket som gör att man tycker illa om deras beteenden. Kolla bara på vissa utländska lastbilschaffisar, som sitter på svenska vägarna och super och kör fulla, bara för att det är mer accepterat i hemlandet... Sjukt!!

Men som sagt... När man blir kallad "svennehora" och dylikt från invandrare så är ju dom minst lika mycket fientliga och rasistiska, som att vi till exempel skulle gå omkring och kalla mörkhyade för svartskalle osv osv osv...

Så det där med rasism är nog lika mycket på båda sidor av lägren.

Jag tänker inte heller beblanda mig med nazism och rasism på något vis, utan jag försöker hålla ett öppet sinne för alla människor. Men det är klart att det finns fördomar, för att det alltid finns människor som förstör för majoriteten.

Men alltså, jag anser att det är helt okej att säga att man är stolt över det landet man kommer ifrån. Man ska få bära landets färger utan att det blir ett jävla liv. Man ska få sjunga nationalsången på stora dagar, på sportevenemang och i SKOLAN!! De som invandrar till Sverige, ska ha lite som skyldighet att lära sig landets nationalsång, och sjunga den på till exempel, nationaldagen. 

Varför är vi i Sverige så RÄDDA för att fira våran självständighetsdag?! Vi borde ta efter norrmännens firande, där man går man ur huse för att vifta flaggor, dricka öl, sjunga nationalsången gång på gång på gång och bara ha en sjujäkla trevlig dag, utan att det kritiseras av människor runt en.

På så vis, avundas jag norrmännen. Och för att inte tala om AMERIKANERNA !!

DOM kan fira nationaldagar dom! Jag vill ha lite mer av den sortens mentalitet. Den sortens patriotism. Jag anser inte alls att det är fel att älska sitt land. Alla borde älska sitt land, och är man invandare i ett nytt land, lära sig älska landet man befinner sig i... Jag säger inte att man ska konvertera till en annan religion, utan man ska konvertera till den nationaliteten, lära sig nationalsången utantill och acceptera sin nya roll litegrann. Jag skulle också ha svårt att anpassa mig om jag skickades till ett okänt land. Men jag skulle nog göra det bästa av situationen, helt klart. 

Som sagt, detta är också en fråga som kan diskuteras hur mycket som helst, och alla kommer ha så sjukt olika riktlinjer och åsikter. Det är först när man börjar kasta skit på det invandrande folket och kallar dom för "svartskalle", "turkjävel", "blatte" osv, som det börjar likna rasism. Och det här med just arbetsmarknaden.... Har man motivation, utbildning och drivkraften som krävs för att klara jobbet man söker, spelar det ingen roll om man heter Sven Johansson eller Mohammed Ahmedi eller dylikt. Den personen ska in, göra bra ifrån sig och slita för samma pengar som vilken svensk som helst. Blir man ratad för att man har ett invandrar-klingande namn, är även DET rasism. 

En grej som dock får mig att garva är alla nazister, rasister som först håller på med en jävla massa jävelskap och har Hitler-sympatier och är så hatiska jämtemot invandare och allt som inte är "ariskt" osv ... Man springer omkring och slentrian-heilar och ropar slagord osv... 

Sen så drar dom till närmaste kebab-ställe och käkar, trots att det är utländska ägare, och utländska människor som gör i ordning käket. Alltså.... Hur tänker dom?! Hahahahahaha.... Jag blir inte riktigt klok på dom! 

Nåja, låter er diskutera lite med... Var drar NI gränsen? Vore kul att veta var ni befinner er i frågan...

See ya later dudes and lasses!

______________________________________

Stalin älskade Tarzanfilmer.

När man ger sig in i ett förhållande /dejting-svängen... Har man rätt att ställa krav att "så och då ska du vara"?

Har man rätten att säga att han/hon ska gilla en viss sak? Och om han/hon inte har en viss egenskap man själv vill ha, har man rätten att dumpa denna då?

Vart ska man dra gränsen?

Ska man lära sig att till exempel, kompromissa? Eller tär de olika bristerna på egenskaper på förhållandet såpass mycket att man går och irriterar sig på att han/hon bara till exempel lyssnar på en viss sorts musik? Eller han/hon gillar något/några teve-program som man själv inte gillar, och så vidare...

Ska man bara bita i det sura äpplet och leva med någon som är så olik en själv, så att man knappt har något gemensamt, bara för att få vara tillsammans med någon för sakens skull?

Visst kan man vara dum-kräsen och ställa aningen HÖGA krav på vad man är ute efter. Men man måste ju samtidigt vara kräsen. För har man just så mycket skillnader så funkar det ju inte i det långa loppet.

Vem orkar höra tjat och gnäll om saker som ens flick-/pojkvän gillar, men som man själv inte gillar?! 

Tror detta kan diskuteras i åratal, men ingen kommer ha något vettigt att komma med, för alla tycker så sjukt olika. 

Vissa säger ju att man ska vara "lika, men inte för lika". Vad är det då? 

Vissa säger att man ska gilla allt lika mycket. Men blir inte det tjatigt i längden?

Att alltid ha samma rutiner, samma saker som händer och inget nytt händer...

För man vill ju ha lite annorlunda saker i sin vardag lite då och då.

Äventyr är inte helt fel. Och spänning i vardagen är ju helt klart kul.

Var skulle NI dra gränsen? Vad är rätt att ställa som krav? Kan man ställa krav alls?

Jag får då ingen rätsida på det hela... 

Ciao!

____________________________________

Saudiarabien är det land som har minst antal biografer i världen, de har inga.

...alltså... Detta kan inte tas upp FÖR många gånger. Detta kan också diskuteras i all evighet. Man kan se på det ur olika synvinklar, man kan ta det ur olika perspektiv, och dra gränser på olika sätt... Men man kommer alltid komma till samma slutsats:

Det är helt jävla sjukt ! ! !

Hur kan man vara så känslokall, så hjärtlös, så skamlös, så elak, så låg, så hemsk, så så så... Mänsklig?!

Människan är nog egentligen inte byggd att vara ensam. Hur mycket vi än vill att det ska vara så. Det är människorna i sig, genom sitt intellekt kommit på att vi ska vara tillsammans. Vi ska gifta oss, skaffa barn osv osv osv.. Hela den där Svensson-grejen.

Visst, jag ska inte hymla om att jag är lurad jag med. Jag är en romantiker. En hopplös sådan. Jag vill förlova mig, gifta mig, skaffa barn och hela den svängen. Jag är inget roughskin så att säga. Jag är ingen bad boy som gillar livsstilen med att "knulla runt" och supa bort allt man äger och har (även sitt förnuft).

Visst är det kul att dricka och vara lullig och bara vara med goda vänner och lite tösabitar osv... Men att bli full, tappa kontrollen, få minnesluckor (har fått några nu... Inte så kul!), vara otrogen och sen skylla på fyllan. 
Varför inte vara ärlig och bara säga "Nej, jag vill inte vara med dig..."? Är det så jävla svårt?

På vilket sätt du än är otrogen, så ligger det och gror inom dig och du bara väntar på att få en bra ursäkt till varför du var det. Det tyder på att du inte älskar din partner... Varför inte fatta det?! Du har ingen som helst godkänd anledning till varför du är otrogen mot din partner. Du har aldrig haft, och kommer aldrig att ha. Hur mycket du än söker, kommer du aldrig undan!

Sen finns det ju dom korkade människorna som kan förlåta otroheten. Alltså där måste man ju ifrågasätta den som blivit bedragen. Hur kan man ta tillbaka någon och fortsätta älska någon som svikit dig på det värsta sättet som man någonsin kan bli sviken på...?! Hur kan man sen säga att "nej, men det var en engångsföreteelse som aldrig kommer hända igen...", och sen fortsätta "älska" den personen. Jag skulle inte kunna leva med vetskapen att någon annan varit med min flickvän MEDANS vi har ett förhållande. Jag kan ju inte direkt göra något åt att hon varit med någon annan INNAN...

Och på tal om DET... Allt snack om hur exen har varit i sängen, som personer, vad dom gjort, vad dom äger, hur dom bor, hur deras föräldrar är/var, vad dom sa när man befinner sig i en liknande situation, vart dom rest ihop osv osv osv.... get the fuck over him/her!!

Kan du inte släppa ditt ex och försöka vara bästa vän med honom/henne kan du inte heller gå in i ett nytt förhållande. För det spricker 99,99 gånger av 100, för du har känslor kvar för ditt ex... Lite tankeverksamhet skulle inte skada innan du ger dig in i ett förhållande! Jag kan ju säga att jag ogillar många av mina ex, och gärna inte vill prata om dom, för dom får mig att vilja kasta sönder, saker som går sönder lätt... Ja... Ni fattar! Jag blir nådigt jävla förbannad! 

Vill ni prata om era ex, gör gärna det... Men inte med mig!

Så långt detta blev... men nu har jag i alla fall fått snacka ur mig lite!
Have a nice one! Tja!

_____________________________________ 

Pumpa är en frukt, inte en grönsak.

Har haft ett tag nu i tankarna att fixa typ en maskeradfest med tema "Rock". Fri tolkning, alla tidsepoker. Från 50-talet fram till dagens moderna rock. Sen finns det ju lite olika grejer man kan göra också. Till exempel, bara ha en rock på sig... En HÅRD rock... Gjord av kartong eller så... Fyndigt, right?!

Nej, men det vore skitkul. Typ, hyra bygdegården i Tuna och ha festen där?! Ta lite inträde, ha musik och typ hyra samma system som användes på nyårsafton. Bara att ringa Estradljud och snacka till sig en lika bra deal som senast.

1200 spänn för en helg är ju inte allt för tokigt... Om vi räknar i runda svängar så blir det 1200 kr för ljudsystemet, 600 kr grundhyra, 6 kr per person som kommer i avgift.
Säg att det kommer 100 pers. Då är det en sammanlagd kostnad på 2400 kronor. Om man är 10 pers som fixar så blir det 240 kronor per person. 

Och om vi sen tar inträde på 50-100 kr... 100 * 100 = 10000, och då går vi med rejäl vinst ÄVEN om vi har ett par vakter. Säg att dom ska ha 1000 - 1500 kronor i gage. För vi MÅSTE ha vakter. Jag tänker inte agera hjälpreda denna gången. Denna gången ska jag ha KUL!!!

[10'000 - 2400 - 3000 = 4600 kronor över att dela på (460 kronor var om vi är 10 pers).] Enkelt räknat.

Eller så har vi en gemensam kassa där vi kan fixa fler fester med. Lite större partaj och så. Bara lite ideér som snurrar i skallen på mig...

Vad sägs? Vore det något att hjälpa till att ordna? Jag tycker i alla fall att det vore kanonkul!

Ps. Kika gärna i min länklista här till höger, och gå in på "Niclas - Hat utan Botten"! En helt genialisk blogg om allt vad hat är, och allt man kan reta upp sig på i vardagen och på jobbet.  

Näe, nu ska jag göra något annat. Hörs hörs!

_________________________________

Koalor dör i de flesta fallen ifall någon rör vid dem, det p.g.a hjärtattack.

Jag sitter här och väntar, Agge... Bara så du vet... Eller du kanske inte mår så bra idag?! Haha... Jag skulle ju "få garva arslet av mig" som du sa. Har inte fått garva än, bara gråtit en skvätt över denna fruktansvärt envisa snön som vääägrar ge med sig.
Så jag ska nog ta Kung Bore i örat och be han fara åt helvete, och öppna dörren åt gamla gumman Tö.

Projekt Dygna har inletts nu också. Jag sov waaay too long idag. När jag slog upp ögonen var klockan 14.51 INTE så bra...

Så jag får ta och dygna, så jag får igång min jävla dygnsrytm ordentligt igen.
Blir så efter en hård helg som denna...

Liksom, efter Fredagens bravader i Enköping kom man hem runt sisådär halv fem på morgonen. Somnade strax efter fem... För där var jag, Björn och lill-Jonas (jo då, han var med han också.. Fast han är handikappad! Hahahaha!) och käkade middag och umgicks och spelade TP (vi vann) och snackade massa skit.

På tjejfronten var det Fenni, Elin S och Majs! 

Och inatt kom man hem från Sebbe och Pelle (där det var festligheter) vid strax före tre (tror jag). Sen låg jag och pratade i telefonen fram till fem imorse. Och det var ju kanske inte så bra planerat?! Haha... Men det var en trevlig pratstund må jag säga.

Kom även på att jag inte bloggat på ett bra tag nu, så det är fan dags att ta tag i det igen. Har bara inte haft nåt speciellt att tala om... Säger vi. Nej, jag har bara inte orkat skriva.

Jag fick träffa lilla Alexis i veckan. Det var tokmysigt! Riktigt liten pärla det där, min lilla systerdotter. Kändes så magiskt att få hålla henne i min famn. Man var lycklig, samtidigt som man var rädd att man ska typ hålla henne för hårt. Men det gick hur bra som helst. Men hon blev smågrinig i slutet, men så fort hon blev hållen av mormor, så gick det kanon. Då sov hon som en stock igen...

Trötta unge! Haha...

Nu idag har det bara varit ligga framför teven eller bara sitta vid datorn och nörda. Har inte orkat laga mat idag ens. Fick bli ett chiabata-bröd med lite gott på, och en mugg o'boy till! Det duger fint det! Mackor är bra underskattad mat!

Fler borde äta mackor!

Imorgon ska jag ta upp lite ämnen som driver mig till vansinne eller bara irriterar mig. 

Så sköt om er så ses vi, troligen!

Tjao!
___________________________________________

Visste du att Bill-Gates bara skrev över 5% av sina 56 miljader dollar till sina barn? Han vill att dem ska jobba ihop egna pengar också!